Det är alltid en glädjens dag när isarna lägger sig och inbjuder till spark och skridskoåkning och allehanda vinterlekar.
Något paradoxalt så är dock det första vi gör när isen lagt att göra hål i den, ty förutan en vak är ju isbadandet en omöjlighet. När man betänker vilken källa till glädje detta är under vår långa vinter är det inte utan att man sänder en medlidsam tanke till alla hawaiianer, mikronesier, melanesier och dylika stackare som aldrig fått uppleva denna njutning. Dock inser jag att detta till viss del är en förvärvad smak som inte kommer naturligt för alla.
Sant är också att ett isbad för att vara njutbart måste vara frivilligt. Ett ofrivilligt dopp är inget man eftersträvar, men en is är en is och inte hälleberg, och därför en smula förrädisk. Detta är inget vi kan skylla på isen då det ligger i dess natur, utan det är upp till oss att hantera den med omdöme och tillbörlig respekt. Det mänskliga omdömet är dock inte felfritt, och isarna skördar sina offer.
Fortsätt läsa ”Så tar man sig upp från en isvak”
