Termometern har sjunkit mot tjugogradersstrecket. Jag öppnar bakdörren och traskar ned till sjön iförd ett par ryska filtstövlar, bastumössa och en morgonrock och står strax därefter naken i den norrländska vinternatten. Ovan mitt huvud gnistrar stjärnhimlen, vid mina fötter öppnar sig ett becksvart hål i den annars snötäckta isen. Efter ett djupt andetag låter jag kroppen sjunka ned i mörkret och kylan omfamna mig.
Jag andas långsamt ut, slappnar av och motverkar en impuls att mellan sammanbitna tänder väsa ”satanihelvetsåjävlakalllt”. Den intensiva känslan av ren kyla lägger sig gradvis och ersätts av ett behagligt lugn och ett närmast kontemplativt tillstånd. Efterhand kommer kylan återigen långsamt krypande tillbaka varför jag utan hast lyfter mig ur vattnet. Norrskenet spelar över himlen och jag vandrar sakta tillbaka, betydligt mer nöjd med tillvaron än jag var 5 minuter tidigare.
Så, varför skall man vinterbada? Isbadande kan naturligtvis uppfattas som en ganska cool aktivitet (pun intended), men tyngre vägande skäl finns. Det finns en utbredd föreställning om att vinterbad skall ha en gynnsam effekt på hälsan och den moderna vetenskapen har demonstrerat att så verkligen är fallet. Den köldchock som kroppen upplever vid ett isbad ger upphov till en kaskad av hormoner och signalsubstanser som strömmar ut i kroppen med positiva effekter på bland annat inflammatoriska tillstånd, värkproblematik och högt blodtryck. Den största effekten förefaller dock vara av psykisk natur. Isbadare upplever ett varaktigt förhöjt stämningsläge och en större tillfredsställelse med livet. Detta har att göra med de ovan nämnda signalsubstanserna i hjärnan, men det kan väl inte helt uteslutas att vinterbadarna också är glada och tacksamma över att få komma upp ur vattnet.
Jag är själv benägen att sätta tilltro till dessa effekter. Om man känner sig trött och sliten efter en lång dag så är det mest kontraproduktiva man kan göra att vila. Om man däremot tar ett löppass på 30 minuter så brukar orken återställas och humöret förbättras påtagligt. Samma sak upplever jag efter några minuter i isvaken, då jag återvänder in pigg och vederkvickt och vanligen på synnerligen gott humör.
Ett annat skäl är att vinterbad är karaktärsdanande, ett ord som väl i dagens samhälle gränsar till det politiskt inkorrekta. Att lämna hemmets värme och bekvämlighet när vädret är bistert bara för att nedsänka sin lekamen i ett isbad är viljans triumf över köttet.
Att vänja sig vid kyla är kanske heller ingen dum ide om man planerar att ägna sig åt mer krävande vinteraktiviteter, särskilt sådana som kan resultera i ett ofrivilligt dopp. Det är väl känt att kroppen vänjer sig vid regelbunden köldexponering. Den första gången jag provade var processen svår och påfallande smärtsam och innefattade mycket pustande och frustande och rent av en del ljudligt svärjande. Andra gången var det inte mycket bättre, men den tredje gången gick det påfallande lättare, och allt eftersom minskade kroppens köldreaktion.
Liksom 10% av männen i Västerbotten lider jag av Raynauds fenomen. Ofta också vid lindrig kyla brukade händer och fötter förvandlas till värkande isklumpar. En promenad till brevlådan utan strumpor i träskor kunde förvandlas till en ytterst smärtsam upplevelse ifall lite snö kom in i skorna. Nu kan jag utan problem ta tämligen långa promenader barfota i snön utan att uppleva något liknande. Denna typ av exponeringsterapi finns också beskriven i den medicinska litteraturen.
Hur skall man då gå till väga för att bli en vinterbadare? I grunden är detta enkelt, hitta ett hål i isen och nedsänk dig i detta. Det kan vara klokt att börja bada innan isen lagt sig. Bada är roligt och det finns inget skäl till att inte göra badandet till en vana oavsett årstid. Att börja med badandet under den varmare säsongen har också fördelen att det låter kroppen anpassa sig gradvis. Ett annat sätt att mildra upplevelsen är ju naturligtvis att höja kroppstemperaturen med en bastu eller ett rejält träningspass.
När det gäller kläder och vinterbadande så företas detta med fördel naken. Blöta badbyxor är inte behagligt när man stiger upp i vinterkylan. Att stå med blöta fötter på ett kallt underlag är inte heller så trevligt. Själv står jag på ett renskinn medan jag torkar mig och tar därefter på mig ett par filtstövlar. Om man nyttjar en metallstege kan det vara klokt att klä in handräcket med neopren eller annat material.
Hål i isen ordnas enkelt med en yxa i början av säsongen. Så småningom kommer dock den riktiga isen och kraftigare doningar krävs. Det går att ta upp en vak också i tjock is med en isborr och en handsåg. Detta är dock rätt tidsödande och blir lätt en ursäkt för att lägga badandet på hyllan efter att den initiala entusiasmen lagt sig. Med en motorsåg är arbetet över på ett par minuter. Hålet kan man ju göra så stort som man finner för gott. Själv finner jag 1,5 x 1,5 meter vara lämpligt.
För att minska arbetet med att öppethålla vaken är det inte en dum ide att bygga ett lock. Detta kommer att hålla vaken öppen vid mildare väderlek. En träram av vad man tycker vara lämpliga dimensioner ihopspikas runt en isoleringsskiva av frigolit eller annat lämpligt material. Använd inte för klent virke då man emellanåt är tvungen att spetta loss locket. Isen byggs till stor del upp uppifrån. Av den anledningen är det klokt att hålla ett område snöfritt runt vaken och lyfta på locket emellanåt, även om man tar en paus i badandet. En annan fördel med ett lock är ju att det förhindrar andra att oförhappandes hamna i vattnet. Inte alla har ju insett vinterbadandets förträfflighet och en viss irritation kan uppstå om de oplanerat exponeras för detta.
Vill du inte ha ditt eget lilla hål så har Umeå Polar Bear Society ett stort hål i Byviken i Obbola https://www.facebook.com/groups/113483062148226/
2 reaktioner till “Vinterbad”