Det råder ingen tvekan om att Kebnekaise är Sveriges högsta berg, men det är mer osäkert vilken topp som är högst. Sydtoppen som är täckt av en glaciär har tidigare varit högst, men till följd av avsmältning är numera Nordtoppen högst. Skillnaden är dock måttliga 1 meter (2097 och 2096 meter, respektive, vid den senaste mätningen).
Att klättra Sveriges högsta berg kan ju förefalla som en stor utmaning, men man skall komma ihåg att Kebnekaise är betydligt mer lättklättrad än många lägre berg, och att hundra meter hit eller dit gör ingen egentlig skillnad.
Det som kanske är den största utmaningen för den nyblivne bergsbestigaren är sällan tekniska färdigheter utan snarare osäkerhet. Var exakt är jag, Var är bäst att gå, blir det problem om vi går upp här, vad finns bakom den där toppen? Osäkerheten kan tära på en psykiskt, och också rent fysiskt, ifall man väljer ogynnsamma vägar till toppen. Denna osäkerhet finns inte på Kebnekaise. Till följd av bergets popularitet är allt betydligt mer tillrättalagt och enklare än på andra av våra berg.
Efter att ha anlänt med bil eller buss till Nikkaloukta slänger du ryggsäcken över axlarna och vandrar runt 20 km mot STFs fjällstation. Vägen är tydlig och tämligen lättvandrad, men lite stenig, så om du är rädd om fossingarna kan du spara in 6 km med båtskjuts, eller rent av hela sträckan genom att ta en helikopter.
Vill du göra det enkelt för dig har du bokat boende på fjällstationen och reser med lätt packning och njuter av god mat och dryck. Du kan ju också släpa med dig tält och annat och leva mer självständigt invid fjällstationen. Dock, om du ändå bär med dig allt du behöver, så kan det nog vara trevligare att hitta en egen plats bara för dig själv bortom fjällstation och vandringsled (läs om hur och när att välja tält eller hytta här).
Hur som helst, dagen efter är det dags att klättra upp till toppen (förutsatt att det inte regnar kraftigt, vilket det säkert gör, men då du planerat en extra dag av detta skäl kan du bara ligga kvar i tältet och njuta av friden). Mycket till osäkerhet eller tvingande val möts du nu inte av. Västra leden är markerad hela vägen till toppen (grön led på kartan ovan). Du är heller inte den ende som kommit på tanken att bestiga Kebnekaise, så det lär finnas mer än en annan vandrare att ta rygg på vid behov. Vandringen är just vandring, någon klättring förekommer inte, och för att ta sig till Sydtoppen via den västra leden krävs ingen utrustning. Förbered dig helt enkelt på en lång dags vandring i uppförslut, följt av en snabbare vandring nedåt.
Vill du ha en mer utmanande led över glaciären kan du ta den Östra leden (röd led på kartan ovan). Den har jag inte vandrat själv, men du kan läsa mer om den här.
Likaså, om du önskar komma upp på Nordtoppen, så har jag ingen personlig erfarenhet. Sikten var några få meter när vi var uppe på Sydtoppen, så jag har ej ens sett den med mina egna ögon. Dock, att döma av bilder och vad som skrivits så förefaller detta röra sig om en kort (ca 600 m) och okomplicerad kamvandring, förutsatt att man har med sig nödvändig utrustning (hjälm, sele, rep, isyxa), och vet hur att använda denna. För den som inte vet hur att använda denna men ändå vill gå upp så erbjuder STF guidade turer. De flesta förefaller dock nöja sig med Sydtoppen, och ignorerar helt enkelt att Nordtoppen numera är marginellt högre.
Kom ihåg att ha med dig bra kläder. (Vi började själva vandra halvnakna i stekande sol som förbyttes till regn innan det omvandlades till snöstorm). Ta också med tillräckligt med vatten. Det blir en lång dag och inga vattenkällor finns högre upp på berget.
Väl nere från berget så kan också tältboende överväga att skippa torrfodret och fira sin bedrift med en kall öl, eller rentav en anständig måltid med jästa drycker på fjällstationen.
Om upplevelsen gav mersmak så kan du nu också innan du somnar in till natten börja fundera på vilket ditt nästa berg skall bli. Kom ihåg att Sverige har mycket mer att erbjuda än bara Kebnekaise!
Här hittar du fler användbara länkar:
6 reaktioner till “Klättra Kebnekaise”