En saga om kvinnliga äventyrare i 5 delar. Sista delen: Fem lärdomar du kan ta med dig

Ävenflykter

”Tell me, what is it you plan to do
With your one wild and precious life?”

Mary Oliver “The summer day”

“[I want to]..show the next generation of girls that “like a girl” means strong, powerful, and fast.”

Rea Kolbl, professionell hinderbanelöpare och friluftsfantast

Saga om Kvinnliga Äventyrare närmar sig sitt slut. Vi har tittat på varför kvinnliga äventyrare är sällsynta (Del 1), på deras drivkraft (Del 2) och särskilda egenskaper (Del 4), samt på huruvida deras kön spelar roll i äventyr (Del 3). Vi avslutar med 5 lärdomar att ta med.

Lärdom 1: Du behöver inte se ut eller vara på ett speciellt sätt för att bli en äventyrare

Vid det här läget i vår Saga har du säkert förstått att du behöver inte se ut eller vara på ett speciellt sätt för att bli en äventyrare. Kvinnliga äventyrare är en spretig skara.

De är av olika ålder, nationalitet, sexuell läggning, bakgrund, hälsostatus. De har olika anledningar att ge sig ut på äventyr. Det är olika äventyr som tilltalar dem och det är olika sätt som de möter utmaningar på. De har olika synsätt på hur länge man ska förbereda sig, och huruvida det är bäst att resa själv eller med ett sällskap.

Jeanette Scheppach – en 70+ döv äventyrare som låter ingenting hindra henne från äventyr

Även äventyr definierar de på olika sätt.

”För mig är själva kärnan i äventyret utmaningen i att våga kasta sig in i det okända, släppa taget och hänföras av vart slumpen eller ödet vill ta en” – säger svensk äventyrare Linda Åkerberg. För friluftsentusiast Amanda Matti är det äventyr när man följer sina drömmar, upptäcker nya saker, vågar utmana sina rädslor och växer som människor. Medan för ultralöpare Jënni Jalonen är det viktigaste att hon lär sig någonting av ett äventyr – om sig själv och om världen.

Jënni Jalonen på en träningsrunda. Följ hennes bloggar här och här (Bildkälla: Jënni Jalonen)

Mammaäventyrare Nan Jeffrey, sammanfattar det så: ”en persons äventyr kan vara en mardröm för en annan, för att vad som utgör ett äventyr är personligt och ogripbar på samma sätt som det som triggar stunder av lycka eller ögonblick av rädsla är”. Rekordsättande polarsyster Johanna Davidsson håller med: ”ett äventyr är mer känslan hos personen som ska ut på äventyret än vad det faktiskt är för typ av tur eftersom definition av äventyr är så individuellt för olika personer.”

Längtan efter äventyr kommer in i deras liv också på olika sätt.

Somliga drömmer om äventyr redan under uppväxten, som brittiska Lucy Shepherd som började med äventyr tidigt och blev en medlem i Det Kungliga Geografisällskapet redan vid 23-års ålder.  

se Lucy Shepherd berätta hur hon lyckades att bli en professionell äventyrare

Vissa får ett infall om att göra något äventyrligt först i medelålder.

Di Westaway blev inbjuden av en kompis att följa med och bestiga Aconcagua – Sydamerikas högsta berg – trots att ingen av dem har gjort något liknande tidigare. Hon var 40+, med två små barn och äktenskap i kris. Mitt i sitt livs mest prövande tid, grep hon idén om Aconcagua som om den vore en livlina. Livlina visade det sig att bli. Efter Aconcagua var Dis liv aldrig detsamma. Hon slutade sitt jobb, flyttade och började på heltid uppmuntra andra kvinnor att ge sig ut i naturen för att få liknande livspåverkande upplevelser. Rörelsen och community fick namnet Wild Women on Top och omfattar hela Australien idag.

Di Westaway is the Founder and Chief Adventure Chick at Wild Women On Top. Bildkälla: Di Westaway

Svenska Helena Olmås bokade en resa till Tanzania för att bestiga Kilimajaro dagen efter att hon och hennes mamma var en hårsmån ifrån att frontalkrocka med en stor bil som fått vattenplaning och kom över på deras körbana. ”Jag insåg att livet är extremt skört, att vi aldrig vet hur många dagar vi har kvar och att vi inte har tid att vänta på att göra allt vi drömmer om. Livet är kort … för kort”, berättade hon i en intervju .

Helena Olmås i slutet av 3000 km långa Te Araroa led i Nya Zealand. (Bildkälla: Helena Olmås). Du kan följa hennes äventyr här

Linda Åkerberg plötsligt fastnade för en trailer för en film ”Wild” en decemberkväll när hon skrollade i ett nyhetsflöde på sin mobiltelefon. Många filmtrailers, dokumentärer och böcker senare var hon själv, likt Cheryl Strayed som filmen handlade om, ute på en vandring längs Pacific Crest Trail, en 428 mil lång led som går genom hela USA, från Mexiko till Kanada. Det var hennes första äventyr någonsin. Efter det har hon genomfört flertal vandringar och bergbestigningar och förtjänat en titel av Årets Äventyrare för sin 486 mil långa tur genom Sveriges 25 landskap.

Linda Åkerberg på ett av sina äventyr (Bildkälla: Linda Åkerberg) Du kan följa Linda på hennes vackra blogg Wilderness Stories.

Som sagt, kvinnliga äventyrare är en spretig skara. Och du behöver inte passa in i någon mall för att bli en av dem.

Lärdom 2: Ge dig själv tillåtelse att ge efter för din äventyrslängtan och gör det 

Det som kvinnliga äventyrare har gemensamt är att de känner längtan efter äventyr och ger efter. Vågar och tar steget.

Om du undrar hur, här är deras svar: Just do it!

”Ge dig själv tillåtelse att göra och gör det”, säger polaräventyrare Ann Daniels.

Dare to do!” – Våga göra! – uppmanar Sarah Outen, ”och om du börjar tveka om du ska klara av det, ifrågasätta om du är tillräcklig stark, smart, äventyrligt, osv., minns Christopher Robins visa ord till Nalle Puh: ’Kom alltid ihåg att du är modigare än du tror, starkare än du verkar och smartare än du tycker’”.

”Ta en kompis med för accountability, support och någon att dela upplevelse med” – rekommenderar inspiratören och friluftsfantast Di Westaway.

”Bara åk. Köp en biljett, hyr en bil, skaffa ett busskort. Vad som helst. Bjud dig själv på en middag ute. Bara åk och gör något. Att resa betyder att lämna hemmet. Du behöver inte åka långt” – säger Jessica Nabongo – den första svarta kvinnan att besöka alla länder i världen.

Lärdom 3: Om du inte vet hur, lär dig

Om det du drömmer om att göra kräver färdigheter du inte har än, börja med att utveckla dem. Ta små steg och öka svårighetsgraden allt eftersom, som Renata Chlumska har gjort. När hon skulle runda USA och paddla långa sträckor i Atlanten och Stilla havet, började hon med att lära sig behärska kajaken. Först tränade hon inomhus i en simhall, därefter i lugnt vatten utomhus, sedan där det fanns vågor, osv. tills hon var redo. Genom att konfrontera sin rädsla och utsätta sig för det som var läskigt i en trygg miljö först, ökade hon gradvis sina färdigheter och trygghetskänsla och vågade ge sig ut på ett av sina största äventyr.

Idag när det finns en uppsjö av gratis online kurser är det enkelt att skaffa kunskaper för att göra vad som helst.

Renata Chlumska på sitt stora USA äventyr. Bildkälla: Renata Chlumska

 Mikroäventyr kan utföras på stuts, men stora äventyr kräver ibland åratal av förberedelser. Polara äventyr, havskorsningar och stora bergbestigningar är omöjliga utan planering av rutt och logistik, insamling av finansiering, anskaffning av utrustning eller fysisk träning, och varje av dessa nödvändiga steg kan ta tid.

Paddlare Sarah Outen behandlar planering för ett äventyr som ett projekt, med tydliga milstolpar, mål och en tidsram. Likt henne anser Nan Jeffrey att noggrann förberedelse är nyckel till ett framgångsrikt äventyr särskilt ett äventyr med barn.

Det är viktigt dock att inte låta utdragen planering hindra att äventyret blir av. Planerar man för länge, försöker vänta ut den bästa tiden eller livssituationen – då blir det aldrig av. Förmåga att genomföra en plan är minst lika viktig som förmåga att göra upp en. Det hjälper att sätta en deadline och ge sig av när den kommer. Det löser sig. Man kan inte planera för allt ändå. Det är en av de härliga sidorna med äventyr.

Även Ingrid Tomlinson som cyklade genom Amerikas (ja, både Nordamerika OCH Sydamerika) med sin man och deras 8-åriga dotter Kate har inte förberett allt: ”Vi köpte cyklar, cykelvagnar och biljetter. Resten fixade vi längst vägen. Med en resa som vår, finns det bara så mycket du kan förbereda. Om du väntar tills du är 100% redo, tills du har utforskat allt du behöver veta, ska du antagligen aldrig ge dig av!”

Australiensiska Rachel Beswetherick sade efter att hon genomförde sin första långdistansvandring: “Having an adventure isn’t hard, you just have to do it. I wish I’d known that years ago”.

Lärdom 4: Låt ingenting hindra dig

Om du får hinder, ge inte upp. Det är här din uthållighet blir användbar.

Alla kvinnliga äventyrare som du har mött i denna Saga i 5 delar kunde har backat ut och givit upp pga svårigheter de mötte. Det gjorde de inte.

Franska Peggy Bouchet blev fascinerad av havet redan under barndomen. Hennes dröm var att paddla över Atlanten solo. I åratal har ingen trott på henne, men hon kämpade ihärdigt vidare guidad av Senecas visa ord: “It is not because things are difficult that we do not dare; it is because we do not dare that they are difficult”.  Som ett sätt att breda sina kunskaper, joinade hon ett team som skulle segla över Atlanten. Kaptenen motarbetade henne och gjorde allt för att hon skulle ge upp sina ambitioner. Hennes dröm om ett soloäventyr blev ännu starkare istället. När hon äntligen lyckades hitta finansiering och korsa Atlanten, kapsejsade hennes lilla båt några timmar från målet i en gigantisk storm. Efter 9 timmar i vattnet hade hon tur som överlevde. Men det var inte tillräckligt för henne. Mindre än ett år sedan var hon tillbaka för att avsluta sitt äventyr och blev den första kvinnan att paddla solo över Atlanten, trogen sitt motto: «Våga alltid, ge efter ibland, ge upp aldrig!» – vilket är också ett namn på hennes bok ”Oser Toujours, Céder parfois, Renoncer Jamais”.

Likaså fick första alpinistkvinnor kämpa mot hårt motstånd från samhället och manliga bergbestigare som tyckte att kvinnor hade inget att göra i dessa hårda miljöer. En brittisk alpinist Julie Tullis mobbades öppet av sin expeditionsledare och andra expeditionsmedlemmar. På 80-talet var hon en av de första kvinnorna i Himalaya och män tolkade hennes blotta närvaro som hån mot deras prestation och bergets svårighet. Även expeditionsdoktor vägrade komma till hennes tält när hon höll på att utveckla ett livsfarligt hälsotillstånd.  Hon lät inte det hindra henne, stannade kvar, härdade ut och lärde sig. För att något år senare komma tillbaka och bli en av de första kvinnorna att bestiga K2 – världens farligaste berg.

Mountineer and Climbing Instructor Julia Tullis - The Streatham Society
Brittisk alpinist Julie Tullis 1939-1986

Förutom enorm glädje, för barnens ankomst med sig en stor omställning i föräldrarnas liv. Men även det behöver inte bli ett hinder för äventyr. När hennes barn föddes, tappade expeditionsledare Catherine Edsell sin identitet, osäker om hur att kombinera äventyr och moderskap. Efter att ha ständigt farit till planetens diverse vrå, nu var hon enbart hemma, ”frihetsberövad” och nedstämd. Hon kände inte igen sig i den kvinnan som hon har blivit. Och hon ville inte vara henne. Så hon hittade en lösning. Det fick helt enkelt bli andra äventyr, som barn kunde njuta av också. De for till Thailand och arbetade på elefanternas fristad. Hon lärde sig dyka, skaffade sig kunskaper om koraller och spenderade flera somrar på att leda dykexpeditioner på en avlägsen korallö i Indonesia medan barn lekte nöjt med lokala kids på stranden. När barnen blev större, blev det många vandringar, inkl. långdistansvandring El Camino. Se henne berätta om sin resa nedan.

Vissa kvinnor stötte på ännu svårare hinder för sina äventyr eller gick genom händelse som drastisk förändrade hela deras existens.

Renata Chlumska förlorade sin äventyrspartner och fästman Göran Kropp. Att runda USA var deras gemensamma dröm när han omkom i en klättringsolycka år 2002. Det tog henne flera år att hitta styrka inom sig, men hon lyckades och år 2006 blev hon den första och enda att genomföra ett sådant äventyr.

Karen Darke tappade sin rörelseförmåga och Jill Wheatley miste 70% av sin syn i var sin olycka. Hinder blir knappast större än så. Ändå hittade båda kvinnor ett sätt att följa äventyrets dragningskraft och ta sig ut i naturen på ett nytt sätt.

en kort trailer om Jill Wheatley

I jämförelse, framstår mindre hinder som trötthet, trasig utrustning, fysisk ansträngning, brist på barnvakt eller pengar som ett obetydligt besvär som är lätt att övervinna.

De flesta utmaningar snarare stärker än hindrar kvinnornas lust och förmåga att genomföra äventyr. Sarah Williams, en äventyrare och skapare av ”Tough Girl Podcast”, är övertygad: “If it doesn’t challenge you, it doesn’t change you”. Hinder är aldrig roliga att få men varje gång hon löser ett, stärker det hennes självförtroende och färdighet som äventyrare. Det är en bra attityd att anta.

”När det var tungt på Sydpolen, sade jag till mig själv: Sluta inte för att du är trött. Sluta bara om något är fel eller om något gör ont. Så jag säger samma till dig: om du har en dröm, gå efter den. Sluta inte för att det är svårt” – rekommenderar Solo Sister Johanna Davidsson i sin TED-talk (nedan)

Se Johanna Davidsson berätta om sitt rekordbrytande Sydpolsäventyr på TEDxUmeå

Lärdom 5: Det är värt det

För att få äventyr i sitt liv är all möda värt besväret.

I sin bok ”Adventure Revolution” går professionell expeditionsledare Belinda Kirk genom 12 anledningar varför äventyr är så välgörande för oss människor, särskilt för kvinnor. Förutom upprymdhet och förundran, ger äventyret dig gåvor att ta med tillbaka till vardag.

Äventyr hjälper dig att möta dina djupaste rädslor och osäkerheter och övervinna dem. Det hjälper dig att hitta ditt värde. Du får tid att reflektera och tänka på ett sätt som är sällan tillgängligt annars i en modern värld. Likt terapi, hjälper det mot oro och depression. Äventyr gör dig starkare.

Hur fungerar det?

Naturen är bra för hälsa. Även så lite som 15 minuter i naturen har en positiv effekt, medan längre vistelse har långvarig påverkan på välmående och livslängd (läs separata inlägg om detta här och här). Likaså är träningens betydelse för hälsa välbevisad.

Belinda Kirk - Curtis Brown
Expeditionsledare, numera också mamma och författare, Belinda Kirk (Bildkälla: Belinda Kirk)

Men äventyr för med sig något utöver positiva effekter av träning och natur. En magisk, själsomskakande komponent, enligt Belinda. ”Du är där ute, utmanar osäkerhet, övervinner obehag och trotsar motgångar. Det är som en helig trefaldighet av bra saker. Det påverkar allt, för att det förändrar hur du ser på dig själv”. ”Du blir modigare och säkrare i dig själv och tänker: ’Om jag kan klättra detta berg, vad mer kan jag klara av?’ säger hon i en intervju.

Ann Daniels och Caroline Paul som du läste om tidigare i denna Saga håller med. Äventyr gör flickor och kvinnor modigare, starkare, självsäkrare, mer kapabla, nöjdare med livet. Det vinner hela samhället på.

Så låt oss uppmuntra äventyr bland kvinnor och börja med oss själva.

Vilket stort eller litet äventyr drömmer du om? Vilket steg kan du ta imorgon för att komma lite närmare att förverkliga den?

Ävenflykter

3 reaktioner till “En saga om kvinnliga äventyrare i 5 delar. Sista delen: Fem lärdomar du kan ta med dig”

    1. Vad roligt att höra! 🙂 Och tack för inspiration, Helena! El Camino och Te Araroa är på min Bucket list och det var kul att läsa om dina erfarenheter på båda leder

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *