Kategori: Patric

Patrics betraktelser om naturen, äventyr och livet generellt

Den stoiske äventyraren

Det här med livsfilosofi känns ju lite omodernt. Det är sällan man idag träffar en riktig epikuré, cyniker eller peripatetiker eller liknande, och våra moderna filosofer har övergivit alla spekulationer om hur man skall leva ett gott liv till förmån för mer obegripliga aktiviteter. Trots detta så tror jag att det kan vara en god idé att skaffa sig en livsfilosofi så man vet åt vilket håll man är på väg, och inte ångrar sina livsval alltför mycket på dödsbädden.

Den idag allmänt vedertagna livsfilosofin omfattar väl i korthet att skaffa sig en hygglig social ställning (inte minst på sociala media!), arbeta så att du kan konsumera så mycket som möjligt, och ägna dig åt någon form av hedonistiska aktiviteter när du inte arbetar.

Fortsätt läsa ”Den stoiske äventyraren”

Att simma över en älv

När jag var en liten gosse brukade min morfar berätta att han som ung brukade simma över Umeälven, och denna älv såg för mina unga ögon oerhört bred ut, så jag tyckte att det ytterst karlavulet av honom och bestämde mig för att när jag blev stor skulle jag minsann också simma över älvar.

Nu blev det dock inte mycket av detta på många år, kanske på grund av min mormors upprepade påpekande av hur många som mist livet i älvens strömmar.

Fortsätt läsa ”Att simma över en älv”

Arktiska äventyr och polarexpeditioner i Västerbotten med omnejd

Jag såg härom kvällen en fransk dokumentär ”Isöken” (inte att förväxla med den nigerianska romantiska komedin ”Isoken”) på Netflix om tre franska gossar på en polarexpedition till Arktis, närmare bestämt till vad som beskrevs som ”the largest polar desert in the world. Sarek, in the north of Sweden.”

Under 18 dagar skidade de från Suorva genom Sarek till Ritsem, vilket uppges vara över 200 km, men jag tror att det galliska temperamentet generellt sett tog ut svängarna och dramatiserade något när de återberättade sitt äventyr. Skall man vara lite kritisk så hade de också en väldigt fri tolkning av Isöken (Désert de glace), som är svår att förena med de ofta hiskeliga mängder nederbörd som faller över Sarek.

Hur som helst så var det en vacker dokumentär som jag gärna rekommenderar.

Den fick mig dock att fundera lite. Polaräventyr i Arktis har man väl inte i Sverige? På Nordpolen, Svalbard och Grönland -ja, men i Sverige?

Fortsätt läsa ”Arktiska äventyr och polarexpeditioner i Västerbotten med omnejd”

Ur spår!

Järnvägens triumftåg över världen under det förrförra århundradet hade en djup inverkan på världen, och inte minst vårt språk. Vi vet därför att det är klokt att hålla sig på spåret och att undvika att något, likt denna text, helt spårar ur. 

I denna anda håller vi nu på att kartlägga alla skidspår runt Umeå. Dock, när vi stakar på i dessa spår så kan det ju ibland kännas lite för välordnat, och även om man dristar sig att någon gång ge sig ut på okända spår, så hamnar man ju för det mesta på samma plats som man började. För att undvika detta kan man ju ge sig på att skida någon led, som exempelvis Kungsleden, men också denna lämnar föga frihet. Den återvänder inte till sin egen början, men för dig med bestämd hand från punkt A till punkt B längs en oomkullrunkelig bana.

Uttrycket att vara dummare än tåget kommer från tågets oförmåga att lämna spåret, och ibland drabbas vi av en vild och okuvlig frihetslängtan efter att bryta våra egna spår och själva bestämma vår bana.

Fortsätt läsa ”Ur spår!”

Okända skidspår

Många skidspår återkommer likt vintern själv varje år när snön lagt sig. De har begåvats med namn, en väl definierad sträckning och en absolut längd anbefallen från högre ort. 

Allt detta är gott och den kommunala fritidsnämnden behagligt. 

Ett av sådana ”namngivna” spår. Golfbanan i Holmsund

Naturen kan dock aldrig kontrolleras fullt ut och okända spår har en tendens att oförhappandes dyka upp här och var utan förvarning.

Fortsätt läsa ”Okända skidspår”

Vinterbad

Termometern har sjunkit mot tjugogradersstrecket. Jag öppnar bakdörren och traskar ned till sjön iförd ett par ryska filtstövlar, bastumössa och en morgonrock och står strax därefter naken i den norrländska vinternatten.  Ovan mitt huvud gnistrar stjärnhimlen, vid mina fötter öppnar sig ett becksvart hål i den annars snötäckta isen. Efter ett djupt andetag låter jag kroppen sjunka ned i mörkret och kylan omfamna mig. Fortsätt läsa ”Vinterbad”

Namn och varifrån de kommer

När man vandrar i naturen bör man alltid ha en god karta till hands. Denna kan naturligtvis hjälpa till att tala om var du är och hur att ta dig dit du vill.

Lika viktigt är dock det rena underhållningsvärdet. Att stå på en bergsknalle och se ut över milsvida skogar med sjöar, älvar myrar och berg är visserligen trevligt, men på något sätt lite opersonligt.

Om du i stället med ögonen följer Kvarnbäcken upp från Vännforsen på dess väg mellan Krycketjärn och Staggträsket nedom Abmoberget så blir det mer personligt, som att introduceras för ett antal nya och potentiellt intressanta bekantskaper.

Fortsätt läsa ”Namn och varifrån de kommer”

Stora och små sjöfarare

Det är inte alla förunnat att bli stora upptäcktsresande, men det finns något att upptäcka för alla som bemödar sig.

De stora geografiska upptäckternas tid är sedan länge förbi, men på ett mer personligt plan är och förblir vi alla som individer ignoranta om det mesta i vår värld. Med tanke på jordens storhet, hur begränsad vår tid på denna är, och vår begränsade mentala kapacitet, skulle man kunna hävda att approximativt sett, är våra kunskaper om vår närmaste omgivning föga mer ingående än dem vi besitta om mörkaste Afrika.

Fortsätt läsa ”Stora och små sjöfarare”

Öl och berg

Det finns de som säger att friluftsliv och alkohol inte hör ihop. Dock, med tanke på att lasternas summa är konstant, måste detta röra sig om i övrigt synnerligen liderliga sällar, till vilka jag inte kan sätta någon tilltro. Jästa och destillerade drycker utgör en i min mening viktig del av kostcirkeln, och det finns ingen anledning att förvägra sig denna njutning bara för att man befinner sig på äventyr.

Fortsätt läsa ”Öl och berg”

Amazonas – I Orellanas (första) fotspår

Att kontemplera nya äventyr i nedsjunken i fåtöljen i biblioteket med ett glas rött vin nära till hands är en trevlig sysselsättning i vintermörkret. Det är vidare långt mindre strapatsrikt än att faktiskt företa sig något reellt, men likväl ofta påfallande stimulerande.

Mina tankar vandrade denna gång till Francisco de Orellana, eller som hans fulla namn var – Francisco de Orellana Bejarano Pizarro y Torres de Altamirano och den flod han gav sitt namn till – Rio de Orellana. Idag känner väl få till hans namn, och de flesta är mer bekanta med hans flod under namnet Amazonas (syftande på de kvinnliga indiankrigare som skall ha attackerat honom).

Fortsätt läsa ”Amazonas – I Orellanas (första) fotspår”