Det var en gång en flicka
som växte upp där allt var platt.
Men när hon var 20, på arbetsresa såg hon dem.
Berg.
Ingenting har någonsin skymtat hennes sikt förr. Och kanske därför kände hon i sig ett starkt behov att se det som fanns på andra sidan.
Så hon började gå upp på vartenda berg som fanns i närheten.
Och det som fanns på andra sidan var…
… andra berg.
Bakom varje vägkrök fanns det ännu en. Från varje topp såg hon en nästa.
Först var hon frustrerad. Hon ville nå någonvart. Slutet på vägen. Den bästa utsiktsplatsen. Den högsta toppen.
Men så småningom insåg hon att det var en omöjlighet.
Det ska alltid finnas andra berg att bestiga.
Men det är inte toppar som är viktiga, utan det som man lär sig på vägen till dem.
Du ser, på toppen spenderar du vad? högst några minuter.
Medan vägen upp kan vara i timmar, dagar, veckor, och ibland månader.
Det är på vägen till toppen som du får uppleva naturen
(Definitivt INTE från toppen där andra klättrare trampar dig på tår, moln ofta skymtar sikten, och kalla vindar härjar).
Det är på vägen till toppen som du lär dig om dig själv:
- Hur är du när du är hungrig och kall?
- Hur uppför du dig mot andra när du är slutkörd?
- Hur hanterar du rädsla?
Det är på vägen till toppen som du lär dig vikten av att vara i nuet:
- Är du inte närvarande, koncentrerad på varje steg du tar, då kan du göra ett livsödande misstag
- Är du inte närvarande, missar du allt det vackra som finns längst vägen
Det är på vägen till toppen som du får perspektiv. Alla dina vardagsproblem börjar kännas obetydliga i närheten av dessa jättar. Du inser alltets storhet och din litenhet.
Det är på vägen till toppen som du förstår vad som är verkligen viktigt när allt det kosmetiska faller bort.
Berg bryr sig inte om hur du ser ut, vilken bil du äger eller om du har följare på Instagram. Det som är viktigt här är din inre styrka, din inställning, uthållighet, förmåga att hantera motgångar, och att anpassa dig till ett ständigt omväxlande element omkring dig.
Världens starkaste bergbestigare Reinhold Messner sade: ”Jag gick högt för att titta djupt i mig själv”. Berg låter dig att få bättre självkunskap och självförståelse.
De stärker också din självkänsla, utvecklar egenskaper som behövs inte bara under friluftsäventyr utan i vardagen: mod, uthållighet, resiliens, kreativitet, kamaraderi.
De lär dig att lita på andra och bli någon som andra kan förlita sig på.
Och det bästa är att du inte behöver resa långt för att uppleva det. För att berg inte behöver vara tusentals meter höga.
Det behöver inte vara fysiska berg alls.
Berg står för en metafor. En metafor för utmaning, utmaning så stor att den känns omöjlig när du står på botten.
Människor behöver utmaningar för att växa, kliva ur sin komfortzon och realisera sin potential.
Berg, riktiga och metaforiska ger dig denna möjlighet.
Vad är din utmaning?
Kanske är det ett beroende, relationer, jobb, motivation, pengar?
Kanske vet du inte vad det är. Bara en svag känsla av ångest, låg självkänsla, rädsla, eller ett generellt missnöje som påverkar allt i ditt liv?
Berg är oftast inte ett hinder framför oss utan en utmaning inne i oss. ”The mountain in you” säger författare Brianna Wiest.
Ditt berg är något mellan dig och det livet du vill leva. Att bemöta det är din väg till självutveckling och frihet.
Så vilket berg än du har framför dig, res dig till utmaningen. Och se vilka lärdomar du får längst vägen, hur du transformeras och blir den bästa versionen av dig själv.
”En dag ska berget som är framför dig vara så långt bakom dig, att det ska knappt synas. Men person som du har blivit genom att lära dig att bestiga det? Det ska stanna med dig för alltid. Och det är meningen med berget.” (Brianna Wiest, författare)
Det vet jag säkert nu, en flicka som föddes där allt var platt och som behövde berg för att hitta sig själv.