Klättra Jebel Toubkal i Marocko

Jebel Toubkal (4167m) torde utan större problem kvala in bland de ikoniska bergen, om än i den lägre ligan.

Förutom att det sträcker sig ovan 4000 metersgränsen, så är det inte bara Atlasbergens högsta topp, utan rent av den högsta toppen i hela Nordafrika. Vidare bidrar till dess popularitet det exotiska läget med en för de flesta europeiska bergsbestigare mer ovan miljö och natur, och inte minst det faktum att man faktiskt kan se Saharaöknen från dess topp.

Sedan får man väl också anse att bergets gudomliga ursprung bidrar till dess ikoniska status. Titanen Atlas deltog i kriget mellan Titanerna och de Olympiska gudarna. När de förra förlorade dömde Zeus Atlas till att uppbära himmelen på sina skuldror. Ett tämligen besvärligt arbete kan man tänka, och måhända kom det som något av en lättnad när Perseus senare visade honom Medusas huvud, vilket förvandlade honom till sten. Nu förefaller det osannolikt att hela Atlasbergen skulle utgöras av hans förstenade kropp, men det är ju logiskt att anta att om han här uppbar själva himmelen, så måste man väl när man står på bergskedjans högsta punkt stå på själva den petrifierad gudomens huvud. Det finns visserligen en del ikonoklaster som ifrågasätter denna historias autenticitet, men vid sådana tråkmånsar fäster vi föga vikt!

Hur som helst, Jebel Toupkal är ett trevligt och lite annorlunda berg som lämpar sig väl för en kortare utflykt. För den som vill ha allt ordnat så erbjuder både Hvitserk och Expeditionsresor organiserade turer på 8 respektive 6 dagar. Vill man komma undan lite billigare så finns inget hinder för att ordna allt själv, och Jebel Toubkal tillhör i ärlighetens namn de berg där man klarar sig utan en guide om man besitter en basal bergsvana. Jag skulle rentav våga säga att detta är ett mycket lämpligt berg för någon som känner sig redo att ta det första helt självständiga steget upp till de lite högre höjderna, men som vill börja i den lättare änden.

Berget klättras med fördel i ett par rejäla vandringskängor och med vandringsstavar under barmarksperioden (maj – oktober). Bergskängor, stegjärn eller isyxa finns ingen användning för.

En liten ryggsäck är fullt tillräcklig för denna korta tur. Börja i kortbyxor och T-shirt och glöm inte keps, solglasögon och solskyddsmedel. Bär också med dig tillräckligt med vatten när du lämnar Imlil. Solen gassade ordentligt och svetten lackade även om vandringen i sig ej var svår. Det blir dock kallare uppe på toppen så se till att ha ett par vandringsbyxor, goretexjacka, fleecejacka el dylikt, tunna handskar och en mössa i ryggsäcken. I mångt och mycket påminner detta om de temperaturväxlingar man ibland får uppleva under en vandring i svenska fjällen.

Själv befann jag mig I Marrakesh av andra skäl och hade bestämt mig för att avsätta 2 dagar för Jebel Toubkal. (Marocko ligger ju en bit bort, så det är lika gott att man försöker se lite mer av landet än bara berget när man ändå är där).

Jag kontaktade de lokala bergsguiderna som arrangerade upphämtning i Marrakesh och transport med bil drygt 60 km till Imlil 1800 m över havet, där vägen tar slut. Där erhöll jag instruktioner om hur att vandra upp till hyttan och gav mig av efter en snabb matbit i en lokal restaurang.

Vandringen längs den väl markerade leden (översiktskarta här) upp till den franska alpinistklubbens hytta på 3207 m höjd tog väl närmare 5 timmar. Inledningsvis gick vandringen genom en dalgång och uttorkad flodfåra där en viss pittoresk berberbebyggelse fanns, innan lutningen blev brantare och av en mer klippig karaktär.

Väl framme i hyttan intogs middag och den lokale guiden mötte upp och gick igenom morgondagens planering. Därefter var det dags för en tidig kväll. Faciliteterna var inte de mest moderna och ett gott råd är att medtaga såväl öronproppar som ögonmask och bedliner.

Dagen startade som brukligt tidigt. Vandringen upp var just en brant vandring och ingen klättring. Höjden kändes en hel del då jag naturligtvis inte var acklimatiserad, och då jag tyvärr inte hade ägnat mig åt någon fysisk förberedelse före denna klättring. Vandringen var vidare rätt ansträngande då leden till stor del gick över stenskravel. Dock inte mer än att en person som inte är i rent dålig form bör klara av den. Efter ca 4 timmars vandring stod vi på toppen med en vidunderlig utsikt över Atlasbergen och långt i fjärran Sahara (för att vara ärlig så såg jag inget i den riktningen som stämde in på min bild av ett Sahara fyllt av sanddyner, men det kanske var min dåliga syn eller det faktum att runt 90% av Sahara utgörs av stenöken). Hur som helst så var utsikten magnifik oavsett vad det var jag såg, men efter en stund blev det väl kallt och vi påbörjade färden ner längs en alternativ rutt.

Nedfärden var betydligt snabbare då man kunde hoppa och glida genom stenskravlet med såväl stort nöje som fara för liv och lem. Efter en matbit i hyttan vandrade jag samma väg tillbaka som jag kom och var efter ca 4 timmar åter i Imlil där transporten väntade på att föra mig tillbaka till Marrakesh.

Sammanfattningsvis ett trevligt, okomplicerat och ej alltför ansträngande berg i en exotisk miljö. Det är väl tveksamt om en sådan tvådagarstur motiverar en hel resa till Marocko, men om du kombinerar den med lite vandring eller bestigning av några närbelägna 4000 meterstoppar, eller kanske rentav med lite sightseeing, så blir du sannolikt inte missnöjd.