Att bestiga berg i Sverige skiljer sig något från vad vi upplevt på andra håll i världen.
Den största skillnaden är de långa anmarscherna. Vill man vandra exempelvis Sarektjåkkå måste man först ta sig tilll Sarek, vilket ligger långt bortom all ära och redlighet. Väljer man att ta vägen via Kvikkjokk får man först vandra ett par dagar för att ta sig till en lämplig ingång till Sarek (eller hyra en helikopter) och därefter får man vandra ett par dagar till för att komma till foten av berget. Själva klättringen av Sarektjåkkå är, som för de flesta av våra högsta toppar okomplicerad, men kräver ändå en basal utrustning i form av rep, sele, hjälm, stegjärn, isyxa och diverse andra attiraljer för glaciärvandring och klättring. Inte nog med att man måste släpa all denna utrustning hela vägen dit, man måste också bära med sig allt hem. Då vandringen och bärandet utgör en så stor del av det hela, blir det viktigt att försöka begränsa vikten på utrustningen så långt som möjligt.
Fortsätt läsa ”Att bestiga berg i Sverige skiljer sig från bergbestigning annanstans”
