Mikroäventyr: våra erfarenheter

Förr i tiden, dvs före barn, levde min man och jag så här. Vi arbetade non-stop. På arbetstid och på fritid. Kvällar, nätter, helger – alltid. Det är ett under att vi hittade tid att träffas och gifta oss… Men när semester kom, lämnade vi allt och gav oss ut på svindlande äventyr. Klättra högsta berg på varje kontinent, ta en kurs i fallskärmshoppning, utforska ett helt land – sådana var våra projekt.

Avenflykter
Bergbestigning i Ecuador

Sedan kom våra efterlängtade krulltottar. Och tack vare de upptäckte vi att äventyr inte behövde innebära ett exotiskt resmål med risk för livet och inte behövde begränsas till semester heller.

Det visade sig att äventyr fanns överallt och kunde upplevas när som helst.

Fortsätt läsa “Mikroäventyr: våra erfarenheter”

Min romans med yoga

Här på www.avenflykter.se skriver vi om äventyr och utflykter. Detta inlägg handlar dock om ett lite annorlunda äventyr. Nämligen, min romans med yoga.

Efter min andra graviditet och förlossning blev min kropp halvförstörd och orkeslös. Efterföljande sömnlösa nätter i kombination med konstant amning, diverse ålderskriser hos första barnet, och heltidsanställning gjorde mig ännu mer paj både mentalt och fysiskt. Ryggen var särskilt dålig, och ju sämre den var, desto mindre ork hade resten av kroppen. Jag ville inte må så och började surfa på youtube efter enkla ryggstärkande övningar. Det var då jag stötte på yoga.

Fortsätt läsa “Min romans med yoga”

40-års kris

Ävenflykter

Typiskt 40-års kris! – skrattar våra vänner  åt våra äventyr.

Det är ingen tvekan att maken och jag går genom mitt-i-livet krisen. Känslan av tristess, rädslan att allt det roliga är redan förbi, insikten om att man är inte ung längre, kroppen som börjar krångla – det känner vi väl till.

Just därför blir våra friluftsäventyr ännu viktigare för oss.  Det visar sig att det är ett perfekt botemedel mot mitt-i-livet krisen. Fortsätt läsa “40-års kris”

Om att vara rädd

Om man googlar ”How to be adventurous”, får man följande svar från WikiHow:

“Address your fear. If you haven’t been adventurous to this point in your life, then fear has likely been holding you back.”

Mitt i prick. Vad jag är rädd för allt! Om inte min man uppmuntrade och tålamodigt stöttade mig, skulle jag antagligen inte provat på hälften av de saker som jag har gjort, och missat så mycket spännande!

Jag har inte alltid varit rädd. Fortsätt läsa “Om att vara rädd”

Hur jag lärde mig MTB

Jag har bestämt mig att lära mig mountainbike = MTB. Det verkar vara en utmärkt aktivitet som tillåter en att hinna mycket på en kort tid: att vara ute i naturen, att få ett ordentligt träningspass, dessutom kräver det från en att vara medvetet närvarande i nuet vilket är en mindfullness teknik med bevisad positiv effekt på mental hälsa. Win-win-win för en stressad småbarnsförälder!

Som vanligt började jag med Fortsätt läsa “Hur jag lärde mig MTB”

Björnfrossa

Jag har sett en björn idag.

Jag utforskade en ny led kring Kroktjärn i Holmsund och hade min mountainbike med. Ambitionen var att cykla men jag fick leda den för det mesta då det var så stenigt.

Det var skymning. En ny led. Gammal skog. Inga människor. Jag var helt ensam i den nya och skrämmande skogen och hade ingen aning vart stigen ledde mig eller hur lång den var.

Plötsligt vände jag på huvudet och där stod han, en björn. Fortsätt läsa “Björnfrossa”

Föräldraskap – ett botemedel för sjunkande äventyrsmoral i höstens mörker

Det är lätt att bli förtvivlat nu när dagarna blir allt kortare och mörker träder i kraft här i norden. Den här perioden när all hopp ljus och värme håller på att lämna denna del av världen, när det är så mörkt, smutsigt och råkyligt och det är långt kvar till snön och ännu längre till nästa vår, upplevs av många som svår och deprimerande.

Då är det särskilt viktigt att ta vara på bra dagar och påminna sig själv att sådana är det många av även under höst. Det är bara att komma ut och fånga dem! Beslutsamhet (”Jag ska ut och f..n i mig njuta!) och massor med sprit kläder löser de flesta bekymmer med tråkigt väder. Fortsätt läsa “Föräldraskap – ett botemedel för sjunkande äventyrsmoral i höstens mörker”

Alla fel som man inte få begå som bloggare

Framgångsrika bloggare lär: uppdatera ofta (upp till flera gånger per dag) och ta/lägg ut fina bilder. Jag under mina ’mammalediga’ dagar (vem har kommit på en sådan oxymoron ’mammaledig’? Har någon sett en småbarnsmorsa ledig någon gång?) antingen: 1) inte hinner göra något värst ’ävenflyktig’ värt att skriva om, eller 2) gör det men hinner inte skriva om det eller 3) har gjort det, har tid att skriva men har inga bilder.

Att få ut barn genom dörren och på en vandring, utflykt eller vart som helst är en bedrift i sig. Fortsätt läsa “Alla fel som man inte få begå som bloggare”

Min första kajaktur

Jord är mitt element. Jag älskar att gå, vandra, bestiga berg – vad som helst så länge som mina fötter rör vid marken. Alla andra element finner jag synnerligen suspekta. Med åren blev jag rätt skicklig på att undvika allt som gav mig det minsta lilla obehag. No more! Nu ska det bli lite mer äventyr! Fortsätt läsa “Min första kajaktur”