Sielmatjåkkå (Sielamtjåkka Šielmmáčohkka) är ett av Sveriges 8 berg över 2000 m. Det är med 2004 m det lägsta av dessa, och också det senaste tillskottet i listan.
Före 2016 kunde man tala om Sveriges ”Seven summits” över 2000 m, men till följd av en ommätning har Sielmatjåkkå nu bevärdigats med 7 extra höjdmeter från de ursprungliga 1997 metrarna.
Bergsbestigning i Sverige är underskattat och kan varmt rekommenderas och Sielmatjåkkå utgör ett trevligt berg för den ovane bergsbestigaren som hellre vill gå än klättra. Det är ett trevligt och lättklättrat berg som inte kräver någon utrustning och som inte innebär någon utmaning rent tekniskt, utan det är bara en promenad upp till toppen, även om underlaget ibland är lite ostadigt och man emellanåt får ta stöd med händerna.
Men bergsbestigning i Sverige är annorlunda än vad man kanske är van med från mer klassiska klättermål, framför allt i form av långa anmarscher, och detta är också fallet med Sielmatjåkkå.
Många mer eller mindre möjliga vägar kan tas till Sielmatjåkkå, men den trevligaste lösningen är att göra en rundtur runt Kebnekaisemassivet. Följer man lederna så är det följande etapper:
- Vistas – Nikkaluokta 34 km
Om man vill nyttja dessa stugor eller hellre sover i tält får man själv avgöra, liksom hur lång tid man vill lägga på turen, men vi vandrade på med relativt högt tempo och avsatte 3 dagar.
Dag 1 : Mot Sielma
Det är väl mycket trafik på vandringsleden från Nikkaluokta till Kebnekaise fjällstation, så man kan om man vill hoppa över denna och ta helikopter till fjällstationen.
Man kan ju om man ändå är där också passa på att klättra Kebnekaise, eller kanske rent av Kaskasatjåkkå eller Kaskasapakte, men det stod inte på vårt program denna gång.
Från Kebnekaise följde vi leden, men vek av till höger 4 km före Singi för att spara ett par km på Kungsleden till Salka. Denna stig är markerad på kartan och skylt finns. Hela detta parti är lättvandrat.
Från Salka fortsatte vi ca 5 km mot Nallo och slog läger. Det finns en hel del rösen men leden är ej välmarkerad och ej heller lättvandrad.
Till stor del går den över stenskkravel och är tämligen blöt, men blir bättre efter halva vägen.
Se en kort video om dag 1 nedan.
Dag 2: Sielma toppbestigning
Det finns ingen anledning att gå ned till Nallostugan, så strax efter att vi korsat utflödet från Reaiddajavri följde vi höjdkurvan och tog sikte på platån till väster om Nallotoppen.
Vi gick upp på denna och passerade mellan de små sjöarna på andra sidan.
Härefter gick vi i rät linje mot den snöfyllda svackan till vänster om den rygg som leder upp till kugghjulskammen. Snön erbjöd där en lätt vandring, men sista biten upp till sadeln mellan Kugghjulskammen och toppen av Sielmatjåkkå gick vi till vänster om denna då det blev för mkt is och tämligen brant.
Detta parti består av tämligen lättrörlig stenskravel, men från sadeln och upp blev det en lätt vandring på tämligen stabilt underlag, även om man här och var fick hjälpa till med händerna.
Från platån väster om Nallotoppen till toppen av Sielmatjåkkå tog det oss 3 timmar, och vi belönades där med en magnifik utsikt.
Hade vi nu varit kloka hade vi gått samma väg tillbaka och svängt ned till Nallostugan. Tyvärr ”genade” vi och fortsatte i dalen nedom kugghjulskammen mot Stuor Reaiddavaggi. Detta var brant med mycket löst stenskravel. Denna väg rekommenderas ej och tar sannolikt längre tid än att gå tillbaka mot Nallostugan.
Hur som helst så kom vi så småningom fram till dalen och slog läger.
Se en kort video om dag 2 nedan.
Dag 3: Sielma – Nikkaloukta
Vi fortsatte 5 km till Vistasstugorna och vägen blev här allt mer lättvandrad.
34 km återstod därefter till Nikkaluokta av mkt lättvandrad väg, och vi fick ett trevligt dopp efter ca 5 km vid bron över Vistasälven.
Vägen blev dock lite lång och för att få lite omväxling så hade Sarri AB skjutsat upp en kanot, så vi paddlade de sista 12 km längs Vistasälven.
Detta kan starkt rekommenderas. Inte bara sparade det fötterna, utan turen bjöd också på oförglömlig skönhet med betande älgar i vattnet och annat.
Så har du inga andra planer kan du gott boka in ett besök på Sielmatjåkkå. Det är kanske inte mycket till bergsbestigning, men du belönas med en vidunderlig utsikt och får en trevlig fjälltur på köpet!
Se en kort video om dag 3 nedan.
Här hittar du fler användbara länkar:
Det var värst! Att hinna med det på tre dagar är imponerande! Men då tog ni helikoptern till Kebne fjällstation också.
Intressant att ni avråder från att gå ner från Sielmatjåkka norr om Nallo. Vad tror ni om att gå upp där? Är det förhållandevis enklare?
Vad fick ni betala för uppskjutsen av kanoten? Får tre vuxna plats i den?
Tack för fina bilder och videsnuttar!
Bästa hälsningar Lars Kraft
Hej Lars. Här kommer mina svar (beklagar att det dröjde)
1) Vi flög till Kebne fjällstation på ditvägen för att spara tid, men vandrade och paddlade ut på tillbakavägen (se kartan i början av inlägget).
2) Jag skulle avråda från att gå upp på Sielma norr om Nallo också. Det var verkligen hemskt på bränter där: glidigt/halkigt och oändligt långt. Man tappar massor med tid. Det är enklare att gå den ”vanliga vägen”.
3) Vad uppskjutsen av kanoten kostade minns jag tyvärr inte. Kolla gärna med Sarri AB direkt på https://nikkaluokta.com/
4) Tre vuxna ryms i en kanadensare, men en vuxen får sitta i mitten. Det kan vara lite kallt och obekvämt, så lägg ett liggunderlag under. Turas om när ni paddlar så att den i mitten inte blir uttråkad 🙂