Adolfström – där vägen börjar och skönheten aldrig slutar

Vi har just kommit tillbaka från en minisemester i den vackra Adolfrstöm. Paddling i spegelblanka vattendrag, vandring i fjällen, helikopterflygning, bad i kvällssolen, pittoreska miljöer och karismatiska bybor – två fullspäckade dagar, som gav både kroppen och själen vad de behövde.

Tidigt på morgonen, medan barnen fortfarande sov, kom farfar och farmor över till vårt hus, medan vi satte oss i bilen och gav oss iväg till Adolfström. Adolfström är belägen vid Laisälven i Arjeplogs kommun, där vägen slutar.

Vissa föredrar dock att se det som att det är där vägen börjar, åtminstone sedan den byggdes 1960. Således når man vägs ände när man når Adolfström och frånvaron av genomfartstrafik förflyttar en bakåt till en mindre motoriserad och lugnare tidsålder. Man kan inte heller klaga på trafiken på vägen dit. Efter att ha tagit av vid Laisälven efter Sorsele mötte vi inte en enda bil på en sträcka av närmare 100 km. Det var också tur, för att en smalare och krokigare väg är det svårt att hitta.

Då vår tid var begränsad, ville vi göra resan enkel och effektiv. Därför hyrde vi en stuga i byn för bekväma övernattningar (ej tält som vi annars brukar ha) och bestämde oss att flyga helikopter från Adolfström en bit upp på fjället. Det gjorde att vi både hann mer under vandringsdagarna och inte behövde förbereda oss mer än en kväll innan avfärd (telefonsamtal för att boka en stuga, packning av en enkel matsäck, minimalt med kläder och utrustning – allt gjorde vi när barnen har somnat för natten. Kajakerna har vi alltid på bilen sommartid och helikopter beställde vi tre dagar i förväg, samma dag som vi bestämde oss för Adolfström som destination för vår ävenflykt).

Vi anlände till Adolfström 09.30 och åkte med helikopter upp till toppen av Tjeäksa, en tur på några minuter. Att åka helikopter är alltid lite roligt i sig, och det innebar också i detta fall en möjlighet att få en överblick över kommande dagars vandring och paddling.

Väl uppe på toppen var det kanske lite svårt att njuta av utsikten till fullo, då vi inte gjort oss förtjänta av den genom svett och möda, och då vi just haft en ännu bättre utsikt från helikoptern. Hur som helst så var vyerna vackra. Vi vandrade därefter 6 km ner över kalfjället och en frodig fjällbjörkskog följt av slåtterängar och brusande forsar längs Laisälven till Bäverholms värdshus. Även om det var en kort vandring nerför så innebar gassande sol och 30 gradig värme att ölen smakade fantastiskt. Det fanns heller ingen anledning att klaga på lappskojsen eller den stekta öringen. Efter att ha smält maten traskade vi de återstående 8 kilometrarna runt sjön längs Kungsleden tillbaka till Adolfström.

Efter en stunds vila och middag tog vi kajakerna och paddlade runt Skitudden, genom strömmarna ned till Mittisjön.

För P var paddlingen rolig till följd av strömmen, Y var som vanligt skräckslagen (det var faktiskt läskiga virvlar som tog tag i kajaken!) men klarade allt galant (det var inte svårt alls, visade det sig). Landskapet var påfallande vackert och vi fick uppleva en solnedgång med fantastiska färger.

Magiskt vacker paddling i Adolfström

Följande dag tog vi ånyo helikopter upp till kalfjället och vandrade därefter 3 km upp till Svajppas topp på drygt 1400 meter. Vandringen var tämligen enkel även om ingen led finns, då den mestadels går över torra partier utan störande buskar eller alltför mycket sten. Väl uppe möttes vi av en slående utsikt över hela det omgivande landskapet, som vi denna gång förtjänat.

Efter lunch vandrade vi ca 12 km längs en ny rutt till Bäverholm, delvis efter Kungsleden. Naturen skiljer sig inte i sak från många andra fjälllandsskap, och det finns många platser med mäktigare och mer storslagna vyer. Dock är naturen enligt vår mening snäppet vackrare i Adolfström än på de flesta andra håll. Detta gäller såväl fjäll som skog och vatten, och hela vandringen är en i högsta grad estetisk upplevelse. Väl framme i Bäverholm tog vi, efter den obligatoriska ölen, taxibåt tillbaka till Adolfström.

Som småbarnsförälder måste man passa på när barnfri tid gives, och då vi hörde att det fanns en restaurang i byn bokade vi bord och klädde upp oss för en kväll på byn. Väl framme visade det sig dock att strömmen hade gått i hela kommunen, så ingen varm mat fanns att få. Detta grämer oss lite, då vi hade sett fram emot att se vad huset hade att erbjuda. Walter förefaller ha gjort om sin stuga till restaurang, och enligt vad vi kunde läsa oss till hade han själv lärt sig laga mat.

Vi tog därför en simtur i det klara vattnet och dinerade därefter på verandan. Ost, korv, torkat renkött och tunnbröd smakar utmärkt med ett anständigt vin efter en lång dag och i gott sällskap. Förbi huset gick och åkte på alla sorts kärror, cyklar och sparkar flera kullar med barn för kvällsbad med glada rop och härliga skratt. Riktigt Bullerby känsla.

Då vi hade lovat föräldrar att komma hem vid lunch, steg vi upp tidigt sista dagen för att hinna med en paddeltur till Bäverholm och runt Holmen. Mitt emot Holmen finns det en lång sandstrand som inbjöd till bad. Vattnet är kristallklart och porlade på ett behagligt sätt mot kroppen. ”Spa” – beskrev lokalbefolkningen detta som.

Alla som vi träffade i Adolfström var lika förundrade över naturens skönhet och vattens kristallklarhet, och många beskrev hur de kom tillbaka år efter år för att återuppleva det. Även vi har bestämt oss att komma tillbaka med barnen, när de är lite större. Vi är helt övertygade att de ska älska Tjeäksa far och flyg äventyret med Fjällflygarna. På återseende, Adolfström!

Faktaruta:

Adolfströms by är i sig själv av måttligt intresse. Den består av ett antal byggnader med ett drygt tiotal bofasta invånare. Stugor till uthyrning och en camping finns, samt en handelsbod.

Den senare är väl värd ett besök och tillhandahåller förutom livets nödtorft också en mängd kuriosa. Nätbutiken är en guldgruva för den nostalgiskt lagde. För övrigt finns några minnen från silverbrytningen i Nasafjället. Mer information finns på www.adolfstrom.com.

Helikopter: För att få ta del av de vackraste vyerna kan man ta Fjällflygarna till hjälp. De har turistinformation och uthyrningsstugor mitt i byn och hangaren strax utanför. Far och flyg äventyret till Tjeäksa kan rekommenderas, särskilt för ovana vandrare och barnfamiljer med lite större barn (alt. barn under 3 år som kan bäras i en ryggsäck).

Vandringsled: Kungsleden passerar genom byn på väg från Ammarnäs till Kvikkjokk. Detta är ledens minst vandrade sektion, och själva vandringsleden liknar på många håll en liten skogsstig.

Matsäck för två vandringsdagar (frukost och middag åt vi i stugan): två förpackningar med ölkorv (4 st i varje), 6 små runda ostar, lite bröd, 4 snickers, 2 förpackningar med torkade frukt och nötter, vatten (för att ha högst upp på fjället, där inget vatten finns. Längre ner dricker man direkt från bäckarna).
Det visade sig att ingen mat behövdes för vandring från Tjeaksa ner till Bäverholm pga kort sträcka. Det var tur för den maten åt vi till middag när strömmen gick i hela kommunen och ingenting kunde tillagas.

Packning och kläder för vandring: gåstavar, en ryggsäck, två isolerade vattenflaskor som håller vattnet kallt, två lätta långärmade skjortor, solkräm, myggmedel, toapapper, telefon, kniv, tejp för fötter. På oss hade vi vandringskängor, bra strumpor, lätta vandringsbyxor, en lätt t-shirt på P, sportbehå på Y, solglasögon

Övrig packning: med oss hade vi mat och dryck för frukost och middag, sängkläder till stugan, handdukar, kajaker, flytvästar, ett ombyte vanliga kläder och skor att ha på i byn.