Praktiska tips - Ävenflykter

Namn och varifrån de kommer

När man vandrar i naturen bör man alltid ha en god karta till hands. Denna kan naturligtvis hjälpa till att tala om var du är och hur att ta dig dit du vill.

Lika viktigt är dock det rena underhållningsvärdet. Att stå på en bergsknalle och se ut över milsvida skogar med sjöar, älvar myrar och berg är visserligen trevligt, men på något sätt lite opersonligt.

Om du i stället med ögonen följer Kvarnbäcken upp från Vännforsen på dess väg mellan Krycketjärn och Staggträsket nedom Abmoberget så blir det mer personligt, som att introduceras för ett antal nya och potentiellt intressanta bekantskaper.

Fortsätt läsa

Friluftsbanken – Låna vad du behöver för dina friluftsaktiviteter

Min hustru hävdar att jag lider av ett avancerat stadium av pryltokighet. Jag instämmer inte till fullo i detta, även om jag kan medge att när hon önskar ägna sig åt någon aktivitet, så har jag vanligtvis tillsett att hon inte behöver sakna den nödvändiga utrustningen för detta.

Många aktiviteter kräver dedikerad utrustning, medan andra underlättas avsevärt därav. Det mesta nyttjas dock för en synnerligen begränsad tid och den rådande konsumtionshysterin är inte av godo.

Fortsätt läsa

Så tar man sig upp från en isvak

Det är alltid en glädjens dag när isarna lägger sig och inbjuder till spark och skridskoåkning och allehanda vinterlekar.

Något paradoxalt så är dock det första vi gör när isen lagt att göra hål i den, ty förutan en vak är ju isbadandet en omöjlighet. När man betänker vilken källa till glädje detta är under vår långa vinter är det inte utan att man sänder en medlidsam tanke till alla hawaiianer, mikronesier, melanesier och dylika stackare som aldrig fått uppleva denna njutning. Dock inser jag att detta till viss del är en förvärvad smak som inte kommer naturligt för alla.

Sant är också att ett isbad för att vara njutbart måste vara frivilligt. Ett ofrivilligt dopp är inget man eftersträvar, men en is är en is och inte hälleberg, och därför en smula förrädisk. Detta är inget vi kan skylla på isen då det ligger i dess natur, utan det är upp till oss att hantera den med omdöme och tillbörlig respekt. Det mänskliga omdömet är dock inte felfritt, och isarna skördar sina offer.

Fortsätt läsa

Ta rött kort i klättring

Jag beskrev i ett föregående inlägg hur man tar grönt kort i klättring, och när vi ändå hade ångan uppe beslöt vi oss för att direkt därefter också ta rött kort i klättring.

Det gröna kortet är nödvändigt om man vill nyttja klätterhallar i Sverige, medan fördelarna med det röda kortet är mer begränsade.

Fortsätt läsa

Ta grönt kort i klättring

Vi är väl inte på något sätt några enastående klippklättrare. De finare detaljerna har passerat oss förbi och vi föredrar att med rejäla grepp för händer och fötter långsamt hasa oss uppåt. Även om vi kan känna en stor respekt och beundran för skickliga klippklättrare så har vår egen begåvningsprofil liksom aldrig kommit att inkludera fotplaceringar över huvudet medan man hänger i ett finger i någon minimal spricka på en i övrigt slät klippvägg.

Fortsätt läsa

Är det för sent för mig? Eller hur att bli en äventyrare i medelålder

Att bli en äventyrare som ung är inte så svårt. OK, du kanske inte har mycket pengar, men du har flertal andra styrkor:

Anpassningsbarhet och flexibilitet (Sova i en sjaskig hostell med gigantiska kackerlackor? Inga problem! Leva på kakor och chips i en månad? När får jag börja?)
Ung och stark kropp
Otrolig återhämtningsförmåga
Okunskap om egna brister
Övertro på egna styrkor
Brist på cynism
Naivitet och tro på godheten i världen
Våghalsighet
Bristande kunskap om vad som krävs och vilka svårigheter kan finnas på vägen
Känsla av odödlighet

Är det ens möjligt att bli äventyrare i medelålder, när man har blivit precis tvärtom? Man kanske har pengar att resa dit man vill eller köpa utrustning som behövs men:

Det finns ingen tid mellan jobb och familj. Även om man skulle kunna hitta lite tid, kan man ändå inte checka ut och försvinna för att klättra i 6 månader i Himalaya eller korsa en kontinent till fots
Kroppen börjar påminna om sig själv
Även om man har sovit hela natten, vaknar man trött och mosig. Om man har ansträngt sig, behöver man extra vila.
Man har blivit för bekväm. Om man har råd att flyga till Portugal för att slappa på ett hotell på sin semester, är det osannolikt att man ska istället cykla dit med sår i rumpa och kramp i benen för att tälta längst vägen.
Familjen vill inte. Även om man själv skulle föredra att cykla till Portugal och leva på avgaser och nudlar, hur att få barn och partner att säga ja till det?
Man har blivit en cyniker och tror inte längre på människans godhet, man förväntar sig att något ska gå snett och ser faror överallt
Man har blivit slagen längst livets gång och har blivit mindre självsäker. Man kan sina svagheter alldeles för väl
Man har hittat på en berättelse om sig själv: jag är en sådan som… Jag är inte en sådan som… Jag är för gammal/otränad/fet/osv… Och vågar inte testa nya saker längre pga denna begränsande berättelse

Inte lätt att bli en äventyrare med alla dessa hinder…

Fortsätt läsa

Ett äventyr från 5 till 9, eller hur att hinna med roliga utflykter när man jobbar på dagarna

Storäventyraren Alastair Humphreys säger att äventyr är inte bara att korsa öken och klättra berg. Äventyr finns överallt, det gäller bara att hitta det.

Mikroäventyr är äventyr nära hemmet: billigt, enkelt, kort men effektivt. Det fångar essensen av ett stort äventyr: utmaning, skoj, verklighetsflykt, lärande, spänning (Alastair Humphreys)

Det var en kväll i somras. Värme och vita nätter var redan här, men inte semester än. Då hela familjen längtade efter att få göra något roligt ute i naturen, bestämde vi oss att följa Alastair Humphreys råd och ge oss ut på ett äventyr från 5 till 9, dvs börja kl. 5 på kvällen efter jobbet och avsluta vid kl. 9 på morgonen, i tid att påbörja nästa arbetsdag. (Äventyr från 5 till 9 är en rolig vändning på Dolly Partons hit ”Working 9 to 5”)

Problemet var, vi kunde inte enas om vilket äventyr vi skulle ut på. Jag och barnen ville tälta och maken ville paddla i skärgården. Då det var en still kväll kombinerade vi båda.

Fortsätt läsa

Så blir man en (mikro)äventyrare

Utanför mitt fönster var det en vacker novemberdag. Badande i mjuka höstfärger vilade sig naturen efter gårdagens storm. Det var vindstilla, med ändlös blå himmel, klar sol och spegelblank sjö.

Jag satt och funderade på äventyrare som jag nyligen läst om. Hur blir man en äventyrare? Hur uppbådar man mod och inspiration att ge sig ut på ett äventyr? Var hittar man äventyr?

Och plötsligt insåg jag hur löjlig jag var. Jag satt och drömde mig bort, smått avundsjuk på andras liv och äventyr, när jag hade en möjlighet att vara ute på ett äventyr själv!

Fortsätt läsa

Hur att bajsa i skog och mark

Att bajsa må vara en skitsak, men bör likväl tas på största allvar och behandlas med tillbörlig respekt och eftertanke.

När man läser friluftsinriktade websidor får man intrycket att det går mode i vissa inlägg och att dessa kopieras och sprids som memes med liten variation. För tillfället verkar detta vara mest uttalat gällande bajsspaden. Detta är en liten spade som man medtager på sina utflykter för att gräva ett litet hål vari man sedan defekerar.

Fortsätt läsa

För dig som har aldrig lagat mat på en utflykt: Falukorv med potatismos och rostad lök

Om du har aldrig lagat mat på öppen eld eller stormkök förr, då kan du med fördel börja med något enkelt som falukorv och potatismos. Trots sin enkelhet får ni en trevlig lunch eller middag tillagat under bar himmel. Engagera barn i matlagningen och det blir ett mikroäventyr för hela familjen.

Ta gärna varmchoklad i termos med hemifrån för att avsluta måltiden. Då blir alla garanterat nöjda.

Fortsätt läsa