Geocaching är skattjakt med GPS , en blandning av promenad, orientering och gömma nyckel.
I korthet så har utövare av denna aktivitet gömt små ”skattkistor” runt om i markerna. De publicerar därefter gömställets koordinater på nätet tillsammans med en kort beskrivning.
Har du längtan att få uppleva äventyr, men har inte tid för det, kan inte resa eller har ingen aning om vad man skulle kunna göra? Brittisk äventyrare Alastair Humphreys har några användbara tips.
I sin bok ”Microadventures” går Humphreys genom egna erfarenheter och ger massor med idéer och praktiska tips för små utflykter och äventyr i vardagen, dvs mikroäventyr.
”Adventure is not only crossing deserts and climbing mountains; adventure can be found everywhere, every day, and it is up to us to seek it out.” – skriver han och gör det
Det är inte enbart med glädje man minns barndomens oändliga hjortronmyrar där hinkarna skulle fyllas av myrarnas guld eller de milsvida skogsbäddarna smyckade av blåbärs och lingonris. Bestämmer man sig för att fylla frysen med bär och svamp inför den långa vintern så är det mycket tid man får avsätta för detta, inte minst för omhändertagandet efter plockningen.
Själv måste jag erkänna att jag, liksom mina barn, finner allt detta vara roande en mycket kort stund. Dessutom leder för stora ambitioner ofta till att man istället stannar hemma och det inte blir någon plockning över huvud taget.
Jag vill därför slå ett slag för de små ambitionerna! En skogspromenad blir så mycket intressantare om man ger den ett syfte och släpper fram samlaren i sig.
Vi har just återvänt från en 6-dagars tur genom Sarek med upp till 14 timmars vandring per dag i svår terräng. En förutsättning för att detta skulle vara inte bara uthärdligt utan rent av härligt var frånvaron av skavsår. Skavsår som gör sig påminda vid varenda steg kan göra en vandring till en enda lång utdragen pina, såväl fysiskt som psykiskt.
Vad gör du när du är trött, nedstämd eller mår sådär halvbra? Enligt forskningen är det bästa du kan göra att ta dig ut i naturen.
Jag måste erkänna att när jag mår sisådär eller är nedstämd, får jag aldrig lust att ge mig ut på en skogsutflykt. Men lyckligtvis är jag en sådan pest att vara nära när jag är en surpuppa, att min man gör allt han kan för att sparka ut mig hemifrån, på en promenad eller en cykeltur. Han påstår att han gör det av kärlek, för att han vet att jag ska komma tillbaka med ett leende (obs inte ett fake leende bara för att bli insläppt, utan ett riktigt). Och det är sant. Funkar. Varje. Gång.
Frisk luft blir man hungrig av och friluftsliv är ofta förknippat med en viss kaloriförbrännande ansträngning. Det är därför inte underligt att maten vanligtvis smakar bättre utomhus. Dock är detta naturligtvis också beroende på vad som serveras. Med tanke på detta är ”Eldmat” av Eric Tornblad & Ida Olsson ett välkommet tillskott i bokhyllan.
Om man tycker om att klättra, men inte riktigt tillhör de invigdas skara, är det inte alltid lätt att veta var att klättra. Att helt enkelt promenera till något närbeläget berg är sällan ett vinnande koncept. Den som vill ha större chans att hitta en trevlig klippvägg av passande svårighetsgrad kan med fördel inhandla ”Norra kustlandet”. Här har Jonas Wiklund och Magnus Eriksson Brändström från Umeå skapat en omfattande, detaljerad och pedagogisk klätterguide som täcker hela Norrlands kustland från Kramfors till Haparanda. Ett måste för den som har ambitionen att komma upp sig i denna del av världen.
Vill du ut på ett mikroäventyr med barn, kan följande varmt rekommenderas:
Håll de stilla och ge näring innan utgång Morgon funkar bäst. När barn har just stigit upp, tillåt lite tv-tittande och ge en god frukost. Efter en stund är de mätta, belåtna och less på att sitta still. Passa på och ge er ut. Strunta i att borsta tänder eller byta om från pyjamas. På med överdragisar och ut innan de hinner protestera.
I de flesta delar av världen som ofta frekventeras av bergsbestigare finns någon form av hyttor (kanske inte det lämpligaste svenska ordet, men det får duga här) eller permanenta tältläger. Dessa kan variera kraftigt till sin natur och de tjänster som tillhandahålls. Det är därför inte möjligt att ge någon allmän överblick, utan detaljerad info får sökas via nätet. Jag tänkte här istället fokusera på situationen i Alperna, som är relativt uniform och som torde vara av störst intresse för svenskar. Fortsätt läsa ”Hur man bor i berg – Tält eller hytta?”
En fråga när man ger sig ut i för en själv outforskade territorier är huruvida man skall låta sig guidas av en inföding med lokalkännedom, eller om man skall upptäcka allt på egen hand.
Kan själv! – detta är ju något som man ofta får höra från sina barn. Det är naturligtvis roligare och mer spännande att göra något helt själv. De gånger som vi planerat och genomfört expeditioner själva, som till Kaukasus och Anderna, känner man sig alltid lite duktigare. Fortsätt läsa ”Med eller utan guide?”