Här kommer ett tips för dig som är en båtälskare, seglare eller kajakpaddlare.
Om du vill besöka en speciell plats dit enbart få personer hittar vägen då är Holmögadd – en av Holmöarna utanför Umeå något för dig. På kartan nedan ser du den längst ner.
För ett antal år sedan har vi gjort en rundresa här. Vi hyrde en bil, körde runt ön och sov på olika bondgårdar.
Det var en magnifik och omväxlande erfarenhet: att se gejsrar, gå upp på glaciärer, bada i varma källor och spana lunnefåglar, att köra över floder i en SUV, att vandra på stränder och gå upp till toppen av Hekkla, att skåda valar och rida på islandshästar.
Mycket har förändrats sedan dess. Där vi var de enda turisterna, kryllar det av besökare nu. Med en befolkning på 400 000, har Island nuförtiden 2 mln turister per år och turismen står för 40% av landets inkomst.
Och priserna… Allt har blivit vääääldigt dyrt på Island.
Men.
Naturens storslagenhet är densamma. Och ön är så stor att du kan uppleva den utan att behöva trängas.
Och Island är utan tvekan en plats på jorden värt ett besök.
Efter att Blot-Svens dräpts 1087 gick det utför med hedendomen i Sverige, men den höll sig kvar längre i den inre delen av Norrland. På 1600-talet hade dock Vitekrist hunnit också till Sorsele, och den första prästen Henrik Lyckselius kom 1647 till mötesplatsen för Rans och Grans samebyar vid Gillesnuole, gissningsvis inte till alla samers odelade nöje.
Loppisar hör till sommarnöje. Varje besök liknar en skattjakt då man har ingen aning vad man kan hitta, och hitta något spännande det gör man emellanåt. Loppisar passar de som tycker om att göra fynd, tänker på miljön och plånboken. Loppisbesök piggar upp en lång körsträcka och en regnig dag. Och de roliga för alla åldrar då varje familjemedlem kan hitta något som passar just honom eller henne.
Loppis vid Sandsjön, i närheten av Sorsele, är vår favorit. I en stor lada hittar du allt: kläder, leksaker, böcker, möbler, porslin, pynt, kuriosa. Vår son har även hittat en vän för livet 🙂
På tidigt 30-tal drömde en Samegubbe om hur en kyrka reste sig vid Guvertfjället vid Överst-Juktan och berättade detta för Jukt-Erik som förtalte detsamma för prästen i Ammarnäs. Denne var inte bara en gudsman utan också en handlingens man och gjorde genast slag i saken. Den första insamlingen gav dock inte mer än 80 kr så inget hände innan Axel Munthe donerade 12 000 kr, på villkor att kyrkan skulle minna om drottning Victoria.
Därigenom möjliggjordes byggandet av Victoriakyrkan 6 mil in i väglöst land. Idag går en grusväg nästan ända fram, men den som vill få en känsla av de strapatser som ett kyrkobesök kunde innebära förr i denna ödsliga del av världen kan följa vandringsleden från Kraddsele, eller ända från Ammarnäs (hitta ledkartan här )
Om du kör från Umeå till Lycksele så har du säkert sett en skylt utanför Videlund ”Stortallen” (hitta hit).
Även om man inte är en stortallsaficionado så kan man ju alltid ta en paus i bilkörningen och sträcka på benen. Vi bestämde oss därför att förära den ett besök.
Dock, efter att ha följt den markerade stigen några hundra meter och korsat ett hygge så försvann stigen utan att vi lyckades hittat någon tall av anmärkningsvärd storlek.
Bildbevis finns på nätet från 1992, och jag besökte den själv på 70-talet, så frågan är vart den har tagit vägen?
Baggböleri är inte helt okänt i dessa trakter, så det är ju möjligt att någon knyckt den, eller måhända den tynat och dött av brist på vänner, men mer sannolikt är väl att våra stigfinnarförmågor svek oss.
Att avgöra hur det förhåller sig med detta får bli en uppgift för dig kära läsare. Nästa gång du kör mot Lycksele, ta en paus och se om du har bättre tur!
Det är alltid roligt att ta sig upp här i världen.
Har du ingenting bättre för dig i sommar så kan du ju alltid överväga att ta en kurs i bergsbestigning. Skulle dina ambitioner vara lägre, och du bor i närheten av Umeå, så kan du börja lite försiktigare med att bestiga Selsknösens utkikstorn.
Selsknösen tornar upp sig över Selet vid Vindelälven, knappt 40 km från Umeå (Karta). Strax efter vägen till bron över Vindelälven (Lillforsen) ser du en grusväg till höger, med en tydlig skylt till Selsknösen. Kör in här och parkera.
Har ni ett par dagar ledigt, kan vi varmt rekommendera en minisemester vid Höga Kusten. Höga Kusten är känd för sina många pärlor. Denna gång valde vi att satsa på kombination av naturupplevelse och organiserade barnaktiviteter.
Vi började med besök till Mannaminne. Jag har tidigare beskrivit Mannaminne i detta inlägg, men det förtjänar att nämnas igen.
Man är väl ingen Proust, men det kan vara underhållande att gräva i sitt eget minne, och emellanåt när jag kör vägen mellan Holmsund och Umeå poppar fågeltornet i Villanäs upp, väl bevarat från en sjuårings hjärna i all sin grådaskighet.
Först blev man väckt vid en alldeles okristlig tid och fortfarande sömndrucken transporterad med skolskjuts två mil till Granö skola, där man omlastades till Brännströms buss för vidare transport 9 mil till Umeå och Villanäs.