Vinterbajsa

Det här med att bajsa utomhus är ju bland det mest naturliga man kan göra, men förutom att många, också efter 5 års ålder, finner bajs vara högst intressant, så väcker också utomhusbajsandet många frågor, och rent av en del oro hos många överciviliserade människor.

Vi har tidigare gått igenom hur man bajsar i skogen men efter att under 8 dagar ha korsat Svalbard på skidor slår det mig att vi där bara behandlade barmarksbajsande.

Så låt mig här dela några tankar om detta fascinerande ämne.

Om du har förmånen att befinna dig på en glaciär så finns det ofta glaciärsprickor som lämpar sig utmärkt för denna aktivitet.
Placera en fot på vardera sidan, ned med byxorna, och förpassa dina restprodukter till glaciärens mörka och kalla djup! En bonus är ju också att när dina korvar smälter fram om några tusen år kommer de säkert att vara av historiskt intresse och glädja någon vetenskapsman.

Se bara till att du väljer en spricka av lämplig storlek, så att du inte själv hamnar däri!

Är alla sprickor för stora så gör ett snöblock på vilket du gör din grej, och hiva därefter blocket i sprickan.

Har man ingen spricka, så kan man ju alltid gräva en i snön. Till skillnad mot glaciäris så är det ju dock så att vad som göms i snö snart kommer fram i tö, så tänk lite på placeringen, moderna korvar är sällan av intresse för någon annan än dess ägare.

Sedan kan man ju faktiskt också skita i köket! Om det är ruskväder ute så kan du passa på att nyttja köksgropen i tältet för detta ändamål efter att tältet är tömt och innan ni fäller detta. Se bara till att täcka det ordentligt med snö innan tältet tas ned för att undvika olyckor.

Använt toalettpapper som blåser fram över ödsliga snövidder bidrar inte till naturupplevelsen för någon. Tag därför för vana att göra ett brännoffer av detta till den gud du finner för gott.

Är man ateist och ekologiskt lagd så kan man ju rent av använda snö istället för papper. Dock bör man nog prova om man är bekväm med detta hemma innan man ger sig av. Är snön hård kan det nog riva i rumpan, särskilt om skidandet har lett till skavsår mellan skinkorna (se hur man förebygger sådana här). Dessutom är det ofta tillräckligt kallt vintertid för den blottade ändalykten, utan att man stoppar en massa snö i den.

Att tvätta tassarna efter kabelläggning hör till basal hygien, men är svårt när vattnets fryspunkt nåtts. Ta därför gärna med dig en liten flaska handsprit. Våtservetter funkar också, men då får man ju släpa med sig dessa hem.

Sommartid kan en välbyggd toalettplats med vacker utsikt inbjuda till en stunds vila och kontemplation över tillvaron och det egna jaget. Så är dock inte fallet när man står på huk med skakande ben och ishavsvindarna piskar stjärten. Då är det bra om det går fort. Själva processen måste väl ta den tid den tar, men det är bra om bakens blottläggandet och återtäckande är smidigt. Detta försvåras något av alla kläder.

Har du lycka att ha begåvats med en regelbunden morgontömning, så förbered din klädsel innan du lämnar tältet.

Under dagen får man ju ta det som det kommer, men med tanke på bälten, hängslen och lager på lager så är det bra om dina byxor med minsta möjliga  arbete kan tillåta att baken blottas, särskilt utan att du behöver ta av dig på överdelen. Det kan rent av vara värt att tänka igenom detta när du väljer din garderob, då det finns såväl dunbyxor som skalbyxor med lucka där bak.

Selar utgör ett särskilt kapitel. Har du sele bara för att dra en pulka så går det ju att ta av den, men är du inknuten i ett replag på en glaciär är det ju svårare (jag har lett en magsjuk person ned från toppen av Mont Blanc, så jag vet!). Redan när du skaffar en sele kan det vara bra att tänka på denna aspekt. På många modeller kan nämligen den bakre fästpunkten för benen häktas loss för neddragande av byxor, vilket är särskilt värdefullt om du är kvinna och drar ned byxorna också för att kasta vatten.

Apropå piskande ishavsvindar så kan man alltid bygga ett litet vindskydd till sin toalett om man uppehåller sig en längre tid på en och samma plats. Detta kan ju också vara ett föredra om man befinner sig på gruppresa och vill sköta sitt i fred.

Därmed är min kunskap om vintertida tarmtömmande uttömd och jag hoppas att du kära läsare redan längtar efter nästa vinter för att omsätta allt detta i praktiken.