Blogg - Ävenflykter

Hur män och kvinnor ser ut vid friluftsaktiviteter

En snygg man till havs eller på en bergssida, med solkysst hud, bestämd blick, sexig skäggstubb, karaktärsfulla rynkor och ett brett vitt leende – så här porträtteras manliga äventyrare i reklamfilmer. Så ser de ut i verkligheten också. Min man gör.

^{En alpinist framför tre legendariska berg Eiger, Mönch, Jungfrau, illustration av Ernst Platz 1901}

Så här känner jag mig också. Stark, frisk, energifylld, levande när jag är ute och gör något äventyrligt och friluftigt.

^{Känner mig cool på toppen av Aiguille du Midi i Alperna}

Och sedan råkar jag se mig själv i spegeln eller på bild och verkligheten slår mig som en slägga:

Fortsätt läsa

Öl och berg

Det finns de som säger att friluftsliv och alkohol inte hör ihop. Dock, med tanke på att lasternas summa är konstant, måste detta röra sig om i övrigt synnerligen liderliga sällar, till vilka jag inte kan sätta någon tilltro. Jästa och destillerade drycker utgör en i min mening viktig del av kostcirkeln, och det finns ingen anledning att förvägra sig denna njutning bara för att man befinner sig på äventyr.

Fortsätt läsa

Amazonas – I Orellanas (första) fotspår

Att kontemplera nya äventyr i nedsjunken i fåtöljen i biblioteket med ett glas rött vin nära till hands är en trevlig sysselsättning i vintermörkret. Det är vidare långt mindre strapatsrikt än att faktiskt företa sig något reellt, men likväl ofta påfallande stimulerande.

Mina tankar vandrade denna gång till Francisco de Orellana, eller som hans fulla namn var – Francisco de Orellana Bejarano Pizarro y Torres de Altamirano och den flod han gav sitt namn till – Rio de Orellana. Idag känner väl få till hans namn, och de flesta är mer bekanta med hans flod under namnet Amazonas (syftande på de kvinnliga indiankrigare som skall ha attackerat honom).

Fortsätt läsa

En annorlunda bröllopsresa. Eller hur vi besteg Kilimanjaro – vårt första berg tillsammans.

Vi var unga, kära, nygifta och ville göra något annorlunda för vår bröllopsresa. Då vi båda älskade berg, bestämde vi oss att slå på stort och fara till Tanzania för att bestiga Kilimanjaro och ta en safari efteråt.

Det lät så otroligt romantiskt i våra öron. Kilimanjaro, det högsta berget i Afrika, har ett kling till sitt namn. Dessutom skulle det bli vårt första berg tillsammans och första berg för mig någonsin. Patric har i alla fall bestigit Mont Blanc, men jag som kommer från en av de plattaste platser på planeten – träsk- och myggfyllda norra Ryssland – har aldrig gjort något liknande.

Vi förberedde oss väl, läste på, valde en enkel rutt (6 dagar Machame rutt), hittade ett trovärdigt guideföretag (Tanzania Serengeti Adventure), vaccinerade oss, införskaffade allt som behövdes och tränade kondition. Äntligen var det dags att fara!

Fortsätt läsa

Dyka med bläckfiskar

Alla läsare av äldre pojkböcker och serietidningar vet att kamp med havets lealösa giganter är en naturlig del av grodmanstillvaron. Sant är också att man ofta stöter på dessa varelser. Även om det finns exemplar som kan bli upp till 12 meter långa så är de som dykare kommer i kontakt med av mer blygsamma proportioner, även om det någon enstaka gång kan bli otrevligt.

Fortsätt läsa

Mikroäventyr: våra erfarenheter

Förr i tiden, dvs före barn, levde min man och jag så här. Vi arbetade non-stop. På arbetstid och på fritid. Kvällar, nätter, helger – alltid. Det är ett under att vi hittade tid att träffas och gifta oss… Men när semester kom, lämnade vi allt och gav oss ut på svindlande äventyr. Klättra högsta berg på varje kontinent, ta en kurs i fallskärmshoppning, utforska ett helt land – sådana var våra projekt.

Avenflykter — ^{Bergbestigning i Ecuador}

Sedan kom våra efterlängtade krulltottar. Och tack vare de upptäckte vi att äventyr inte behövde innebära ett exotiskt resmål med risk för livet och inte behövde begränsas till semester heller.

Det visade sig att äventyr fanns överallt och kunde upplevas när som helst.

Fortsätt läsa

Den viktigaste anledningen att ta sig ut i naturen

Vad gör du när du är trött, nedstämd eller mår sådär halvbra? Enligt forskningen är det bästa du kan göra att ta dig ut i naturen.

Jag måste erkänna att när jag mår sisådär eller är nedstämd, får jag aldrig lust att ge mig ut på en skogsutflykt. Men lyckligtvis är jag en sådan pest att vara nära när jag är en surpuppa, att min man gör allt han kan för att sparka ut mig hemifrån, på en promenad eller en cykeltur. Han påstår att han gör det av kärlek, för att han vet att jag ska komma tillbaka med ett leende (obs inte ett fake leende bara för att bli insläppt, utan ett riktigt). Och det är sant. Funkar. Varje. Gång.

Fortsätt läsa

Min romans med yoga

Här på www.avenflykter.se skriver vi om äventyr och utflykter. Detta inlägg handlar dock om ett lite annorlunda äventyr. Nämligen, min romans med yoga.

Efter min andra graviditet och förlossning blev min kropp halvförstörd och orkeslös. Efterföljande sömnlösa nätter i kombination med konstant amning, diverse ålderskriser hos första barnet, och heltidsanställning gjorde mig ännu mer paj både mentalt och fysiskt. Ryggen var särskilt dålig, och ju sämre den var, desto mindre ork hade resten av kroppen. Jag ville inte må så och började surfa på youtube efter enkla ryggstärkande övningar. Det var då jag stötte på yoga.

Fortsätt läsa

Norrländska utflyktsmål – en betraktelse

Man kan undra vad som utgör ett värdigt utflyktsmål. Är vi dömda till ett liv i tristess då dessa är rariteter som kräver strapatsrika resor till främmande kontinenter? Eller är det så att de lurar bakom nästa hörn och endast kräver en viss uppmärksamhet och en gnutta fantasi för att upptäckas? Man kan naturligtvis hysa delade meningar om detta, men personligen lutar jag åt det senare.

Ett utflyktsmåls status förefaller avgöras av, som med så mycket annat, tillgång och efterfrågan. Fortsätt läsa ”Norrländska utflyktsmål – en betraktelse”

40-års kris

Typiskt 40-års kris! – skrattar våra vänner åt våra äventyr.

Det är ingen tvekan att maken och jag går genom mitt-i-livet krisen. Känslan av tristess, rädslan att allt det roliga är redan förbi, insikten om att man är inte ung längre, kroppen som börjar krångla – det känner vi väl till.

Just därför blir våra friluftsäventyr ännu viktigare för oss. Det visar sig att det är ett perfekt botemedel mot mitt-i-livet krisen. Fortsätt läsa ”40-års kris”