Jag och min hustru har dragits upp för en del berg och släpat oss själva upp för andra på lite olika platser runt om i världen. Gemensamt för dessa, i sig själva ofta högst respektabla toppar, är dock att de aldrig krävt någon avancerad klättring.
Självklart så har vi använt oss av rep och ofta dragit oss upp för vissa partier med händerna, men att kalla det klättring i den idrottsliga betydelsen vore kanske att ta i en smula.
Visserligen har det blivit en del sportklättring i alperna med långa bultade leder över åren, men vid traditionell klättring med kilar och liknande på lite svårare berg har vi haft svårt att veta vad vi egentligen ska göra. Skall vi säkra oss överhuvudtaget, eller gå med repet, klättra löpande eller ledklättra, och när och hur skall vi byta mellan olika alternativ på ett smidigt sätt? Med andra ord så saknar vi erfarenhet. Allt detta resulterade i en oförmåga att klättra tekniskt mer utmanande berg, särksilt med en rimlig hastighet.
Vi beslutade därför att nu göra något åt saken och googlade olika alternativ. Svenska Mountain Guide Travel erbjuder flera kurser i Alperna, och naturligtvis finns det lokala alternativ på de flesta klätterdestinationer. Norge är ju alltid ett trevligt alternativ, och där kan man gå på såväl tur som kurs med Aventure lovers. Norröna Hvitserk brukar också ordna mycket bra kurser i Norge och jag har för mig att de tidigare haft kurs också i Alpin klättring.
Hur som helst så kände vi oss denna gång lite patriotiska och bestämde oss för Svenska klätterförbundet som erbjuder introduktionskurser och fortsättningskurser i Sylarna och i Tarfala (Kalendarium).
Vårt tidsfönster var dock begränsat, varför vi kontaktade den guide som gav SKF kursen i Tarfala (och som också arbetar med Mountain Guide Travel), Christian Edelstam, och bad honom skräddarsy en kurs för våra behov.
Kurserna brukar innefatta en hel del glaciärkunskap, men då vi traskat över mången glaciär så bad vi honom fokusera på klippa och hur man effektivt går/klättrar/säkrar/firar över längre leder av varierande svårhetsgrad där behoven ändras hela tiden. Tyvärr var vädret inte det bästa med en hel del regn, men å andra sidan gjorde de hala klipporna det hela mer intressant.
Christian drillade oss på ett mycket bra och tilltalande sätt. Vad Christian lärde oss kan vi dock inte förmedla, då det behöver tid att mogna och internaliseras.
Hur som helst så kände vi oss efter detta mogna att klättra uppför Kaskasapakte, men efter att ha suttit och väntat i ett par timmar på bättre väder på Lillitoppen gav vi upp och gick istället upp på Kaskasatjåkka, tröstandes oss själva med att den är visserligen lättklättrad, men högre.
Således, om också du känner ett behov att skaffa lite kunskaper i alpin klättring så överväg att ta en kurs eller kontakta Christian.
Här hittar du fler användbara länkar:
