Linnévägen – En kort och enkel vandring i Linnés fotspår

För närmare 300 år sedan planerade Carl von Linné en expedition till vad som i många avseenden var en vit fläck på kartan, om vilken han före avresan skrev:

”Och nu sedermera, sedan hela Europa, ja nästan hela världen uti Historia naturali är genomletad, ligger detta ännu liksom i det grymmaste barbari”, ”ingen trakt kunna giva härligare observationer”

Och detta var naturligtvis hans resa till Umeå och vidare in i Lappmarken. 26 maj 1732 lämnade han Umeå och nådde efter en strapatsfylld dag fram till Jämteböle.

Vägen blev mig allt mer och mer vidrig, att jag med livsfara satt på hästen, som snavade emellan stenarna vid vartannat steg

Fortsätt läsa ”Linnévägen – En kort och enkel vandring i Linnés fotspår”

Kvarnbäckskojan i Västermarks naturreservat

Min hustru har aldrig känt sig hindrad av vad andra anser vara möjligt och lämpligt och jag har med åren anpassat mig.

När hon därför i mitten av april ville ta oss med på en skidutflykt i skogen packade jag pulkorna istället för att börja med en utläggning om snökvalite och bristande bärighet.

Sant också är att i slutänden så visar sig hennes optimism ofta mer överenstämma med verkligheten än min pessimism. Så ock denna gång. Visserligen hade jag rätt och vi sjönk trots skidor rakt ned genom snön, men då vi kunde följa ett skoterspår med packad snö så gick det bra ändå.

Fortsätt läsa ”Kvarnbäckskojan i Västermarks naturreservat”

Förarbevis för skoter, eller min hustrus omvändelse

Skotrar är bullriga och illaluktande och varken jag eller hustrun är några skoterentusiaster.

Med det sagt så utgör de ett utmärkt transportmedel och ibland det enda realistiska alternativet vintertid.

Efter att ha kört runt lite på Svalbard bestämde vi oss därför för att till slut ta förarbevis för skoter.

Fortsätt läsa ”Förarbevis för skoter, eller min hustrus omvändelse”

Storforskojan vid Öreälven

I vår kojodyssé kom nu turen till Storforskojan vid Öreälven. De flesta kojors raison d’etre är sannolikt inte att ett oundgängligt kojbehov av något skäl förelegat, utan snarare att någon fann platsen tilltalande och lämpad för en koja.

Fortsätt läsa ”Storforskojan vid Öreälven”

Högåkerkojan vid Lögdeälvsleden

Lillan ville åter igen övernatta i en koja, och denna gång fick det bli en av kojorna längs Lögdeälvsleden, vid Högåker närmare bestämt.

Barnen upphämtades på skolan och vi körde raskt mot Nordmaling, där man svänger av inåt landet och fortsätter ytterligare 20 km innan man når en liten by vid namn Högåker (hitta hit).

Fortsätt läsa ”Högåkerkojan vid Lögdeälvsleden”

Kroksjöstugan

I vår jakt på små kojor har vi nu kommit till en stuga vid Inre Kroksjön, inte långt ifrån Slimtmorkojan. Kör drygt 10 mil från Umeå. Efter du passerat Lillsele, håll utkik efter en ”Sjölunda” och sväng där in på en skogsbilväg, kör 7 km, så finner du en grillplats till vänster vid strandkanten (64.44212025274427, 19.053972618753345).

Fortsätt läsa ”Kroksjöstugan”

En liten stuga i skogen – Slimtmorkojan

Västerbottens inland är fyllt av små stugor.

Vissa av dem har fört en ojämn kamp mot den nya tidens krav på mikrovågsugn, bredband och vattenklosett, och står nu i ruiner som minnesmärken från en svunnen era, när en enkel hydda vid en skogstjärn med ett par britsar och en kamin var ett ståndsmässigt sommarnöje för mången familj.

Andra underhålls fortfarande men de flesta förefaller nyttjas föga, lämnade åt sig själva att melankoliskt kontemplera sin bedagade skönhet och tidens gång, fullt utrustade sommarvillor, charterresor och andelslägenheter i Åre.

Fortsätt läsa ”En liten stuga i skogen – Slimtmorkojan”

Österklubben – Holmsunds Area 51

Öar är väldigt trevliga att besöka då de utgör överblickbara världar i sig själva, med en tydligt definierad början eller slut, beroende från vilken sida man ser det. En begränsad plats som inte är för alla, utan bara för de tappra få som gör sig omaket att korsa vattnen i sin jakt på nya världar.

Fortsätt läsa ”Österklubben – Holmsunds Area 51”

Discgolf – en trevlig utomhusaktivitet för hela familjen

Även om frisbeen spårar sitt ursprung till kastandet av pajformer, så skall man ju undvika pajkastning, och jag hoppas att jag inte förolämpar någon känslig utövare genom att jämföra den med andra lekbetonade aktiviteter som krocket och liknande. Till dess fördel hör dock att den till skillnad från vanlig golf, förefaller vara fri från den ståndshögfärd som vidhäftar dess mer högdragna kusin.

Fortsätt läsa ”Discgolf – en trevlig utomhusaktivitet för hela familjen”

Ajöss med halvtomma gastuber

Gastuben till stormköket har en irriterande tendens att inte ta slut i samband med att man når sitt vandringsmål.  Inte heller är slatten nog stor till nästa tur, och med tanke på att man är såväl vikt- som volym-medveten, är det svårt att förmå sig att packa ner flera halvtomma tuber i ryggsäcken, utan i stället tar man en ny. Detta går väl an i början, men efter hand resulterar detta i att hemmet gradvis fylls av dessa reliker från tidigare äventyr.

En smidig lösning på detta problem är att samla slattarna i samma tub.

Fortsätt läsa ”Ajöss med halvtomma gastuber”