Ur spår!

Järnvägens triumftåg över världen under det förrförra århundradet hade en djup inverkan på världen, och inte minst vårt språk. Vi vet därför att det är klokt att hålla sig på spåret och att undvika att något, likt denna text, helt spårar ur. 

I denna anda håller vi nu på att kartlägga alla skidspår runt Umeå. Dock, när vi stakar på i dessa spår så kan det ju ibland kännas lite för välordnat, och även om man dristar sig att någon gång ge sig ut på okända spår, så hamnar man ju för det mesta på samma plats som man började. För att undvika detta kan man ju ge sig på att skida någon led, som exempelvis Kungsleden, men också denna lämnar föga frihet. Den återvänder inte till sin egen början, men för dig med bestämd hand från punkt A till punkt B längs en oomkullrunkelig bana.

Uttrycket att vara dummare än tåget kommer från tågets oförmåga att lämna spåret, och ibland drabbas vi av en vild och okuvlig frihetslängtan efter att bryta våra egna spår och själva bestämma vår bana.

Fortsätt läsa “Ur spår!”

Okända skidspår

Många skidspår återkommer likt vintern själv varje år när snön lagt sig. De har begåvats med namn, en väl definierad sträckning och en absolut längd anbefallen från högre ort. 

Allt detta är gott och den kommunala fritidsnämnden behagligt. 

Ett av sådana “namngivna” spår. Golfbanan i Holmsund

Naturen kan dock aldrig kontrolleras fullt ut och okända spår har en tendens att oförhappandes dyka upp här och var utan förvarning.

Fortsätt läsa “Okända skidspår”

Vinterbad

Termometern har sjunkit mot tjugogradersstrecket. Jag öppnar bakdörren och traskar ned till sjön iförd ett par ryska filtstövlar, bastumössa och en morgonrock och står strax därefter naken i den norrländska vinternatten.  Ovan mitt huvud gnistrar stjärnhimlen, vid mina fötter öppnar sig ett becksvart hål i den annars snötäckta isen. Efter ett djupt andetag låter jag kroppen sjunka ned i mörkret och kylan omfamna mig. Fortsätt läsa “Vinterbad”

Namn och varifrån de kommer

När man vandrar i naturen bör man alltid ha en god karta till hands. Denna kan naturligtvis hjälpa till att tala om var du är och hur att ta dig dit du vill.

Lika viktigt är dock det rena underhållningsvärdet. Att stå på en bergsknalle och se ut över milsvida skogar med sjöar, älvar myrar och berg är visserligen trevligt, men på något sätt lite opersonligt.

Om du i stället med ögonen följer Kvarnbäcken upp från Vännforsen på dess väg mellan Krycketjärn och Staggträsket nedom Abmoberget så blir det mer personligt, som att introduceras för ett antal nya och potentiellt intressanta bekantskaper.

Fortsätt läsa “Namn och varifrån de kommer”

Stora och små sjöfarare

Det är inte alla förunnat att bli stora upptäcktsresande, men det finns något att upptäcka för alla som bemödar sig.

De stora geografiska upptäckternas tid är sedan länge förbi, men på ett mer personligt plan är och förblir vi alla som individer ignoranta om det mesta i vår värld. Med tanke på jordens storhet, hur begränsad vår tid på denna är, och vår begränsade mentala kapacitet, skulle man kunna hävda att approximativt sett, är våra kunskaper om vår närmaste omgivning föga mer ingående än dem vi besitta om mörkaste Afrika.

Fortsätt läsa “Stora och små sjöfarare”

Öl och berg

Det finns de som säger att friluftsliv och alkohol inte hör ihop. Dock, med tanke på att lasternas summa är konstant, måste detta röra sig om i övrigt synnerligen liderliga sällar, till vilka jag inte kan sätta någon tilltro. Jästa och destillerade drycker utgör en i min mening viktig del av kostcirkeln, och det finns ingen anledning att förvägra sig denna njutning bara för att man befinner sig på äventyr.

Fortsätt läsa “Öl och berg”

Amazonas – I Orellanas (första) fotspår

Att kontemplera nya äventyr i nedsjunken i fåtöljen i biblioteket med ett glas rött vin nära till hands är en trevlig sysselsättning i vintermörkret. Det är vidare långt mindre strapatsrikt än att faktiskt företa sig något reellt, men likväl ofta påfallande stimulerande.

Mina tankar vandrade denna gång till Francisco de Orellana, eller som hans fulla namn var – Francisco de Orellana Bejarano Pizarro y Torres de Altamirano och den flod han gav sitt namn till – Rio de Orellana. Idag känner väl få till hans namn, och de flesta är mer bekanta med hans flod under namnet Amazonas (syftande på de kvinnliga indiankrigare som skall ha attackerat honom).

Fortsätt läsa “Amazonas – I Orellanas (första) fotspår”

Dyka med bläckfiskar

Alla läsare av äldre pojkböcker och serietidningar vet att kamp med havets lealösa giganter är en naturlig del av grodmanstillvaron. Sant är också att man ofta stöter på dessa varelser. Även om det finns exemplar som kan bli upp till 12 meter långa så är de som dykare kommer i kontakt med av mer blygsamma proportioner, även om det någon enstaka gång kan bli otrevligt.

Fortsätt läsa “Dyka med bläckfiskar”

Norrländska utflyktsmål – en betraktelse

Man kan undra vad som utgör ett värdigt utflyktsmål. Är vi dömda till ett liv i tristess då dessa är rariteter som kräver strapatsrika resor till främmande kontinenter? Eller är det så att de lurar bakom nästa hörn och endast kräver en viss uppmärksamhet och en gnutta fantasi för att upptäckas? Man kan naturligtvis hysa delade meningar om detta, men personligen lutar jag åt det senare.

Ett utflyktsmåls status förefaller avgöras av, som med så mycket annat, tillgång och efterfrågan. Fortsätt läsa “Norrländska utflyktsmål – en betraktelse”