Västerbottens inland är fyllt av små stugor.
Vissa av dem har fört en ojämn kamp mot den nya tidens krav på mikrovågsugn, bredband och vattenklosett, och står nu i ruiner som minnesmärken från en svunnen era, när en enkel hydda vid en skogstjärn med ett par britsar och en kamin var ett ståndsmässigt sommarnöje för mången familj.
Andra underhålls fortfarande men de flesta förefaller nyttjas föga, lämnade åt sig själva att melankoliskt kontemplera sin bedagade skönhet och tidens gång, fullt utrustade sommarvillor, charterresor och andelslägenheter i Åre.
Den nya generationens krav är höga, men paradoxalt nog leder detta också till en viss återväxt bland de små stugorna, när Länsstyrelsen finner att tältplats eller rastskydd ej längre duger åt den moderne vandraren.
Hur som helst så har dessa kojor sin charm och en övernattningen i dessa erbjuder vuxna en stunds vila från stadens brus och barn ett äventyr.
Min dotter tyckte att jag varit borta för mycket sista tiden och bestämde att jag och hon skulle ta en tur till en liten stuga vi inte besökt förr.
På lördag efter lunch packade vi bilen och körde drygt 10 mil från Umeå efter Blå vägen. En bit efter vi passerat Lillsele visade en skylt att vi skulle ta höger mot Sjölunda. Sjölunda är för övrigt en intressant plats i det att det väl egentligen inte är en plats. Av nybygget som en gång stod där finns idag inte ett spår och skogen har återtagit vad nybyggaren bröt från den i sitt anletes svett.
Efter några kilometer kom till nästa skylt som förkunnade att här fanns en stig till Slimtmorkojan vid Stor-Rödfisktjärn (dialektalt Röffistjärn) i Tjäderbergets naturreservat.
Lite oväntat var allt redan täckt i snö, men stigen var väl markerad, så det blev en vacker vintertur på knappt 3 km.
Hur som helst så var det en trevlig koja och snart sprakade en brasa i kaminen, medan maten puttrade ovanpå. Kvällen fördrevs med kortspel och dryftande av livets hemligheter, innan vi båda somnade i de bekväma britsarna, omgivna av mörker och lugn.
Sammanfattningsvis en händelsefattig utflykt till en plats som inte är mycket mer än en plats i allmänhet, men samtidigt en minnesvärd utflykt för mig och dottern i en liten stuga långt borta från allting mitt i skogens djup, tindrande stjärnor, en fladdrande eld och vilda djur och oknytt utanför knutarna.
Så varför inte ta en tur till någon av Västerbottens stugor? Det enda problemet är egentligen att hitta dem då vissa sköts av Länsstyrelse eller kommuner, andra av skogsbolag eller jakt- och fiskevårdsföreningar, men här hittar du åtminstone vad Länsstyrelsen har att erbjuda.
Framgent kan du också ta en titt här, då vi kommer att ge fler tips på stugor i Västerbotten.
En kommentar till “En liten stuga i skogen – Slimtmorkojan”