Gastuben till stormköket har en irriterande tendens att inte ta slut i samband med att man når sitt vandringsmål. Inte heller är slatten nog stor till nästa tur, och med tanke på att man är såväl vikt- som volym-medveten, är det svårt att förmå sig att packa ner flera halvtomma tuber i ryggsäcken, utan i stället tar man en ny. Detta går väl an i början, men efter hand resulterar detta i att hemmet gradvis fylls av dessa reliker från tidigare äventyr.
En smidig lösning på detta problem är att samla slattarna i samma tub.
Fortsätt läsa “Ajöss med halvtomma gastuber”