Är det för sent för mig? Eller hur att bli en äventyrare i medelålder

Att bli en äventyrare som ung är inte så svårt. OK, du kanske inte har mycket pengar, men du har flertal andra styrkor:

• Anpassningsbarhet och flexibilitet (Sova i en sjaskig hostell med gigantiska kackerlackor? Inga problem! Leva på kakor och chips i en månad? När får jag börja?)
• Ung och stark kropp
• Otrolig återhämtningsförmåga
• Okunskap om egna brister
• Övertro på egna styrkor
• Brist på cynism
• Naivitet och tro på godheten i världen
• Våghalsighet
• Bristande kunskap om vad som krävs och vilka svårigheter kan finnas på vägen
• Känsla av odödlighet

Är det ens möjligt att bli äventyrare i medelålder, när man har blivit precis tvärtom? Man kanske har pengar att resa dit man vill eller köpa utrustning som behövs men:

• Det finns ingen tid mellan jobb och familj. Även om man skulle kunna hitta lite tid, kan man ändå inte checka ut och försvinna för att klättra i 6 månader i Himalaya eller korsa en kontinent till fots
• Kroppen börjar påminna om sig själv
• Även om man har sovit hela natten, vaknar man trött och mosig. Om man har ansträngt sig, behöver man extra vila.
• Man har blivit för bekväm. Om man har råd att flyga till Portugal för att slappa på ett hotell på sin semester, är det osannolikt att man ska istället cykla dit med sår i rumpa och kramp i benen för att tälta längst vägen.
• Familjen vill inte. Även om man själv skulle föredra att cykla till Portugal och leva på avgaser och nudlar, hur att få barn och partner att säga ja till det?
• Man har blivit en cyniker och tror inte längre på människans godhet, man förväntar sig att något ska gå snett och ser faror överallt
• Man har blivit slagen längst livets gång och har blivit mindre självsäker. Man kan sina svagheter alldeles för väl
• Man har hittat på en berättelse om sig själv: jag är en sådan som… Jag är inte en sådan som… Jag är för gammal/otränad/fet/osv… Och vågar inte testa nya saker längre pga denna begränsande berättelse

Inte lätt att bli en äventyrare med alla dessa hinder…

Men det finns en gigantisk styrka som man skulle kunna använda sig av. I medelålder blir man  medveten om livets korthet. Detta får en att tänka om sitt liv, sina prioriteter, om hur man vill leva resten av sina dagar och vad man vill hinna med.

Medelålderskris – superpower av en medelålders äventyrare

Äventyrare Alastair Humphreys använder sig av www.deathclock.com – en hemsida som räknar ut ens dödsdatum. Detta ungefärliga datumet är riktigt nyktrande att se. Alastair skrev sitt i sin almanacka. Den skrämmer honom och får honom att agera, bland annat får det honom att ge sig ut på äventyr. ”Jag har så mycket jag vill hinna med innan 8 september 2050”, – säger han och ser till att det blir gjort.

En annan äventyrare Roz Savage använde sig av liknande knep. Hon hade ett vanligt jobb, ett vanligt liv. En dag skrev hon två egna dödsannonser: en som hon ville få och en som hon var på väg att få om hon inte förändrade något. Att titta på dessa var en välbehövd spark i baken och hon bestämde sig för ett äventyr. Hon skulle paddla över Atlanten i en liten roddbåt i Atlantic Rowing Race. Det faktumet att hon har aldrig paddlat eller varit till havs förr har inte hindrat henne. Hon skrev en lista av allt som hon behövde göra för att klara av tävlingen och började sakta arbeta mot det. Detta har förändrat hennes liv för alltid. Idag är hon den första och enda kvinna att ha rott över Atlanten, Indiska och Stilla hav, hon har fyra Guinness Världsrekord, hon är inspiratör, författare och en kämpe för planetens hälsa och hållbarhet.  

Fyra medelålders mammor från Storbritannien (medelålder 47 år, 8 barn totalt) genomförde samma äventyr när även de började ifrågasätta om invant rutin var allt som fanns till här i livet. En dag efter lämningen på skolan började de prata och halvt på skämt bestämde de sig att ro över Atlanten. Redan förberedelser till detta äventyr förändrade dem och deras familjer för det bättre, och de klarade av den utmanande tävlingen galant trots sjösjuka och hemlängtan.

Medelålderskris? Ja, skrattar de fyra mammorna glatt: ”Midlife crisis gone mad!”. Har du hamnat i den, bli tacksam: medelålderskris är din wake-up call, din möjlighet att bli bättre på att vara dig själv och på att leva (läs en intressant artikel om detta här). Det är i medelålder som de flesta av oss slås av det faktumet att halva livet är redan förbi. En deprimerande tanke, tveklöst. Men den får oss att börja fundera på hur vi vill spendera resten av våra dagar. Vi börjar reflektera över vad som är viktigt för oss, granska våra prioriteter och börja leva utifrån dem snarare än att leva utifrån samhällets normer och andras förväntningar. Detta är en otroligt viktig förändring som få gör men fler borde.

I sin bok ”Fem saker som döende ångrar mest” skriver Bronnie Ware att döende ångrar att de inte vågade leva sitt liv som de själva ville, utan levde som det förväntades av dem. Vill du inte ångra samma, då är det dags att hitta tid för att göra något som känns viktigt och värdefullt för dig, inte det som samhället tycker att du borde syssla med.

Det är kanske inte alls ett äventyr, eller kanske det är det. Bara du vet vad som är viktigt för dig.

Se dock till att äventyr inte blir en ursäkt för att fly från ditt liv. Det garanterar att misslyckas. Äventyr löser inte vardagliga problem, det är inte ett botemedel. Bergbestigare Cathy O’Dowd observerar att ”vissa klättrare som når foten av Everest blir djupt nedstämda av att verkligheten överensstämmer inte med deras drömmar. De hoppas att Everest ska ge dem svar på deras livsproblem, men det gör inte det. Det är en stor stenklump. Svar måste komma inifrån.”

Så använd inte äventyr för att fly. Använd det för att berika ditt och familjens liv, att ge dina barn något extraordinärt, att lära dig mer om världen och om dig själv, att uppleva, utmanas, utvecklas och förundras mer.  

”Vad ska du ångra 20 år från nu? Du ska inte ångra saker du har gjort, utan de som du inte har gjort. Så senarelägg dem inte, gå och ta risker för att några risker är värda att ta. Det är så du ska få några enastående minnen och erfarenheter”

Lev Wood, vandrade längst hela Nilen

Hur ska jag hinna med äventyr i min redan fullproppade vardag?

Problemet är att i medelålder slits man mellan olika måsten. Man är mitt-i-karriären och mitt-i-livet med allt vad det innebär. Var att hitta tid för äventyr?

För det första, behöver äventyr inte vara stora. Alla måste inte ro över Atlanten för att införa lite spänning i sina liv. Mikroäventyr och ävenflykter – små äventyr nära hemmet är ett billigt och tidssnålt alternativ som passar utmärkt även i de mest hektiska liv.

För det andra, handlar det om prioriteringar.

Vet du vad den andra saken som döende ångrar mest är enligt Bronnie Ware? Att de har jobbat för hårt. Är du skyldig till det? Tar jobbet all din vakna och lediga tid? Om du granskar dina prioriteter och inser att allt är som det ska och du vill fortsätta med det – good for you. Men om du inser att du vill ha mer balans i ditt liv, då är det dags att hitta en lösning (här hittar du en övning som hjälper dig på traven). Äventyrare Jamie Bowlby-Whiting som har paddlat en uppblåsbar båt längst Danube – en av Europas längsta floder resonerar: ”Det är inte dagarna på kontoret som vi ska minnas med nostalgi när vi är gamla”.

Vilket äventyr ska jag satsa på?

Vilket äventyr ska du satsa på? Välj något som utmanar dig och lär dig något om dig själv och/eller världen.

”Ett äventyr är inte bättre än ett annat. Det som är viktigt är hur äventyret får dig att känna och vad det lär dig” – säger storäventyrare Alastair Humphreys. ”Äventyr är att göra saker som är nya och annorlunda. Det handlar om att utmana dig själv, ta risker, lämna det ordinära bakom dig. Det handlar om att vara nyfiken och öppensinnad”.

Rolf Potts, världsresenär som åkte världen runt utan bagage, säger att det mest givande äventyret är ett sådant som får dig att lämna bekvämhetszonen. Det kan vara att smaka på en ny maträtt på en gatumarknad i Myanmar, eller besöka en liten stad i Bolivia som inte nämns i en guidebok, eller prata med en främling på ett gatuhörn någonstans i Nya Zealand. Äventyr handlar om att övervinna din rädsla. Det handlar om att hitta utmaningar som du inte utsätts för i vardagen.

Nan Jeffrey, en mamma som har cyklat, seglat, vandrat och rest världen runt med make och 3 barn skriver i sin bok ”Adventuring with children” att ”en persons äventyr kan vara en mardröm för en annan, för att vad som utgör ett äventyr är personligt och ogripbar på samma sätt som det som triggar stunder av lycka eller ögonblick av rädsla är. Den gemensamma nämnaren är att äventyr tvingar en att bemöta situationer utanför etablerade, säkra och bekanta strukturer i ens liv.”

Äventyr för oss är att promenera uppför 400 meters hög ättestupa i Malå och kika in i Tjuv-Antes grotta med Lilleman som får göra det för första gången i sitt liv. Det är att bestiga världens högsta toppar och upptäcka Västerbotten med en kajak. Det är att öva på reptekniker hängande i ett träd och tälta på gården mitt i vintern med våra småttingar. Det är att trotsa arktisk storm på Hardangervidda och dyka med bläckfiskar i Atlanten. Det kan vara hur stor eller hur liten som helst – storleken spelar ingen roll. Äventyr är något som skiljer sig från vardagliga rutiner och utmanar oss på något sätt, något som utvecklar oss och som ger oss roliga minnen.

Vad skulle du och din familj vilja uppleva? Vilka stora och små äventyr skulle ni vilja testa om allt var möjligt? Prova och ha det som samtalsämne under middag ikväll. Tillsammans kan ni komma upp med några spännande idéer. Kom bara ihåg att vara öppensinnad. Även de minsta äventyren kan leda till något livspåverkande.

”Äventyr är ett av de bästa sätt att växa som person, att utveckla bedömningsförmåga och se världen”

Robert Twigger, har följt i spår av gamla äventyrare genom öken och vattendrag

Hur ska jag lyckas med det?

Att övervinna slöhet av det vardagliga livet och skapa momentum är väldigt svårt. Det känns övermäktigt att plötsligt köpa en katamaran och segla världen runt som Nickie och hennes familj har gjort (se deras videoblogg) eller lämna sitt jobb för att vandra 3000 km av Te Araroa led i Nya Zealand som Victoria Bruce ska göra tillsammans med sin lilla dotter. Det kan kännas lika övermäktigt att försöka få ens tonårsbarn att hänga med ut i skogen eller klä på en krisande treåring för att gå på en liten skidtur (se tips om hur att ta sig ut hemifrån här och på engelska här). Det är minst lika svårt att övertala sig själv att det är möjligt, acceptabelt och att det är värd det.

Dørstokkmila – är ett norskt uttryck som beskriver svårigheten med att ge sig av, att göra första steg för att påbörja något. Även professionella äventyrare kämpar med dørstokkmila. Men i slutända kokar allt ner till detta: vill du verkligen ut på ett äventyr måste du en dag sluta drömma och börja göra. Kolla på www.deathclock.com igen om det hjälper dig att ta tummen ur…

“Having an adventure isn’t hard, you just have to do it. I wish I’d known that years ago”

Rachel Beswetherick, vandrade längst en rutt som fångarna av andra världskriget fick gå

Ett annat tips för att se till att äventyret blir av är att köpa biljetter till din drömdestination. Då har du en deadline och är tvungen att börja förbereda dig inför avresan (bra om det är förankrat hos familjen på förhand dock).

Ett större äventyr behöver en viss planering och då måste du hantera det som vilket projekt som helst, med utförliga att-göra-listor, mål och delmål. Men för mindre äventyr krävs det enbart att du tar på dig ryggsäcken och ger dig ut. Övertänk inte, bara öppna dörren och ta klivet.

”Vi måste sluta oroa oss, för att när vi är rädda, senarelägger vi saker och gör ingenting alls I slutända. Jag har gjort det för mestadels av mitt liv. Du behöver inte dyr utrustning, massor med erfarenhet eller utdragen planering. Allt du behöver är din villighet och beslut att ta ett första steg”

Jamie Bowlby-Whiting

“If you have nerve to begin, the nous to learn and the capacity to persevere, you’ll probably achieve whatever journey you set your mind to”

Alastair Humphreys

Det är för sent för mig

”Det är för sent för mig”, suckar du uppgivet. Du kan säga det till dig själv, men djupt inne vet du att det är bara en ursäkt.

”Alla anledningar att inte ge dig ut på ett äventyr [om du drömmer att göra något äventyrligt] bör hanteras som ursäkter. Hitta inte på ursäkter. Ingen tycker om människor som hittar på ursäkter”

säger Grant Rawlinson som roar sig med att ta sig till olika bergstoppar världen runt utan hjälp av färdmedel.

Man är aldrig för gammal för ett äventyr.

Rosie Swale Pope har sprungit världen runt när hon var 57. Idag, 75 år gammal springer hon genom Amerikas.  “Det har ingenting att göra med din ålder eller kön, det handlar om din inställning” säger hon.

Mimi Anderson, två barns mamma och hemmafru började springa när hon blev 47. Snabbt upptäckte hon att hon både älskade det och hade talang för det. Något år senare blev hon en välkänd ultramaratonlöpare med ett antal Guinness rekord under sitt bälte.

”Det är aldrig för sent och du är aldrig för gammal” säger även Dave Bouskill and Deb Corbeil – ett medelålders par som lämnade sina karriär och sitt hem för att hitta tillbaka till varandra och tillsammans leta äventyr världen runt. Idag lever de på sina äventyr och inspirerar andra via resebloggen The Planet D.

”Men jag vet ingenting om äventyr” – invänder kanske du. Grejen är att du behöver inte kunna något särskilt för att införa ett äventyrligt inslag i ditt liv. ”Bara börja och du ska lära dig längst vägen” – säger Sarah Outen som rodde över flera oceaner och rundade jorden på egen maskin.

Tim Hobin är 50+, han har familj, jobb och dylika åtagande som hör till medelålder. Han vill också hinna med många äventyr. Hans lösning? Att välja äventyr som inte kräver någon förkunskap eller tekniska kompetenser som exempelvis att paddla Ganges i en uppblåsbar kajak köpt från Ebay för 500 kronor. Han är också duktig på att leta mikroäventyr med sin familj nära hemmet.

Jag vill ha några konkreta råd

Enligt en undersökning av 2000 personer, hindrar följande faktorer människor från att ge sig ut på ett äventyr:

• Tid
• Pengar
• Familj/partners/åtagande
• Rädsla
• Socialt tryck
• Ingen att åka med
• Få ledigt från jobbet eller att få jobb efteråt
• Solo äventyr för kvinnor/säkerhet
• Skola för barn
• Brist på kunskaper eller idéer

I sin bok ”Grand Adventures” går Alastair Humphreys genom alla dessa hinder (= ursäkter) och ger konkreta tips om hur att övervinna dessa, samt exempel som illustrerar att det kan bli gjort. Han beskriver det ännu bättre i sin bok ”Doorstep mile” som du hittar i sin helhet i denna fri podcast här eller hos en bokförsäljare här.

Flertal praktiska tips på svenska hittar du i vår Nybörjarskola (inkl. gratis kurser i vinterturer, fjällvandring, klättring, och forspaddling), i Peter Perssons Vildmarkskolan eller liknande sidor.

Så ta ett steg över dørstokkmila – ge dig ut på ett äventyr, introducera något i din vardag som bryter mot rutiner, utmanar och utvecklar dig, som för dig närmare din partner och barn, ger er roliga minnen, och får dig att känna dig levande.  Medelålder är en utmärkt tid för att göra det.