Planera en tälttur i vinter

Nu när snön har kommit på riktigt så är det dags att planera nästa tälttur! Själva funderar vi på att skida längs Umeälven i Mars och Vindelfjällen i April.

Redo för nästa vintertur

Det här med Covid har ju haft den stora fördelen att fler svenskar har slutat gå över ån efter vatten och upptäckt fördelarna med hemester.

Dock innebär ju detta också att det håller på att bli lite trångt i skog och mark och i somras mötte vi inte mindre än 13 vandrare på en dag när vi traskade genom Sarek. Om du liksom vi njuter av att ha vildmarken för dig själv så finns bara en sak att göra, och det är att ta vara på den svenska vintern!

Fortsätt läsa “Planera en tälttur i vinter”

Ta grönt kort i klättring

Vi är väl inte på något sätt några enastående klippklättrare. De finare detaljerna har passerat oss förbi och vi föredrar att med rejäla grepp för händer och fötter långsamt hasa oss uppåt. Även om vi kan känna en stor respekt och beundran för skickliga klippklättrare så har vår egen begåvningsprofil liksom aldrig kommit att inkludera fotplaceringar över huvudet medan man hänger i ett finger i någon minimal spricka på en i övrigt slät klippvägg.

Fortsätt läsa “Ta grönt kort i klättring”

Vinterlekar

När man var liten gick tiden mycket långsammare medan den numera tenderar att rusa iväg. Ett undantag utgörs dock av barnens lov, och kanske speciellt under alla vinterloven. Även om detta är ett tillfälle att få rå om varandra och tillbringa tid med familjen så kan det vara en utmaning att hålla barnen roade, och om man inte har något att erbjuda kan dagarna kännas rätt långa.

Egentligen finns väl ingen brist på saker att göra, men det är inte alltid som inspirationens musa infinner sig, varför det kan vara bra att ha en lista med förslag framför sig när barnen börjar se uttråkade ut.

Fortsätt läsa “Vinterlekar”

Villanäs fågeltorn utanför Umeå

Man är väl ingen Proust, men det kan vara underhållande att gräva i sitt eget minne, och emellanåt när jag kör vägen mellan Holmsund och Umeå poppar fågeltornet i Villanäs upp, väl bevarat från en sjuårings hjärna i all sin grådaskighet.

Först blev man väckt vid en alldeles okristlig tid och fortfarande sömndrucken transporterad med skolskjuts två mil till Granö skola, där man omlastades till Brännströms buss för vidare transport 9 mil till Umeå och Villanäs.

Fortsätt läsa “Villanäs fågeltorn utanför Umeå”

Är det för sent för mig? Eller hur att bli en äventyrare i medelålder

Att bli en äventyrare som ung är inte så svårt. OK, du kanske inte har mycket pengar, men du har flertal andra styrkor:

  • Anpassningsbarhet och flexibilitet (Sova i en sjaskig hostell med gigantiska kackerlackor? Inga problem! Leva på kakor och chips i en månad? När får jag börja?)
  • Ung och stark kropp
  • Otrolig återhämtningsförmåga
  • Okunskap om egna brister
  • Övertro på egna styrkor
  • Brist på cynism
  • Naivitet och tro på godheten i världen
  • Våghalsighet
  • Bristande kunskap om vad som krävs och vilka svårigheter kan finnas på vägen
  • Känsla av odödlighet

Är det ens möjligt att bli äventyrare i medelålder, när man har blivit precis tvärtom? Man kanske har pengar att resa dit man vill eller köpa utrustning som behövs men:

  • Det finns ingen tid mellan jobb och familj. Även om man skulle kunna hitta lite tid, kan man ändå inte checka ut och försvinna för att klättra i 6 månader i Himalaya eller korsa en kontinent till fots
  • Kroppen börjar påminna om sig själv
  • Även om man har sovit hela natten, vaknar man trött och mosig. Om man har ansträngt sig, behöver man extra vila.
  • Man har blivit för bekväm. Om man har råd att flyga till Portugal för att slappa på ett hotell på sin semester, är det osannolikt att man ska istället cykla dit med sår i rumpa och kramp i benen för att tälta längst vägen.
  • Familjen vill inte. Även om man själv skulle föredra att cykla till Portugal och leva på avgaser och nudlar, hur att få barn och partner att säga ja till det?
  • Man har blivit en cyniker och tror inte längre på människans godhet, man förväntar sig att något ska gå snett och ser faror överallt
  • Man har blivit slagen längst livets gång och har blivit mindre självsäker. Man kan sina svagheter alldeles för väl
  • Man har hittat på en berättelse om sig själv: jag är en sådan som… Jag är inte en sådan som… Jag är för gammal/otränad/fet/osv… Och vågar inte testa nya saker längre pga denna begränsande berättelse

Inte lätt att bli en äventyrare med alla dessa hinder…

Fortsätt läsa “Är det för sent för mig? Eller hur att bli en äventyrare i medelålder”

Från badkruka till isbadare: hur jag lurade min kropp och hjärna att prova på vinterbad

I två års tid har jag avundsjuk tittat på min make när han kom strålande, nöjd, fylld av glädje och må-bra hormoner efter sina vinterdopp. En man av stark vilja, bestämde han sig en dag att börja med isdopp och har gjort det sedan dess (se hans lyriska redogörelse om sina upplevelser här).

Ävenflykter

Jag vill också doppa mig och stråla som han.

Problemet är att jag är en riktig badkruka. Jag badar inte ens på sommaren för att jag tycker att det är kallt. Jag duschar så att det ångar och när jag tar ett bad kan man koka kräftor i mitt badkar.

Av erfarenhet vet jag att jag behöver en lång startsträcka men att i slutända brukar jag vinna över min rädsla. Så jag bestämde mig att sakta vänja mig med kylan.

Fortsätt läsa “Från badkruka till isbadare: hur jag lurade min kropp och hjärna att prova på vinterbad”

Ett äventyr från 5 till 9, eller hur att hinna med roliga utflykter när man jobbar på dagarna

Storäventyraren Alastair Humphreys säger att äventyr är inte bara att korsa öken och klättra berg. Äventyr finns överallt, det gäller bara att hitta det.

Mikroäventyr är äventyr nära hemmet: billigt, enkelt, kort men effektivt. Det fångar essensen av ett stort äventyr: utmaning, skoj, verklighetsflykt, lärande, spänning (Alastair Humphreys)

Det var en kväll i somras. Värme och vita nätter var redan här, men inte semester än. Då hela familjen längtade efter att få göra något roligt ute i naturen, bestämde vi oss att följa Alastair Humphreys råd och ge oss ut på ett äventyr från 5 till 9, dvs börja kl. 5 på kvällen efter jobbet och avsluta vid kl. 9 på morgonen, i tid att påbörja nästa arbetsdag. (Äventyr från 5 till 9 är en rolig vändning på Dolly Partons hit ”Working 9 to 5”)

Problemet var, vi kunde inte enas om vilket äventyr vi skulle ut på. Jag och barnen ville tälta och maken ville paddla i skärgården. Då det var en still kväll kombinerade vi båda.

Fortsätt läsa “Ett äventyr från 5 till 9, eller hur att hinna med roliga utflykter när man jobbar på dagarna”

Så blir man en (mikro)äventyrare

Utanför mitt fönster var det en vacker novemberdag. Badande i mjuka höstfärger vilade sig naturen efter gårdagens storm. Det var vindstilla, med ändlös blå himmel, klar sol och spegelblank sjö.

Jag satt och funderade på äventyrare som jag nyligen läst om. Hur blir man en äventyrare? Hur uppbådar man mod och inspiration att ge sig ut på ett äventyr? Var hittar man äventyr?

Och plötsligt insåg jag hur löjlig jag var. Jag satt och drömde mig bort, smått avundsjuk på andras liv och äventyr, när jag hade en möjlighet att vara ute på ett äventyr själv!

Fortsätt läsa “Så blir man en (mikro)äventyrare”

Stora Tuvan för små fågelskådare

Om ni tyckte om besöket till fågeltornet (se inlägget om fågeltornet här) och känner att ni är redo för en lite längre promenad och mer fågelskådning, då kan ni prova Stora Tuvan. Stora Tuvan ligger längst E12 mellan Umeå och Obbola. Ni hittar enkelt hit med denna väganvisning.

Promenaden är inte ansträngande och med sina 2.3 km passar även mindre barn. Se kartan nedan där stigen runt Tuvan är markerat med rött, och rastplatser med gröna skyltar. Kartan över hela Umeälvens delta hittar du här.

Fortsätt läsa “Stora Tuvan för små fågelskådare”

Träffa en sjöjungfru på en vandring i Bjuröklubb

En och en halv timme bort från Umeå, på en udde, ligger naturreservatet Bjuröklubb (se väganvisning här). Som överallt i Västerbotten möts du här av vacker natur med några överraskningar som:

  • En sjöjungfru som vakar över passerande skepp
Ävenflykter
  • Fornlämningar med bl.a. en tusenårig björngrav och ristningar från säljägare
  • Intressant sjöfartshistoria med hela 35 skepp på botten av havet
  • Sommarcafé i en gammal fyr och en möjlighet att övernatta i lotsutkiken med vidunderligt utsikt över havet
Fortsätt läsa “Träffa en sjöjungfru på en vandring i Bjuröklubb”