Matterhorn

Ävenflykter

Vi har denna sommar klättrat Matterhorn.

Ända sedan vi första gången såg siluetten av detta ikoniska berg har vi velat klättra det, men det har dröjt närmare 20 år innan det blev av. 

Matterhorn är med 4478 m inte ett väldigt högt berg, men det kräver en del klättervana och ffa en god fysisk form. 

Vidare är det sannolikt det berg i Världen som dödat flest klättrare. Visserligen har Annapurna och liknande dödat en långt högre andel av dess presumtiva bestigare, men de kommer likväl inte nära de mer än 500 klättrare som Matterhorn dräpt.

Det går dock inte att komma ifrån att när man står vid klätterkyrkogården i Zermatt så bidrar dessa offer på något sätt till Matterhorns sublima storslagenhet.

Det finns flera sätt att klättra Matterhorn, men  vi beskriver här det enklaste (om det nu är rätt ord i sammanhanget), via den klassiska Hörnlirutten. Så om du själv har tankar på att klättra Matterhorn så hoppas jag att denna beskrivning kan vara en liten hjälp på din väg mot toppen!

Zermatt

Ta dig till Zermatt (1620 m) på det sätt som passar dig bäst, exempelvis med tåg från flygplatsen i Geneve. Vandra sedan genom staden till liften och ta denna till Schwarzsee (2583 m).

Detta kan du gott göra sent på dagen då vandringen till Hörnlihut (3260 m) är en föga ansträngande promenad på under två timmar. 

Glöm dock inte bort att fråga när linbanan stänger nästa dag, så du vet vilken tid du har att passa. Ett par vandringsstavar underlättar promenaden till hyttan, och kan lämnas där under din toppbestigning.

Hörnli hut

Hörnli hut bokas av din guide eller om du inte har ngn av dig själv.

Morgondagens klättrare spanar de som kommer ner efter dagens försök

Det är en trevlig hytta med bekväma sängar i flerbäddsrum och anständig mat. Snacks, vatten och andra drycker finns till försäljning. 

Våra guider Luc och Severin från Chamonix sitter i matsalen i väntan på middag
Yulia slappnar av i hyttan

Utrustning som du ej behöver för din toppbestigning kan lämnas i hyttan över dagen.

I hyttan anges när frukost serveras och när dörrarna öppnas på morgonen. Ingen är tillåten att lämna före denna tid.

Således, om du vill delta i kapplöpningen infinner du dig till frukost i full utrustning och ställer dig vid dörren i god tid. Guiderna från Zermatt har en egen dörr och lämnar 10 minuter innan dörren öppnas för övriga klättrare. 

Trängsel i hallen innan dörrarna öppnas och kapplöpningen påbörjas

Klättrarna strömmar ut när dörren öppnas, alla måna om att komma så långt fram i ledet som möjligt för att inte vara sist på de flaskhalsar som uppstår i början.

Till toppen av Matterhorn

Efter några minuters rask promenad från Hörnli hut kommer du fram till den första flaskhalsen. Detta är en kort lodrät vägg med ett fast rep.

Vare sig på detta eller andra rep behöver du dra dig upp med ren armstyrka, utan får god hjälp av fötterna. Med det sagt så är det dock en god ide att träna överkroppen om du inte är naturligt stark, innan du beger dig.

Ett av många fasta rep

Långa sträckor går man, ibland är det scrambling med hjälp av händer, och när man klättrar är det lätt eller ganska lätt, men det är en lång väg. Fasta säkringspunkter finns där det behövs.

Under de följande timmarna är tempot hetsigt med flera flaskhalsar och människor som försöker hinna före varandra.

En av många köer på väg upp

Vi upplevde inte att någon var otrevlig, utan tvärtom var många mycket hjälpsamma. Däremot så var denna del av klättringen delvis riktigt otrevlig och stressande. Att behöva klättra under den ena gruppens rep och över den andras och hålla reda på vem som var säkrad var osv kändes inte säkert.

Ngn enstaka klättrare väljer också att strunta i allt detta. De börjar senare och går i egen takt. Nackdelen är väl en ökad frekvens av stenfall och att man får tillbringa en natt till vid nedkomsten i hyttan. Om vi någonsin gör om detta (kanske en travers från Italien, så kommer vi dock starkt att överväga denna möjlighet).

Efter ett par timmar är man framme vid Solvay hut. Här kan man vila några minuter och besöka utedasset. Efter denna så blir klättringen delvis mer exponerad men lämmeltåget hade nu lösts upp, så klättringen var betydligt mer behaglig! Solen hade vid detta lag också varit uppe en stund och detta fick livet att kännas riktigt gott.

Solvay hut

Man behöver väl knappast nämna att vyerna är spektakulära, och när man tittar över kanten mot nordväggen högst respektingivande.

Efter ytterligare en dryg timme togs stegjärnen på pga is och snö, men ett riktigt snötäcke mötte vi först de sista minuterna på själva toppen. 

Här, på den smala kammen, tog vi några minuters välförtjänt vila efter 4,5 timmars klättring innan nedfärden började.

På toppen!

Matterhorn skiljer sig från övriga berg vi klättrat på så sätt att vägen ned är lika lång som vägen upp. Det finns fysikaliska skäl som talar för att detta är normalt, men så har vi aldrig upplevt det tidigare. Således gäller det att ha en del krafter kvar också för nedvägen. Skulle jag och hustrun ha säkrat varandra som vi är lärda så skulle nedfärden ha tagit en mycket lång tid, medan det gick raskt med våra guider som utifrån sin expertkunskap kunde tillåta sig snabbare lösningar.

Fyra timmar efter att vi nått toppen var vi nere igen i Hörnli hut, där vi unnade oss en rejäl lunch innan det var dags för en rask promenad på en knapp timme tillbaka till liften och vidare.

Årstid och väder

Högsäsongen på Matterhorn sträcker sig från juni till september, men med tanke på att du säkert önskar optimala förhållanden kan det vara läge att satsa på juli – augusti. Med tanke på att berget i sig själv utgör en rejäl utmaning bör man inte lägga sten till börda genom att försöka klättra det om vädret inte är gynnsamt. Se därför till att du har några dagar till förfogande så att du kan välja en bra dag.

Kolla vädret både i Hörnli hut och på toppen och ta hänsyn till när du börjar din vandring och när du förväntar dig nå toppen för att kunna avgöra vilket väder och vilka temperaturer du kommer att möta. Titta samtidigt på när solen går upp, så du vet hur många timmar du måste sträva fram i mörker.

Kläder och utrustning

Kläder är ingen dum ide att ha när du klättrar. Vi hade följande:

  • kalsonger/trosor
  • Strumpor, som du vet passar väl med dina skor och är lämpligt varma.
  • Undertröja merinoull
  • Fleecejacka
  • Goretexjacka
  • Kompressbar dunjacka. Ta med även vid varmt väder och lägg då längst ned i ryggsäcken. Denna är ett måste för nödsituationer.
  • Tunn buff för hals eller som mössa
  • Tjockare buff för hals eller som mössa
  • Mössa? Med ovanstående buffar behöver du sannolikt inte en mössa men ta med för kalla förhållanden/nödlägen.
  • ofodrade klättringshandskar
  • varma fingerhandskar för klättring
  • Bergskängor
  • Solglasögon
  • Liten ryggsäck (ca 30 l)
  • Sele med två karbinhakar, 2 prussik, korumpa, repbroms
  • Hjälm
  • Pannlampa
  • Stegjärn
  • Isyxa (gärna lätt)
  • Vattenflaskor: 1 termosflaska för minusgrader, 1 1,5l petflaska
  • Solstift
  • Snacks: 3 snickers, påse med nötter/torkad frukt
  • Lite toalettpapper
  • Utrustning som lämnas i Hörnli hut
  • Gåstavar
  • Bedliner
  • Toalettartiklar, medicinalprodukter (Tandborste, tandkräm, alvedon, pronaxen, nässpray, öronproppar, ögonmask, tejp/skavsårsplåster.)

Guide

När det gäller guide så använder vi oss ibland av dessa och ibland inte (Se denna länk för diskussion). Matterhorn är ett berg där jag tror att det är mycket klokt att använda guide. Upp till toppen kommer du kanske i sinom tid också utan guide. Det är bara att ta rygg på lämmeltåget framför dig! Dock hamnar du sannolikt längre bak i tåget och rör dig långsammare utan guide. Enligt den statistik vi hittat så misslyckas 65% av klättrarna som ej nyttjar guide, medan detta är ovanligt för dem med guide.

En guide kommer att utvärdera dig före klättringen för att bedöma om det är realistiskt att förvänta sig att du skall kunna ta dig upp, och i annat fall avråda dig innan du misslyckas.

På toppen med guiden Luc

Uppåt så vet du att riktningen är uppåt, och i och med att du rör dig mot toppen av en kon så blir dina möjligheter att välja fel väg allt mer begränsade ju högre du kommer. På nedvägen är det dock tvärtom. Här blir det för varje steg allt större risk för att välja fel väg, och du kan inte heller vara säker på att kunna följa någon annan klättrare heller då lämmeltåget nu skingrats. Således, om du inte vill ha en guide för att komma upp, så ta dock en för att komma säkert ned!

Även om klättringen tekniskt sett inte är svår så upplevde vi att guiden var värdefull också här. När man har tre grupper som nyttjar samma säkring vid en flaskhals och det är rep överallt är det lätt att göra misstag. Skulle vi klättra Matterhorn igen utan guide skulle vi definitivt undvika all trängsel och acceptera att istället tillbringa ytterligare en natt på nedvägen i Hörnli hut.

För att hitta en guide kan man googla ”Matterhorn guide”, så hittar du genast en mängd alternativ.

Våra guider Luc och Severin från Chamonix

Vi valde att klättra med en guide från Chamonix som vi känner väl. Det säkraste kortet är dock att välja en guide från Zermatt. Dessa känner berget utan och innan, de får starta före alla andra klättrare på morgonen och de är mycket snabba.

Vi har tidigare klättrat med guider från Zermatt och de är bra att ha att göra med. Möjligen ligger det dock något i våra franska guiders påstående om dem:

”Guiderna från Zermatt äter inte, de dricker inte, de pissar inte, de skiter inte, och de stannar aldrig under några omständigheter av.”

Mer specifikt påstås de vara utomordentligt hårda med stopptiden. Om du inte har nått Solvay hut inom en specificerad tid så avbryter de och vänder om.

Anledningen till denna stopptid är nog inte framför allt kopplad till sol, värme och stenfall. Den viktigaste anledningen är nog att den används som en proxy för klättrarens fysiska form. Har du inte nått hyttan inom avsedd tid bedöms du vara i så dålig fysisk form att det medför för stora risker för guiden (och för dig själv) att försöka ta dig upp och ned.

Guider kommer vidare i olika prisklasser som endast har det gemensamt att de ej är billiga. Vidare tar ingen guide mer än en person åt gången. Du kan också förvänta dig att guiden önskar lägga till en eller flera extra dagar för att utvärdera dig/träna inför Matterhorn. Således, om du inte har en väl tilltagen budget är det klokt att på förhand kontrollera olika alternativ och göra upp en tydlig plan med den guide du bokar för att undvika kostsamma överraskningar. Sägas skall dock att en guide underlättar tillvaron mycket, inte minst när det gäller logistiken. Har du möjlighet så är det väl värt det att lägga upp ett luftigt schema med flera dagars träning och acklimatisering med din guide.

Träning och fysisk form

Min och hustruns grundinställning har alltid varit att om vi klarar av något, så är det ett bevis på att det var enkelt och föga krävande. Även om detta var vår spontana reaktion också denna gång så inser jag att jag måste moderera den ståndpunkten något för att inte missleda någon.

Hur bra form måste man vara i för att klättra Matterhorn? På nätet brukar det stå ”excellent physical shape” och liknande, men vad detta egentligen innebär är svårt att veta.

Jag har i princip otränad släpat mig upp på toppar runt 6000 meter. Jag vill inte påstå att det var en bra idé, men det gick. Otränad hade jag aldrig orkat Matterhorn. Min träning har varierat men det senaste året har hag tränat ca 5 dagar i veckan. Typiskt styrka 3 dagar (calisthenics) och löpning två dagar (runt 10 km). Vi har också tillbringat en del tid i klätterhallen vilket jag tror har varit väldigt värdefullt. Ca 6 veckor före vi begav oss har jag lunkat uppför en del lokala berg och fått en varierad träning från skogsröjning, fjällvandring paddling och liknande. Jag upplever själv att jag var i god form.

Förutom klättring, vandring och paddling som jag nämnde ovan, tränar hustrun yoga varje dag och lade till ett par backträningspass per vecka under en månad innan Matterhorn.

Matterhorn var ansträngande och jag antar att dessa 8,5 timmar kan liknas vid ett rejält Marathon. Dock var det aldrig nära att krafterna skulle ta slut och vi var inte överdrivet trötta senare på kvällen när allt var över.

Acklimatisering

Man bör väl acklimatisera sig till såväl miljön som till höjden. Vi tillbringade 6 dagar i Alperna med att klättra i en någorlunda likartad miljö, varav 3 dagar på upp till 3800 meter (utan övernattning).

Klättrar Grand Perron Traverse i närheten av Chamonix i förberedelse för Matterhorn

Jag brukar ofta drabbas av höjdsjuka, men upplevde inga problem denna gång. Detta kan dock också haft att göra med att jag var i bättre fysisk form än vanligt.

Klättrar till la Chapelle de la Glière (2838m) i Chamonix som förberedelse för Matterhorn. På bilden ruttens mest spännande del: Le Razoir (rakbladet)

Sammanfattning

Matterhorn är ett ikoniskt berg. Det känns rätt härligt att ha bestigit det. Det var definitivt värt 20 års väntetid, som också behövdes för att utveckla våra klättringskunskaper och förmågor, bli i bättre form och känna oss redo för utmaningen som detta berg utgör.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *