Prova på isklättring i Åre

Det var en tidig morgon. Vi var redan trötta efter att ha kämpat genom djup snö i flera timmar för att ta oss till toppen av Castor, ett av 4000m höga berg i Alperna.

Populära alpinska toppar som Castor är sällan svåra. Det är vanligtvis en promenad. Visserligen på en sprickig glaciär, med massor av utrustning och mindre syre att andas med, men ändå en promenad.

Så vi blev något överraskade när vi fann oss stående framför en brant isvägg. Vår guide Severin instruerade oss att ta en isyxa i varje hand och upprepa efter honom. Raskt huggande i isen med sina yxor och stegjärn, försvann han snabbt uppåt trotsande gravitationslagen.

Patric och jag tittade storögd på varandra: vi har aldrig gjort något liknande förr. Dock fanns det inget annat sätt än att prova.

Muskler krampade, hjärtat pumpade, pannan svettades av ansträngning. Varje steg uppåt kändes som en liten victory. Med förvåning insåg vi att det gick faktiskt att hålla sig kvar på en vertikal isvägg med inget annat än några millimeter av metall.

Oj vad vi var stolta när även vi kom upp! Men äventyret slutade inte där.

En lång och smal kam ledde till toppen. Gårdagens kraftiga snöfall har draperat den väl och gjorde det något farligt för oss att traversera. Medan Severin förberedde sig, satte vi oss grensle på kammen. Och där satt vi en lång stund, småskrattande som barn på en jättehäst med ben dinglande över gigantiska avsatser. Överallt omkring oss badade snötäckta bergstoppar i bländande solljus under en ändlöst blå himmel.

För att bli bättre på att använda stegjärn och isyxor, tog vi nyligen en isklättringskurs i Åre.  Kursen ordnades av guiden Martin (också kallad Bruce) från Simply Explore.

I två dagar lärde sig vår lilla grupp, bestående av oss och två andra aspirerande äventyrare, grundläggande tekniker inom isklättring.

Med hjälp av Bruce pedagogiska vägvisning, fick vi först prova på en lättklättrad is. Här var det bekvämt att öva.

Vi alla lyckades nå toppen flera gånger, vår självförtroende byggdes upp, adrenalin pumpade och vi var ivriga att prova något mer utmanande dagen efter.

Men det var under dag 2 som vi förstod vad det är som gör isklättring så speciell. Det handlar inte bara om klättringens och isens utmaning, utan om skönheten och vinterupplevelsen.

Från Duved åkte vi linbanan upp. På toppen av backen blåste och snöade det, man såg knappt några meter fram och frös trots allra varmaste kläder. Lite orolig över kommande 7 timmar utomhus, följde vi Bruce ner i en ravin.

Här försvann vinden och vi hamnade i ett vintrigt sagoland.

Efter en kort promenad, skrattande av upprepade fall i mjuk snö, kom vi fram till vår destination:  en vägg med en fantastiskt vacker is.

Denna gång var det vertikalt och vi fick kämpa rejält för att ta oss upp. Efter gårdagens ansträngning var muskler trötta och krafter tinade snabbt. Jag vrålade som ett djur när det var som tyngst, men desto ljuvligare kändes det att nå toppen.

Tidigare trodde jag att isklättring var en extrem sport. Det kan den antagligen vara.

För oss blev det en rolig aktivitet. Ett nytt sätt att leka på vintern och njuta av det som Norrland har att erbjuda.

Vi ser fram emot en fortsättningskurs nästa vinter.

Är du sugen på att prova på, hittar du mer information på Simply Explores hemsida här.

Psst, är inte resten av familjen sugen på isklättringen, kan ni göra det till en familjeresa ändå. Medan du leker med isen, får de åka skidor på någon av Åres många backar, bada på Åre Holiday Clubs stora bad- och spa-anläggning eller göra någon av många andra aktiviteter som Åre har att erbjuda.