Friluftsäventyr i Västerbotten & Världen
Sommarlovet kan lätt kännas långt för en förälder om man inte hittar på något nytt sätt att roa de små. Samtidigt kan alltför barnvänliga alternativ lätt bli en aning tråkiga för de vuxna. En bra kompromiss härvidlag utgörs av ett besök i Skeppsvik.
Det är skillnad på bönder och bönder och de komma i en myckenhet av former.
Karl Knutsson av uradliga ätten Bonde ägnade sig visst åt att vara kung när han inte skötte jordbruket. Grisbonde är säkert också en samhällsviktig och aktningsvärd syssla, men antagligen är det få som valt denna karriärväg för titelns skull. Av alla de odalbönder som sätter mat på våra bord finns det dock sannolikt ingen som i popularitet kan mäta sig med glassbonden, och detta är ett självskrivet utflyktsmål när barnen själv får välja.
Fortsätt läsa ”Somrig njutning hos Glassbonden”Det är alltid roligt att ta sig upp här i världen.
Har du ingenting bättre för dig i sommar så kan du ju alltid överväga att ta en kurs i bergsbestigning. Skulle dina ambitioner vara lägre, och du bor i närheten av Umeå, så kan du börja lite försiktigare med att bestiga Selsknösens utkikstorn.
Selsknösen tornar upp sig över Selet vid Vindelälven, knappt 40 km från Umeå (Karta). Strax efter vägen till bron över Vindelälven (Lillforsen) ser du en grusväg till höger, med en tydlig skylt till Selsknösen. Kör in här och parkera.
Fortsätt läsa ”Selsknösens utkikstorn”Den som kontemplerar en karriär som bergsbestigare kommer snabbt att tänka på Mount Everest eller kanske till och med på The seven summits, dvs de högsta topparna på varje kontinent.
Mount Everest är naturligtvis högst tilltalande, men frun har förbjudit mig att gå över 6000 meters höjd (egentligen har hon sagt 5000 meter, men jag ser det som att vi fortfarande förhandlar, då jag alltid utvecklar hjärn- och lungödem på dessa höjder, och hon får mer eller mindre bära mig ned).
Fortsätt läsa ”Bestig Bränteverest och Tavelsjö tio toppar”Min hustru hävdar att jag lider av ett avancerat stadium av pryltokighet. Jag instämmer inte till fullo i detta, även om jag kan medge att när hon önskar ägna sig åt någon aktivitet, så har jag vanligtvis tillsett att hon inte behöver sakna den nödvändiga utrustningen för detta.
Många aktiviteter kräver dedikerad utrustning, medan andra underlättas avsevärt därav. Det mesta nyttjas dock för en synnerligen begränsad tid och den rådande konsumtionshysterin är inte av godo.
Fortsätt läsa ”Friluftsbanken – Låna vad du behöver för dina friluftsaktiviteter”I jakten på nya besöksmål beslutade Hustrun att familjen skulle bege sig till Lillgodbergets naturreservat, 18 km utanför Umeå(klick länken för vägbeskrivning). Den sista kilometern består av en skogsväg som nog endast kan nyttjas under barmarksperioden.
Det är var mig okänt varifrån Lillgodberget fått sitt namn, men mina tankar vandrade till forna tider och hedniska präster (godar). Måhända skulle jag här få besöka den lokala motsvarigheten till Sinaiberget? En prominent klippa i en mystisk skog där fordom en kortväxt gode hade förrättat sina offer?
Fortsätt läsa ”Besök (inte) Lillgodbergets naturreservat utanför Umeå”Det är alltid en glädjens dag när isarna lägger sig och inbjuder till spark och skridskoåkning och allehanda vinterlekar.
Något paradoxalt så är dock det första vi gör när isen lagt att göra hål i den, ty förutan en vak är ju isbadandet en omöjlighet. När man betänker vilken källa till glädje detta är under vår långa vinter är det inte utan att man sänder en medlidsam tanke till alla hawaiianer, mikronesier, melanesier och dylika stackare som aldrig fått uppleva denna njutning. Dock inser jag att detta till viss del är en förvärvad smak som inte kommer naturligt för alla.
Sant är också att ett isbad för att vara njutbart måste vara frivilligt. Ett ofrivilligt dopp är inget man eftersträvar, men en is är en is och inte hälleberg, och därför en smula förrädisk. Detta är inget vi kan skylla på isen då det ligger i dess natur, utan det är upp till oss att hantera den med omdöme och tillbörlig respekt. Det mänskliga omdömet är dock inte felfritt, och isarna skördar sina offer.
Fortsätt läsa ”Så tar man sig upp från en isvak”Jag beskrev i ett föregående inlägg hur man tar grönt kort i klättring, och när vi ändå hade ångan uppe beslöt vi oss för att direkt därefter också ta rött kort i klättring.
Det gröna kortet är nödvändigt om man vill nyttja klätterhallar i Sverige, medan fördelarna med det röda kortet är mer begränsade.
Maltbränna en bit utanför Åmsele och ca 11 mil från Umeå är nog ett ställe som är okänt för de flesta. Själv är jag visserligen innehavare av en äldre bibel som tillhört någon dräng i Maltbränna, men längre än så sträcker sig ej vidden av min egen kännedom.
Sin obemärkta tillvaro till trots visar det sig dock att Maltbränna stoltserar med den bästa isklättringsväggen i denna del av landet.
Fortsätt läsa ”Isklättring i Maltbränna”Inte mycket är trevligare än att skrinna fram över blanka isar på sjöar och hav. Tyvärr får man dock på våra breddgrader sällan njuta av detta någon längre tid innan ett snötäcke lägger sig över allt och skridskorna får bytas mot skidor.
För den som vill förlänga säsongen så finns ju visserligen isbanor och hockeyrinkar, men dessa begränsade ytor ger ingen frihetskänsla eller naturupplevelse, och vidare är det lite skrämmande med alla små människor som susar fram med höjda klubbor, redo att slå på allt i sin väg.
Trevligare är då plogade banor på naturisar, och en sådan hittar man i Tavelsjö, 27 km utanför Umeå.
Fortsätt läsa ”Skridskoåkning på Tavelsjön utanför Umeå”
