Vad sägs om en varm, väldoftande efterrätt mitt ute i naturen? Stekta äpplen med kanel och socker är en riktig höjdare på utflykten! Äpplena blir mjuka och saftiga, smöret ger en härlig smak och doften av kanel gör fikastunden extra mysig.
Det bästa är att det är otroligt enkelt att tillaga. Du behöver bara några få ingredienser, en stekpanna och ett stormkök eller en öppen eld.
Ät äpplena som de är eller servera dem tillsammans med nygräddade krabbelurer – en oslagbar kombination!
Finns det något mysigare än att laga något gott ute i naturen? Krabbelurer är en riktig favorit på utflykten – fluffiga, söta och härligt gyllene! De är enkla att tillaga på stormkök eller över öppen eld och uppskattas av både stora och små.
Dessutom ger de ett välkommet tillskott av energi efter en stunds vandring, paddling eller lek i skogen. Förbered smeten hemma eller blanda ihop den direkt på plats. Några minuter i stekpannan – sedan är det bara att njuta!
Tillagning 1. Blanda strösocker, vetemjöl, bakpulver, vaniljsocker och salt i en bunke 2. Tillsätt ägg och mjölk, rör till en smet 3. Häll i en flaska eller en zip-påse, låt stå. Alternativt, gör smeten direkt vid matlagning 4. Stek 2-3 min på varje sida
Krabbelurer kan tillagas på ett stormkök eller öppen eld
Tips för utflykten
Vill du göra matlagningen extra enkel? Blanda smeten hemma och häll den i en flaska med bred öppning. Då slipper du ta med bunke och visp ut i skogen. Förvara smeten kallt fram till tillagningen.
Stek krabbelurerna på medelvärme i lite smör tills de är gyllene på båda sidor. Ät dem som de är eller servera med sylt, färska bär eller lite socker och kanel. Mums!
(Inlägget innehåller affiliatelänkar. Om du handlar via någon av länkarna kan vi få en liten provision, utan extra kostnad för dig)
Rent allmänt är nog gott kaffe det viktigaste för stämningen när man är ute i skog och mark. Termosen duger för kortare turer, pulverkaffe kan fungera till nöds, men kokkaffe har onekligen den högsta mysfaktorn (gärna med kask! Se vårt recept i detta inlägg).
Jag måste dock erkänna att även om det är trevligt med en kaffepetter på den öppna elden, så har mina dekadenta smaklökar utvecklat en viss fäbless för starkare varianter. Jag har försökt med mokabryggare på glöden, och det blev nog gott kaffe, men fortfarande väl tunt och utan önskvärd crema.
Min hustru, som bevittnat mitt lidande, förärade mig därför på födelsedagen en 360 gram lätt handhållen miniespressomaskin från Wacaco (annonslänk) som upptar ett försumbart utrymme i ryggsäcken.
Minipresso NS från Wacaco
Man stoppar en kaffekapsel i mitten, fyller på hett vatten i ena änden, och pumpar därefter upp trycket tills ett ljuvligt tjockt kaffe med crema flödar ut ur den andra änden!
Enkel att använda, försumbar vikt för de flesta turer, utmärkt kaffe, och ett måste för varje pryltokig kaffedrickande naturmänniska!
Stora och små packraftäventyr för stora och små familjemedlemmar
Klockan var halv nio på kvällen efter en lång arbetsdag i sommarstugan när vi kom på att vi behövde ett äventyr för att känna att det var trots allt, en semester. En halvtimme senare satt vi redan i våra packrafter och gled fram över spegelblankt vatten, genom en smal kanal och vidare till nästa lilla skogstjärn.
En stor vinst med att vi slutade gå på knogarna var att händerna blev fria för att kasta saker och våra förfäder upptäckte snart att det var både roligt och effektivt att kasta stenar och annat på diverse bytesdjur eller besvärliga artfränder.
Evolutionen har format människan till en fantastisk kastare, och om så ofta annars har den också här arbetat med vår motivation. Många av oss finner det genuint roande att kasta saker och det har sedan dess inte varit någon ände på det mänskliga kastandet.
Att sitta kring en brasa på kvällen efter en lång vandring…
Att prata och sjunga kring en lägereld…
Att grilla marshmallows med barn…
Att värma sig under en kall vinterdag på en skidtur…
Finns det något mysigare?
Att kunna göra upp en eld är en bra friluftskunskap att ha.
Om du inte har gått i scouter när du var liten, ingen fara. För dig har vi samlat de bästa och mest praktiska tips här.
Som alla våra kurser, är denna detaljerad, enkel och fylld med hands-on tips och råd. Du behöver inte surfa och googla längre – allt (informativa videos, steg-för-steg instruktioner och mer) är samlat på ett och samma ställe.
Det ger trygghet att veta att man kan orientera sig ute i naturen. Ja, nuförtiden är det lättgjort med GPS och mobiltelefoner. Men det kan hända att du inte har någon uppkoppling eller batteri.
Vad gör du då?
Då är det skönt att har provat orientera hemma i trygghet så att du vet att du kan och ska kunna hitta ut vid behov.
Bananchips går bra att äta som de är eller blanda i gröt, musli eller i din nötmix.
Du kan torka bananer tills de är riktigt torra, då håller de längre, men vissa upplever att de är godare om de är lite sega.
Sätt ugnen på varmluft och 80 grader.
Skala bananerna.
Skär dem i lite sneda tunna skivor ca 2-5 mm tjocka – räkna att du får ut ca 30 skivor per banan.
Sprid ut skivorna med några mm mellanrum på bakplåtspapper.
Pensla bananskivorna med citronsaft.
Sätt in på ett galler och torka i mitten av ugnen i ca 10 timmar eller tills de är torra, hårda och knapriga.
Ta ut efter ca 5 timmar och dra försiktigt loss chipsen från bakplåtspappret. Vänd på dem och sätt in i ugnen igen.
Öppna gärna luckan då och då för att lufta dem.
Stäng av ugnen och låt svalna ca 2 timmar i ugnen.
Innan servering kan du strö över lite flingsalt om du vill det.
Förvaras i lufttät burk eller påse.
OBS! Bättre att göra bananchips på bakplåtspapper, ej folie som på bilden. Jag hade inte bakplåtspapper och fick använda folie inför förra vandringstur. All juice stannade på foliet och alla chips blev hopklistrade som en gigantisk chip
