Det enda sättet att inte tappa färdigheter och kunskaper är att dyka regelbundet (läs om hur att börja dyka här).
Tyvärr har vi idag inte denna möjlighet. Vi försökte under flera år upprätthålla det lilla vi lärt oss genom att dyka någon gång på semestern, men det fungerade inte så bra. Antalet dyk var begränsat och vi hade glömt det mesta från föregående tillfälle. Vi spenderade varje dyk med att kämpa med flytförmågan, pendlandes upp och ner i vatten, utan möjlighet att slappna av och njuta.
Därför har vi börjat ta fördjupningskurser när vi väl far på semester.
En kurs brukar innehålla teori med tenta och några sammanhängande dyk, där färdigheter byggs på gradvist. I flera dagar dyker vi ett par gånger per dag och hinner både komma ihåg forna kunskaper och lära oss nytt. Exempel på fördjupningskurser: undervattennavigering, djupvattendykning, räddning under vatten, vrakdykning.
När vi är på Gran Canaria, vänder vi oss alltid till det underbara paret Chris och Kate vid Blue Water Diving. Med humor, positivitet, värme och vänlighet, lär de ut sina kunskaper på ett professionellt sätt och får oss att njuta av varje dyk. Även om havet runt Gran Canaria är inte så spännande, lyckas Chris alltid hitta massor med intressant saker att titta på och uppleva, som exempelvis nära möten med majestätiska rockor.
Den viktigaste kursen för oss var Peak Performance Buoyancy Diving – flera dyk ägnade specifikt åt buoyancy/flytförmåga. Vi fick balansera på linan under vatten, ställa oss på huvudet med en millimeterprecision, och utföra flertal andra lekfulla uppgifter med syfte att lära oss använda luft och kropp på ett sätt som inte kräver konstant pumpande och tömmande av dykarväst. Efter denna kurs blev dykning till något helt underbart och njutningsfullt. Denna kurs är vi sugna på att upprepa så snart möjlighet ges.
Nattdykning var en annan kurs som jag blev otroligt förtjust i. Beväpnade med två starka lampor var, efter noggrann läsning och genomgång av teorin, gick vi in i det mörka havet tillsammans med Chris en sen kväll… och häpnade av hur mycket liv det var under vattnet. Botten svärmade av sjöstjärnor och sjöborrar. På alla stenar såg man kräftor. Bläckfiskar lockades till ljuset, ibland lite väl mycket och jag blev attackerat av en bläckfiskhane. Vem visste att de kunde knuffas så hårt när de ser så mjukt ut? (se ett separat inlägg om bläckfiskar här)
Man kunde inte se någonting annat är det ljusstrålen fångade, och det gjorde upplevelsen extra stark. Istället för att vifta på huvudet, leta efter något, leta efter nästa sak som man brukar göra under vanliga dyk, blev jag här helt fokuserat på nuet, på den underbara ljusstrålen och alla ”skatter” som det sakta avslöjade sig. Jag sveptes in, som i en mysig kokong, av mörkrets mantel och kände mig trygg och lugn, omhändertagen av vattnets mjuka famn. En underbart annorlunda och vacker upplevelse.
Målet för nästa år är att bli Dive Masters. Denna utbildning, ska ge oss färdigheter och säkerhet att kunna dyka själv och ta andra med.