Att bestiga berg i Sverige skiljer sig från bergbestigning annanstans

Att bestiga berg i Sverige skiljer sig något från vad vi upplevt på andra håll i världen.

Den största skillnaden är de långa anmarscherna. Vill man vandra exempelvis Sarektjåkkå måste man först ta sig tilll Sarek, vilket ligger långt bortom all ära och redlighet. Väljer man att ta vägen via Kvikkjokk får man först vandra ett par dagar för att ta sig till en lämplig ingång till Sarek (eller hyra en helikopter) och därefter får man vandra ett par dagar till för att komma till foten av berget. Själva klättringen av Sarektjåkkå är, som för de flesta av våra högsta toppar okomplicerad, men kräver ändå en basal utrustning i form av rep, sele, hjälm, stegjärn, isyxa och diverse andra attiraljer för glaciärvandring och klättring. Inte nog med att man måste släpa all denna utrustning hela vägen dit, man måste också bära med sig allt hem. Då vandringen och bärandet utgör en så stor del av det hela, blir det viktigt att försöka begränsa vikten på utrustningen så långt som möjligt.

Vid all fjällvandring är det klokt att försöka begränsa vikten. Se gärna tips i detta inlägg. Gällande specifik bergsbestigningsutrustning så finns det många kilon att spara.

Skippa för det första bergskängorna och använd istället ett par rejäla vandringskängor. Förutom att bergskängor är tyngre, är de inte heller anpassade för långa vandringar (tro mig, vi har försökt och det var inte en angenäm upplevelse!). Lättviktsstegjärn som passar vanliga kängor väger hälften mot vanliga och duger gott för svenska förhållanden. Ultralätta isyxor väger en fjärdedel av våra vanliga. Rep blir ju också allt tunnare och lättare och lite vann vi på att uppgradera detta. För glaciärvandringar och enklare säkring och firning, som egentligen är vad som är aktuellt på de flesta av våra berg, har vi fått ner vikten ändå mer genom att välja en RAD line om 6 mm, där ett 30 m rep inte väger mer än 660 g.

En minimalistisk sele väger inte mer än 240 g och vidare har vi tjänat några gram på lätta karbinhakar samt på att byta ut en del rep mot sydda slingor och andra mindre detaljer.

Våra fjäll ligger vidare väldigt långt norrut i jämförelse med de flesta andra berg man klättrar och detta innebär att det är ljust dygnet runt mitt i sommaren, vilket ger möjlighet till en friare planering och långa klätterdagar för den som så önskar. En mindre positiv sida av att befinna sig på våra breddgrader utgörs av myggen. Ibland har man tur och de har fryst ihjäl, torkat ut, eller blåst bort, men ofta finns de i stora mängder. Är man förberedd  och har rätt kläder och skydd utgör detta inget bekymmer, men vi har emellanåt mött vandrare som inte var förberedda, och där detta gjorde hela färden till ett helvete. För en del tips om hur man hanterar myggen se detta inlägg.

Tyvärr innebär läget också att klimatet kan vara rätt kärvt också under högsommaren. Även om vädret ofta är fantastiskt så får man räkna med att det kan bli tämligen kallt, eller än värre, skyfall under flera dagar och omöjligt att klättra. Det är därför att rekommendera att man har en fri planering och inte inleder en tur innan vädret ser någorlunda lovande ut, samt att man lägger in några extra dagar i planeringen. Även om vädret slår om snabbt i de flesta bergstrakter, så har jag intrycket att detta gäller än mer i Fjällen, och det är därför bra om man har möjlighet till regelbundna uppdateringar av väderleksprognosen. Mobiltäckning finns ju med få undantag inte i dessa områden, så önskar man detta är en satelitkommunikator en god idé. En satelitkommunikator är också en god ide av ett annat skäl. Befinner man sig Alperna eller liknande platser förefaller det krylla av folk på de olika bergen, och skulle olyckan vara framme är det stor chans att man helt enkelt kan be någon om hjälp. Befinner du dig på något av våra högsta berg (Kebnekaise undantaget) är det osannolikt att du möter någon mänsklig varelse. Vidare har du ingen mobiltäckning och befinner dig ofta flera dagsmarscher från civilisationen. En sådan tingest är kanske inte nödvändig, men bör åtminstone övervägas.

När det gäller själva bestigningen så utförs denna på sedvanligt sätt. Om du inte har någon erfarenhet av detta, så ta gärna en titt på vår kurs där vi går igenom basala tekniker, glaciärvandring, reptekniker etc.

Du hittar fler inlägg om fjällvandring här och en gratis klättringskurs här.

För tips om klättring av svenska berg, klicka respektive länk nedan:

• Sarektjåkkå (2089 m)
• Pårtetjåkkå (2005 m)
• Akka (2011 m)
• Kebnekaise (2097 m)