Packraft för nybörjare

Stora och små packraftäventyr för stora och små familjemedlemmar

Klockan var halv nio på kvällen efter en lång arbetsdag i sommarstugan när vi kom på att vi behövde ett äventyr för att känna att det var trots allt, en semester. En halvtimme senare satt vi redan i våra packrafter och gled fram över spegelblankt vatten, genom en smal kanal och vidare till nästa lilla skogstjärn.

Fortsätt läsa ”Packraft för nybörjare”

Vilken resa jag har gjort! Wow… 2016-2025

Idag 08/04/2025 har jag hittat ett opublicerat inlägg här på bloggen (se det ursprungliga inlägget längre ner). Det handlade om hur jag mådde då och vad jag hoppades på.

Och det fullständigt blew my mind!

Jag har glömt att det var så. Jag var så trasig. Så nedstämd. 

Vilken resa jag har gjort! Wow…

Från en en som låg på golvet i ryggsmärtor och desperation till glad, frisk och energifylld en. Från att inte kunna promenera till bilen, till att korsa Sverige ensam, paddla på Grönland och korsa Svalbard på skidor. Jag har också blivit en egenföretagare, precis som jag drömde i 2016, och arbetar idag med att hjälpa andra kvinnor att förändra deras liv.

Och allt detta tack vare små steg!

Fortsätt läsa ”Vilken resa jag har gjort! Wow… 2016-2025”

Att simma över en älv

När jag var en liten gosse brukade min morfar berätta att han som ung brukade simma över Umeälven, och denna älv såg för mina unga ögon oerhört bred ut, så jag tyckte att det ytterst karlavulet av honom och bestämde mig för att när jag blev stor skulle jag minsann också simma över älvar.

Nu blev det dock inte mycket av detta på många år, kanske på grund av min mormors upprepade påpekande av hur många som mist livet i älvens strömmar.

Fortsätt läsa ”Att simma över en älv”

Ett äventyr för upptagna människor

Har man små barn och/eller ett fullspäckat arbetsschema, är det inte lätt att hitta tid för äventyr. Det vill säga om man tycker att äventyr ska vara ett stort projekt och genomföras under dagtid. Men vem sade att det måste vara det?

Äventyr kan vara vad du än bestämmer dig för. Så länge som det utmanar dig, tar dig ur din komfortzon, får dig att göra något utöver det vanliga – är det ett äventyr. Det kan vara hur stort eller litet som helst. Det som är utmanande för var och en är olika.

Att vara själv i naturen, särskilt i mörker, är en gedigen utmaning för mig.

Fortsätt läsaEtt äventyr för upptagna människor

Vinterlekar

När man var liten gick tiden mycket långsammare medan den numera tenderar att rusa iväg. Ett undantag utgörs dock av barnens lov, och kanske speciellt under alla vinterloven. Även om detta är ett tillfälle att få rå om varandra och tillbringa tid med familjen så kan det vara en utmaning att hålla barnen roade, och om man inte har något att erbjuda kan dagarna kännas rätt långa.

Egentligen finns väl ingen brist på saker att göra, men det är inte alltid som inspirationens musa infinner sig, varför det kan vara bra att ha en lista med förslag framför sig när barnen börjar se uttråkade ut.

Fortsätt läsa ”Vinterlekar”

Kajakräddning och vattenlek

När jag paddlar kajak har jag, till skillnad från min hustru, en ovana att emellanåt hamna i vattnet. Vänliga själar har föreslagit att anledningen är att jag paddlar på gränsen av min kapacitet och utnyttjar min potential till fullo, medan onda tungor däremot låtit antyda att jag har dålig balans och teknik. Hur som helst, även om man är en duktig paddlare som paddlar utifrån sin nivå, så bör man väl alltid vara beredd på att få en utombåtslig upplevelse.

Fortsätt läsa ”Kajakräddning och vattenlek”

Är det för sent för mig? Eller hur att bli en äventyrare i medelålder

Att bli en äventyrare som ung är inte så svårt. OK, du kanske inte har mycket pengar, men du har flertal andra styrkor:

  • Anpassningsbarhet och flexibilitet (Sova i en sjaskig hostell med gigantiska kackerlackor? Inga problem! Leva på kakor och chips i en månad? När får jag börja?)
  • Ung och stark kropp
  • Otrolig återhämtningsförmåga
  • Okunskap om egna brister
  • Övertro på egna styrkor
  • Brist på cynism
  • Naivitet och tro på godheten i världen
  • Våghalsighet
  • Bristande kunskap om vad som krävs och vilka svårigheter kan finnas på vägen
  • Känsla av odödlighet

Är det ens möjligt att bli äventyrare i medelålder, när man har blivit precis tvärtom? Man kanske har pengar att resa dit man vill eller köpa utrustning som behövs men:

  • Det finns ingen tid mellan jobb och familj. Även om man skulle kunna hitta lite tid, kan man ändå inte checka ut och försvinna för att klättra i 6 månader i Himalaya eller korsa en kontinent till fots
  • Kroppen börjar påminna om sig själv
  • Även om man har sovit hela natten, vaknar man trött och mosig. Om man har ansträngt sig, behöver man extra vila.
  • Man har blivit för bekväm. Om man har råd att flyga till Portugal för att slappa på ett hotell på sin semester, är det osannolikt att man ska istället cykla dit med sår i rumpa och kramp i benen för att tälta längst vägen.
  • Familjen vill inte. Även om man själv skulle föredra att cykla till Portugal och leva på avgaser och nudlar, hur att få barn och partner att säga ja till det?
  • Man har blivit en cyniker och tror inte längre på människans godhet, man förväntar sig att något ska gå snett och ser faror överallt
  • Man har blivit slagen längst livets gång och har blivit mindre självsäker. Man kan sina svagheter alldeles för väl
  • Man har hittat på en berättelse om sig själv: jag är en sådan som… Jag är inte en sådan som… Jag är för gammal/otränad/fet/osv… Och vågar inte testa nya saker längre pga denna begränsande berättelse

Inte lätt att bli en äventyrare med alla dessa hinder…

Fortsätt läsa ”Är det för sent för mig? Eller hur att bli en äventyrare i medelålder”

Ett äventyr från 5 till 9, eller hur att hinna med roliga utflykter när man jobbar på dagarna

Storäventyraren Alastair Humphreys säger att äventyr är inte bara att korsa öken och klättra berg. Äventyr finns överallt, det gäller bara att hitta det.

Mikroäventyr är äventyr nära hemmet: billigt, enkelt, kort men effektivt. Det fångar essensen av ett stort äventyr: utmaning, skoj, verklighetsflykt, lärande, spänning (Alastair Humphreys)

Det var en kväll i somras. Värme och vita nätter var redan här, men inte semester än. Då hela familjen längtade efter att få göra något roligt ute i naturen, bestämde vi oss att följa Alastair Humphreys råd och ge oss ut på ett äventyr från 5 till 9, dvs börja kl. 5 på kvällen efter jobbet och avsluta vid kl. 9 på morgonen, i tid att påbörja nästa arbetsdag. (Äventyr från 5 till 9 är en rolig vändning på Dolly Partons hit ”Working 9 to 5”)

Problemet var, vi kunde inte enas om vilket äventyr vi skulle ut på. Jag och barnen ville tälta och maken ville paddla i skärgården. Då det var en still kväll kombinerade vi båda.

Fortsätt läsa ”Ett äventyr från 5 till 9, eller hur att hinna med roliga utflykter när man jobbar på dagarna”

Så blir man en (mikro)äventyrare

Utanför mitt fönster var det en vacker novemberdag. Badande i mjuka höstfärger vilade sig naturen efter gårdagens storm. Det var vindstilla, med ändlös blå himmel, klar sol och spegelblank sjö.

Jag satt och funderade på äventyrare som jag nyligen läst om. Hur blir man en äventyrare? Hur uppbådar man mod och inspiration att ge sig ut på ett äventyr? Var hittar man äventyr?

Och plötsligt insåg jag hur löjlig jag var. Jag satt och drömde mig bort, smått avundsjuk på andras liv och äventyr, när jag hade en möjlighet att vara ute på ett äventyr själv!

Fortsätt läsa ”Så blir man en (mikro)äventyrare”

Magnetfiske – skattjakt under vattenyta

Magnetism är en kraft som alltid fascinerar och man blir aldrig så gammal att man inte kan leka en stund med magneter. 

En annan sådan aktivitet som brukar intressera både stora och små är ju fiske. Så, varför inte kombinera dessa två och ta med familjen på magnetfiske?

Fortsätt läsa ”Magnetfiske – skattjakt under vattenyta”