Vintertur i Ammarnäs fjäll

I föregående inlägg berättade vi om charmiga lilla Ammarnäs med stora vandringsmöjligheter och rikliga fiskevatten. Området är helt underbart för vinteräventyr också.

Ta på dig turskidor, spänn pulkan på och ge dig ut på en tur i storslagna Vindelfjällen. Du kan följa något av förberedda skoterspår (hela 150 km), Kungsleden eller göra en toppbestigning. Vi gjorde det sistnämnda och det var en mycket trevlig även om något ansträngande upplevelse.

Vi parkerade vid camping/stugområde (se nr 1 på kartan) och följde en bred väg som övergick till en skoterled på höger sida av älven hela vägen fram till en STF stuga (nr 2 på kartan).

Eller, ärligt sagt, blev jag rädd för isen på älven (sista delen av sträckan gick på isen) då det var 2-3 km kvar till stugan. Vi beslöt oss att korsa älven och gå in i skogen i förhoppning att hitta en vandringsled som vi såg på kartan. Det gjorde vi också, hittade den det vill säga. Problemet var att ingen har kört på den och vi sjönk djupt ner i snön vid varje rörelse. Pulkorna välte och vi pustade och frustade. Det som var en lätt tur hittills, omvandlades till en prövning av uthållighet och min mans kärlek till mig (han var inte rädd för isen förstås). Tack och lov att efter alla år av äventyr har vi utvecklat ganska tjocka pannben och behövs det, kan vi båda bita ihop och uthärda.

Till slut var vi vid stugan (nr 2 på kartan). Vi hade tält med oss men lånade stuga för att värma upp oss vid brasan och laga mat. Det fanns två rum i stugan, men båda var låsta. Vill du övernatta här, behöver du hämta nyckeln i Ammarnäs (kolla med Ammarnäs Guidecenter innan du ger dig av, de borde veta var nyckeln finns).

Därefter var det att gräva fram en lämplig plats för tältet och krypa in. Det är otroligt mysigt att sova i tältet oavsett årstid. Har du aldrig provat tälta på vinter, här kan du lära dig hur man gör. Här hittar du praktiska tips för vinterturer generellt.

Dagen efter korsade vi hängbron och påbörjade bestigning av Njallavaratje – en topp på 822 m (nr 3 på kartan). Det låter kanske inte som ett högt berg, men är man ovan med turskidor och pulkans bakåtdrag (precis som vi var) så tar det på.

Vi hade dock tur med vädret och kunde ta det lugnt, vilket vi gjorde: stannade efter varje och varannan hundrameters sträcka, andades tungt och beklagade vår dåliga kondition. Äntligen, efter några stärkande Snickers- och nötpauser, var vi på toppen. Det kändes härligt.

Efter det var det en rolig åkning med många ner- och uppförsbackar. Leden var välmarkerad och enkel att följa. Det fanns ingen annan så långt ögat kunde se, bara ändlösa snötäckta vidder och ljus himmel över huvudet.

Det fanns en stuga längst leden som passade utmärkt för lunch och vila för trötta fötter, dock fick man inte elda, så pausen blev kortvarig pga kyla.

Sista sträckan mot Ammarnäs var särskilt vacker, omgiven först av blygsam kort växtlighet och därefter skog fylld av fågelsång. En trevlig omväxling för ögon efter kalfjället.

Leden avslutades pampigt på toppen av Näsberget (nr 4 på kartan) som är Ammarnäs stora slalombacke på hela 728 meter över havet. Att åka nerför den med pulkan som plötsligt hade helt egen vilja och förkärlek för hög fart var en upplevelse i sig.

Turen avslutades precis som den började med en härlig middag och övernattning på Ammarnäsgården.

På Youtube hittade jag en video av Erik Normark som verkade göra samma tur, dock på fler dagar. Din tur härnäst?