Lite större äventyr: Isälvsleden

Nu när mjölksyra har nästan försvunnit ur kroppen och jag orkar sitta/stå/gå och innan min amningshjärna glömmer allt, vill jag berätta om vår vandring längs Isälvsleden i helgen. Med 60 km av en välmarkerad stig från Åmsele till Vindeln framför oss, med endast Karamellen på ryggen (Lilleman stannade hemma med farmor och farfar) och två lediga dagar med underbart väder – man kunde inte ha bättre förutsättningar för en lyckad tur. Och…

• Vi har gått vilse 30 min efter Åmsele och förlorad en timme av ljustid;
• Trots två telefoner med konstant uppkoppling mot google maps och Isälvsledens karta kunde vi inte hitta övernattningsstuga senare samma dag;
• Sjungande barnvisor (ej för Karamellen utan för att lugna mig och skrämma bort monster vilda djur) fick vi leta stugan i beckmörker med en urladdad pannlampa;
• Väl inne i stugan, vägrade vedspisen att samarbeta och det rökte in. Vi fick vädra länge och sova i ett totalt nedkylt hus;

  

• Morgonen därpå upptäckte vi att vi var helt ur form och att allt från fotsulor till hårbotten gjorde ont av 120 km 20 km lång promenad dagen innan;
• Grinande och stönande av smärta gick vandringen rätt långsamt och vi fick inse att det inte fanns en chans att orka till Vindeln. Eller ju, vi skulle kunna ta oss dit av rena envisheten som vi alla tre har i överskott, men vi skulle dö av utmatning mitt på vägen hata livet;
• Vi avbröt i Hällnäs i förhoppning att hitta en taxi för att köra oss till Vindeln där vår bil stod parkerad. Det fanns ingen taxi i Hällnäs. Taxi i Vindeln var stängd pga lördag (va?)

Däremot:

• Isälvsleden visade sig vara magiskt vacker. Färgad med hela höstens färgpalett, gick den upp på höga åsar med svindlande utsikt mot sjöar och tjärn, ner till fina skogar, mjuka sandkullar och stilla vattendrag; 
• Man lärde sig ett och annat om istiden och fick bevittna naturens under som sanddynor, dödisgropar och rullstensåsar;

  

• Vår lilla dottern återigen visade sig vara hemskt duktig och hängde på utan att klaga 
• Kroppen fungerade (tills den inte gjorde det längre), och själen njöt. Jag älskade vårt äventyr från första till sista stunden!

Summa summarum: Leden kan starkt rekommenderas. Make sure bara att följa markeringar och ha gott om tid för att slippa irra omkring i mörker. Obs! Man behöver inte gå hela leden, man kan hoppa på och av på flera ställen. Läs mer på Isälvsledens hemsida

Här är en tips från oss: Har ni inte flera dagar eller orkar inte gå långt, kör till Hjuken och följ skylt mot Isälvsleden (den står till vänster om bron i riktning mot Vindeln). Leden tar en på flera åsar precis bredvid vägen och man får en slående vacker utsikt över området. En timmes promenad och ni kommer tillbaka till bilen. Mycket bra alternativ.