Besök (inte) Lillgodbergets naturreservat utanför Umeå

I jakten på nya besöksmål beslutade Hustrun att familjen skulle bege sig till Lillgodbergets naturreservat, 18 km utanför Umeå(klick länken för vägbeskrivning). Den sista kilometern består av en skogsväg som nog endast kan nyttjas under barmarksperioden.

Det är var mig okänt varifrån Lillgodberget fått sitt namn, men mina tankar vandrade till forna tider och hedniska präster (godar). Måhända skulle jag här få besöka den lokala motsvarigheten till Sinaiberget? En prominent klippa i en mystisk skog där fordom en kortväxt gode hade förrättat sina offer?

Fortsätt läsa “Besök (inte) Lillgodbergets naturreservat utanför Umeå”

Så tar man sig upp från en isvak

Det är alltid en glädjens dag när isarna lägger sig och inbjuder till spark och skridskoåkning och allehanda vinterlekar.

Något paradoxalt så är dock det första vi gör när isen lagt att göra hål i den, ty förutan en vak är ju isbadandet en omöjlighet. När man betänker vilken källa till glädje detta är under vår långa vinter är det inte utan att man sänder en medlidsam tanke till alla hawaiianer, mikronesier, melanesier och dylika stackare som aldrig fått uppleva denna njutning. Dock inser jag att detta till viss del är en förvärvad smak som inte kommer naturligt för alla.

Sant är också att ett isbad för att vara njutbart måste vara frivilligt. Ett ofrivilligt dopp är inget man eftersträvar, men en is är en is och inte hälleberg, och därför en smula förrädisk. Detta är inget vi kan skylla på isen då det ligger i dess natur, utan det är upp till oss att hantera den med omdöme och tillbörlig respekt. Det mänskliga omdömet är dock inte felfritt, och isarna skördar sina offer.

Fortsätt läsa “Så tar man sig upp från en isvak”

Ta rött kort i klättring

Jag beskrev i ett föregående inlägg hur man tar grönt kort i klättring, och när vi ändå hade ångan uppe beslöt vi oss för att direkt därefter också ta rött kort i klättring.

Det gröna kortet är nödvändigt om man vill nyttja klätterhallar i Sverige, medan fördelarna med det röda kortet är mer begränsade.

Bildkälla: IKSU
Fortsätt läsa “Ta rött kort i klättring”

Isklättring i Maltbränna

Maltbränna en bit utanför Åmsele och ca 11 mil från Umeå är nog ett ställe som är okänt för de flesta. Själv är jag visserligen innehavare av en äldre bibel som tillhört någon dräng i Maltbränna, men längre än så sträcker sig ej vidden av min egen kännedom. 

Sin obemärkta tillvaro till trots visar det sig dock att Maltbränna stoltserar med den bästa isklättringsväggen i denna del av landet.

Fortsätt läsa “Isklättring i Maltbränna”

Skridskoåkning på Tavelsjön utanför Umeå

Inte mycket är trevligare än att skrinna fram över blanka isar på sjöar och hav. Tyvärr får man dock på våra breddgrader sällan njuta av detta någon längre tid innan ett snötäcke lägger sig över allt och skridskorna får bytas mot skidor.

För den som vill förlänga säsongen så finns ju visserligen isbanor och hockeyrinkar, men dessa begränsade ytor ger ingen frihetskänsla eller naturupplevelse, och vidare är det lite skrämmande med alla små människor som susar fram med höjda klubbor, redo att slå på allt i sin väg.

Trevligare är då plogade banor på naturisar, och en sådan hittar man i Tavelsjö, 27 km utanför Umeå.

Fortsätt läsa “Skridskoåkning på Tavelsjön utanför Umeå”

Planera en tälttur i vinter

Nu när snön har kommit på riktigt så är det dags att planera nästa tälttur! Själva funderar vi på att skida längs Umeälven i Mars och Vindelfjällen i April.

Redo för nästa vintertur

Det här med Covid har ju haft den stora fördelen att fler svenskar har slutat gå över ån efter vatten och upptäckt fördelarna med hemester.

Dock innebär ju detta också att det håller på att bli lite trångt i skog och mark och i somras mötte vi inte mindre än 13 vandrare på en dag när vi traskade genom Sarek. Om du liksom vi njuter av att ha vildmarken för dig själv så finns bara en sak att göra, och det är att ta vara på den svenska vintern!

Fortsätt läsa “Planera en tälttur i vinter”

Ta grönt kort i klättring

Vi är väl inte på något sätt några enastående klippklättrare. De finare detaljerna har passerat oss förbi och vi föredrar att med rejäla grepp för händer och fötter långsamt hasa oss uppåt. Även om vi kan känna en stor respekt och beundran för skickliga klippklättrare så har vår egen begåvningsprofil liksom aldrig kommit att inkludera fotplaceringar över huvudet medan man hänger i ett finger i någon minimal spricka på en i övrigt slät klippvägg.

Fortsätt läsa “Ta grönt kort i klättring”

Vinterlekar

När man var liten gick tiden mycket långsammare medan den numera tenderar att rusa iväg. Ett undantag utgörs dock av barnens lov, och kanske speciellt under alla vinterloven. Även om detta är ett tillfälle att få rå om varandra och tillbringa tid med familjen så kan det vara en utmaning att hålla barnen roade, och om man inte har något att erbjuda kan dagarna kännas rätt långa.

Egentligen finns väl ingen brist på saker att göra, men det är inte alltid som inspirationens musa infinner sig, varför det kan vara bra att ha en lista med förslag framför sig när barnen börjar se uttråkade ut.

Fortsätt läsa “Vinterlekar”

Villanäs fågeltorn utanför Umeå

Man är väl ingen Proust, men det kan vara underhållande att gräva i sitt eget minne, och emellanåt när jag kör vägen mellan Holmsund och Umeå poppar fågeltornet i Villanäs upp, väl bevarat från en sjuårings hjärna i all sin grådaskighet.

Först blev man väckt vid en alldeles okristlig tid och fortfarande sömndrucken transporterad med skolskjuts två mil till Granö skola, där man omlastades till Brännströms buss för vidare transport 9 mil till Umeå och Villanäs.

Fortsätt läsa “Villanäs fågeltorn utanför Umeå”

Storavans naturreservat utanför Umeå

Strax utanför Umeå vid Stöcke finner du Storavans naturreservat (se kartan här).

Naturreservatet är lättillgängligt och påstås vara intressant för den som uppskattar att titta på flyttande fåglar under våren. Tyvärr besökte vi nog reservatet under fel tid då alla bevingade varelser hade flyttat vidare. Termer som naturskön miljö faller en inte heller riktigt på tungan när man skall beskriva denna plats och inte heller väckte det någon genuin upptäckarglädje eller leklust hos de yngre familjemedlemmarna. Det var helt enkelt en rätt tråkig plats, även om den säkert är värdefull för vår biologiska mångfald.

Således, om vårkänslorna driver dig att titta efter blåfinkar, fulsparvar, småjoxar, mesostar och andra flyttfåglar kanske det är värt ett besök, men är du ute efter en naturpromenad med familjen är det nog bättre att gå någon annan stans.