Pytheas företog en vittberömd sjöfärd från Marseille på 300-talet före Kristus till den yttersta Norden och upptäckte Thule. Vad Thule egentligen var för plats är lite mer osäkert och man har föreslagit Skottland, Hebriderna, Norge och diverse andra platser.
Själv finner jag att hans beskrivning av ett istäckt hav och vita nätter gör det mer sannolikt att han avsåg Obbolaön i Umeälvens utlopp. Själva namnet talar ju också för denna tolkning. Pytheas måste ha slagits av den ofta markanta svaveldoften från pappersindustrin. Detta fick honom naturligtvis att tänka på Vulkangudens smedja och de smidda järnspett grekerna använde som betalningsmedel – Obol (ὀβελός).
Hur som helst så har vi tidigare paddlat deltat från Umeå samt rundat Holmsund och nu bestämde vi oss för att följa i tidigare upptäcktsresandes spår för att med egna ögon bekräfta att Obbola verkligen är en ö.
Vi började vår färd utanför Stora Tuvan, men som man ser på kartan finns det otaliga platser där man kan sätta i en kajak eller annat flytetyg.
Första delen av färden företogs genom den smala kanalen vid Sand, och nöjet här bestod huvudsakligen i att betrakta alla välskötta gräsmattor och uteplatser.
Bebyggelsen blir något glesare efter att man passerat bron under vägen och upptar hädanefter huvudsakligen själva ön, medan den andra stranden är mindre exploaterad.
Direkt efter bron kommer man in i fågelskyddsområdet nedom fågeltornet, och närmare havet paddlar man i eller invid Strömbäck-Konts naturreservat. Några änder såg vi också, men förutom enstaka kossor var det inte mycket till djurliv.
Båtlivet var desto livligare och emellanåt blev det lite guppigt till följd av alla svallvågor. Hela denna sida av Obboloaön är en mycket trevlig paddling då man är nära stränderna.
Närmare havet blev bebyggelsen återigen mycket tät, men det har sin charm att titta på alla vackra sommarstugor.
Efter en kort sträcka på öppet hav svängde vi in bakom Tarv, och därefter ut igen för att sedan gå mellan Obbolaön och Bredskär. Efter detta svänger man åter upp i Umeälvens mynning och kan njuta av hamnen och pappersfabriken, eller kanske man hoppar över denna bit och går i land vid Salteriet för att ta sig en matbit.
Paddlingen får betraktas som okomplicerad och tog oss i lugnt tempo ca 6 timmar. Längs vägen finns rikligt med stränder och öar som inbjuder till en bensträckarpaus och måhända till och med ett dopp. På det hela taget en mycket trevlig paddeltur som vi varmt kan rekommendera!
Vill du inte paddla ensam så kan du hålla ögonen på denna Facebooksida där Umeå kanotklubb tidigare organiserat denna tur, eller varför inte själv föreslå detta? Har du ingen kajak så kan du hyra en hos Umeå Kanotklubb vid Ljumvikens Havsbad eller hos Kayakomat.
