Klättra Sarektjåkkå

Sarektjåkkå är med 2089 m Sveriges näst högsta berg efter Kebnekaise, men då Kebnekaise har två toppar innebär det att Sarektjåkkås Stortopp är bara den tredje högsta. Berget kompenserar dock detta med att ha ytterligare tre toppat över 2000 m – Nordtoppen 2054 m, Bucht-toppen 2030 m, samt Sydtoppen 2025 m. Sarektjåkkå ligger mitt i Sarek, nära Skarja, som brukar kallas Sareks hjärta och där flera dalgångar strålar samman. En vidunderligt vacker plats!

(För en översikt av området och Sveriges högsta berg, se detta inlägg)

Man kan naturligtvis ta sig till Sarektjåkkå på en rad olika sätt. Titta på kartan, det är endast fantasin (och en del naturliga hinder) som begränsar dig. 

De enklaste, och vanligaste sätten är sannolikt via vandringslederna från Kvikkjokk eller Ritsem och vi beskriver endast dessa här.

Om man vandrar från Kvikkjokk längs Kungsleden får man avsätta ett par dagar för att nå Aktse, varifrån båtskjuts kan ordnas till Nammasj för vidare vandring via Rapadalen, alternativt vandrar man vidare till Sitojaure och arrangerar båt till Rinim. För båtinformation, se STF för uppdaterad information. Vandringen via Rapadalen tar ett par dagar och är ingen njutning. Se detta inlägg för en mer detaljerad beskrivning.

Ett betydligt trevligare och enklare alternativ är att ta leden från Rinim. Vill man spara in dessa vandringsdagar så tar helikopter från Kvikkjokk mindre än 30 minuter, och bjuder på storslagna vyer.

Vandringen från Rinim är tämligen okomplicerad och även om det inte finns någon markerad led så är det lätt att förstå var man skall gå. Vandringen nedom Äphar är lite dyster om vädret är dåligt, men allt blir vackrare och muntrare när man lämnar detta berg bakom sig och kommer in i Sareks mittpunkt.

Ett antal vad finns på vägen, av vilka Tjåggnårisjåhkå kan utgöra ett problem. Vid stigen finns ofta en snöbrygga över under en stor del av säsongen som är guld värd. Är denna borta brukar många vada längre ned vid ön man ser från stigen. Det är också möjligt att vada den högt uppe, men då får man gå rätt långt om man är obenägen att ta risker.

Man hinner fram till en lämplig tältplats nära Sarektjåkkå på en dag om vädret är gott, man pressar på och ork finns, men det är trevligare att dela upp den på två dagar.

Vill man ha en vacker tältplats kan man med fördel gå upp längs nästa jokk, Mahtujågåsj, och slå läger runt 1100 meters höjd. Man kan då nästa morgon vandra över den intilliggande bergskammen och ned över stenskravlet till glaciären. Anledningen till att detta kan utgöra ett gott alternativ är helt enkelt den estetiska aspekten. Dalen nedom Sarektjåkkå är mörk och dyster och påminner om Mordor. Är det så att man har tänkt hinna med alla fyra toppar så är det väl dock klokt att tälta så nära glaciären som möjligt, eller kanske ännu hellre på denna.

Ett annat alternativ är att börja sin resa i Ritsem, och där ta sig till Akkastugorna med båt eller helikopter.

Detta är det trevligaste och vackraste alternativet där man passerar (och kanske passar på att bestiga) Akka, det ikoniska Nijak fjället och andra vackra berg längs leden. Följer man stigen så finns bro över Sjnjuvtjudisjhåkå till dess södra strand.

Smajlajjåhkå kan det vara fart i högre upp, men det är lugnt längre ner i dalsänkan. Räkna med att det tar två dagar till Sarektjåkkå. Efter att du korsat sommarbron vid Skarja, sväng av mot Mikhajåhkå och följ denna upp till glaciären.

På glaciären ta riktning mot den västra bergskammen på Stortoppen och gå rakt mot denna.

Glaciären är i sin nedre del helt okomplicerad och vi såg här inte en enda spricka. Längre upp förekommer sprickor där terrängen antyder att de borde finnas, dvs i de mer välvda delarna. De flesta av dessa var tämligen smala, men vi såg åtminstone ett par som man inte önskar falla ner i. Dock täcktes de flesta av snötäcket. Vandra gärna relativt tidigt innan snösmältningen kommit igång.

Framme vid bergskammen bedöm var du önskar gå upp på kammen. Vi gick upp rätt högt längs snötungan mellan Stortoppen och Sydtoppen, men enklast är nog att gå högre upp längs huvudglaciären mot början av Stortoppens västra kam för att nå själva kammen på en lägre höjd.

Därefter scrambling över stenskravel tills kammen är nådd följt av en okomplicerad kamvandring upp till Stortoppen.

Själva Stortoppen bjuder naturligtvis på en fantastisk utsikt över Sarek, och inbjuder till en stunds rast och vila.

Den som så önskar kan härifrån gå vidare längs kammarna till de övriga topparna. Det såg lite smalt ut mot Nordtoppen, men på intet sätt ogörligt. Själva var vi nöjda med Stortoppen och återvände samma väg tillbaka.

Den utrustning vi hade med oss inkluderade: gåstavar, stegjärn, sele, rep, hjälm, isyxa samt diverse attiraljer för ev firning/räddning. För lite mer tankar om utrustning vid bergsbestigning i Sverige, se detta inlägg. Känner du dig lite osäker, så ta en titt på vår bergsbestigningskurs här.