Gastuben till stormköket har en irriterande tendens att inte ta slut i samband med att man når sitt vandringsmål. Inte heller är slatten nog stor till nästa tur, och med tanke på att man är såväl vikt- som volym-medveten, är det svårt att förmå sig att packa ner flera halvtomma tuber i ryggsäcken, utan i stället tar man en ny. Detta går väl an i början, men efter hand resulterar detta i att hemmet gradvis fylls av dessa reliker från tidigare äventyr.
En smidig lösning på detta problem är att samla slattarna i samma tub.
Att kunna utforska avlägsna sjöar och tjärn, långt borta från civilisationen, borta från trafikerade leder, ensam mitt i det stora blå inramat av fjällandskap och ändlös himmel ovan… Det är väldigt speciellt.
Eller att välja en egen väg, bortanför vältrampade stigar och inte låta dig hindras av vattendrag som slingrar sig genom landskapet, utan korsa vattnet eller följa den en stund i en packraft och fortsätta vidare mot ditt mål, mot horisonten.
Du känner dig som en upptäcktsresande i ett främmande land. Den första att vistas i denna magiska och avlägsna platsen. Den första att utforska den. Den första att ta sig på andra sidan…
I inlägget nedan berättar jag om mina upplevelser först och avslutar med tips för nybörjare som jag fick från Facebook gruppen ”Packrafting in Sweden” samt egna lärdomar.
Man är ju inte riktigt människa innan man fått i sig den tredje koppen kaffe på morgonen, och det gäller ju också om man är ute i det fria. Befinner man sig på långvandring så är det ju bekvämt med pulverkaffe, och om man känner för det så kan man ju alltid koka kaffe i en vanlig panna på det medhavda köket. Dock har kaffekokning över öppen eld onekligen högst mysfaktor och när man ids bära med sig en kaffepetter är det ju att föredra.
I dessa tider av espresso, latte och macchiato är kaffekokningens konst på utdöende, så för den oinvigde kan det vara värt att repetera denna enkla procedur:
Carl von Linné hävdade i hans Lappländska resa att varken präster eller poeter har kunnat utmåla Helvetet på ett värre sätt än de mygginfesterade myrarna mellan Lycksele och Sorsele.
Sant är att mygg liksom skoskav kan göra en vandringstur eller liknande till en skärseld för den oförberedde, men sant är också att för den väl förberedde är myggplågan högst hanterbar.
Förvånansvärt ofta möter man människor som trots en i övrigt invändningsfri utrustning använder en kniv som sannolikt inte skärpts sedan den inhandlades för många år sedan. Även om man kan nöta sig igenom en korv eller dylikt så är det oslögt att arbeta med en slö kniv eller yxa, då det inte endast gör arbetet svårare utan också ökar olycksrisken.
Man behöver inte vara den skarpaste kniven i lådan för att begripa detta så frågan är vad det är som förhindrar så många från att göra något åt det?
Det finns hur mycket som helst roligt att göra i och omkring Umeå för barnfamiljer under sommaren. Nedan hittar du några förslag. Obs! Detta är ett pågående projekt och listan uppdateras kontinuerligt. Har ni några tips, skriv gärna i kommentarer. Tack!
När man ger sig ut på ävenflykt behöver man inte mycket mer än ett gott humör, men för säkerhets skull kan man också ta med lite silvertejp.
Denna har genom åren räddat otaliga expeditioner och säkert också ett antal liv.
Silvertejpen är en fantastiskt mångsidig uppfinning och i princip är det bara din fantasi som sätter begränsningarna, men här är en del användningsområden:
Det här med att bajsa utomhus är ju bland det mest naturliga man kan göra, men förutom att många, också efter 5 års ålder, finner bajs vara högst intressant, så väcker också utomhusbajsandet många frågor, och rent av en del oro hos många överciviliserade människor.
Vi har tidigare gått igenom hur man bajsar i skogen men efter att under 8 dagar ha korsat Svalbard på skidor slår det mig att vi där bara behandlade barmarksbajsande.
Så låt mig här dela några tankar om detta fascinerande ämne.
Har man små barn och/eller ett fullspäckat arbetsschema, är det inte lätt att hitta tid för äventyr. Det vill säga om man tycker att äventyr ska vara ett stort projekt och genomföras under dagtid. Men vem sade att det måste vara det?
Äventyr kan vara vad du än bestämmer dig för. Så länge som det utmanar dig, tar dig ur din komfortzon, får dig att göra något utöver det vanliga – är det ett äventyr. Det kan vara hur stort eller litet som helst. Det som är utmanande för var och en är olika.
Att vara själv i naturen, särskilt i mörker, är en gedigen utmaning för mig.
