Det här med livsfilosofi känns ju lite omodernt. Det är sällan man idag träffar en riktig epikuré, cyniker eller peripatetiker eller liknande, och våra moderna filosofer har övergivit alla spekulationer om hur man skall leva ett gott liv till förmån för mer obegripliga aktiviteter. Trots detta så tror jag att det kan vara en god idé att skaffa sig en livsfilosofi så man vet åt vilket håll man är på väg, och inte ångrar sina livsval alltför mycket på dödsbädden.
Den idag allmänt vedertagna livsfilosofin omfattar väl i korthet att skaffa sig en hygglig social ställning (inte minst på sociala media!), arbeta så att du kan konsumera så mycket som möjligt, och ägna dig åt någon form av hedonistiska aktiviteter när du inte arbetar.
Även om de flesta lever enligt denna filosofi, så har många förundrats över att vi paradoxalt nog förefaller bli alltmer eländiga ju bättre vi får det. Detta i sin tur har resulterat i en uppsjö av diverse filosofiskt anstrukna självhjälpsböcker som försöker erbjuda alternativa vägar till det goda livet.
Även om många av dessa böcker är läsvärda och kan roa en under några timmar så är de dock sällan uttryck för sammanhållna filosofiska system eller särskilt originella, utan de flesta av deras tankar (åtminstone de goda) brukar gå tillbaka på sedan länge döda greker och romare.
Man kan därför överväga att gå direkt till ursprungskällan och min semesterläsning omfattar därför i år Seneca, Marcus Aurelius och Epiktetos, samt ett antal mer moderna uttolkare av den stoiska filosofin.
Ett antal olika tankeinriktningar kan vara lämpade för den som uppskattar friluftsaktiviteter, men för den som har aspirationer på att se sig själv som äventyrare torde endast den stoiska skolan komma i fråga. Detta är väl knappast någon originell tanke från min sida, men vad som slår mig när jag åter besöker dessa filosofer är att många stoiker sannolikt skulle ha ägnat sig åt äventyrliga aktiviteter om de levt idag.
Stoikerna har i sin panteistiska världsbild och fokus på naturen och att leva i nuet drag som borde tilltala de flesta friluftsmänniskor.
Du skall alltid föreställa dig världen såsom ett levande väsen men en kropp och en själ. Iakttag hur detta väsen uppfattar med en förnimmelse och hur det åstadkommer allt ur en inre kraft och hur allt är medverkande orsak till allt som sker samt på vad sätt det är inbördes sammanspunnet och sammanvävt.
Marcus Aurelius
Det som är utmärkande för stoicismen är dock framför allt deras betoning av det praktiska. Den tillhandahåller liksom många andra filosofier ett teoretiskt filosofiskt system, men den skiljer sig från andra i och med att det centrala inte är själva filosoferandet, utan filosofin utgör ett hjälpmedel för att leva ett gott liv i praktiken.
Säg först till dig själv vad du vill vara; och gör därefter vad du måste göra.
Epiktetos
För att uppnå detta tillhandahåller de en mängd olika tekniker, som vi idag snarare skulle kalla psykologiska än filosofiska, och det kan nämnas att den kognitiva beteendeterapin (KBT) har sitt direkta ursprung i den stoiska filosofin.
Att skilja på inre faktorer och yttre faktorer är av största vikt. Lär dig inse vad som är under din kontroll, och vad som är utom din kontroll, och lär dig acceptera att du inte kan kontrollera yttre faktorer utom din kontroll. Om vägen är svårvandrad, vadet översvämmat, eller myggorna blodtörstiga så är det inget att bli känslosam över, utan bara att acceptera med likgiltighet och inte slösa någon ytterligare tankemöda på.
Du kan kontrollera ditt sinne, men inte yttre händelser. Inse detta och du kommer att finna styrka.
Marcus Aurelius
Vi kan inte förändra vad vi inte kontrollerar, men vi kan förändra vår upplevelse av något genom att förändra våra tankar om detsamma. Gör det till en vana att se saker som de är, och utelämna dina (negativa) värderingar. När du vandrar genom Sarek, säg inte ”det är dåligt väder”, utan nöj dig med det neutrala omdömet ”det regnar”.
Om ett ting utom dig ängslar dig, så är det inte tinget självt som oroar dig, utan ditt eget omdöme om det. Och detta kan du eliminera nu.
Marcus Aurelius
Också användbart för en trött vandrare är deras fatalism avseende det förflutna och nuet. Amor fati – älska ditt öde. Det finns ingen anledning att ödsla energi på att vara missnöjd med vad som hänt eller vad som händer i detta ögonblick, då du inte har förmåga att ändra detta. Välkomna regnet, ty även om du förbannar det kommer det att regna lika mycket, och du förstör dessutom ditt humör.
Sträva inte efter att allt skall ske som du önskar, utan snarare att allt skall ske som det faktiskt gör
Epiktetos
Gällande våra strapatser lider vi ofta mer av våra egna omdömen om dessa än av själva akten, särskild när vi genomlider detta gång på gång i vårt inre. Vid bergsbestigning och liknande aktiviteter tenderar jag att om och om igen föreställa mig hur jobbigt detta blir och tvingas därför uthärda detta många gånger om. Stoikerna råder oss att kontrollera våra omdömen samt att fokusera på det ögonblick vi befinner oss i och erbjuder oss olika tekniker för att uppnå detta. Jag använde mig av dessa när jag nyligen besteg Matterhorn, och det underlättade klättringen markant, jämfört med alla de berg som jag i min tanke tvingats bestiga otaliga gånger.
Vi lider oftare i vår föreställning än i verkligheten
Seneca
Då vi endast kan kontrollera oss själva, och inte har makt över externa faktorer, föreslår de oss att anpassa våra mål efter detta. Om du avser att klättra till toppen av Kebnekaise, säg inte ”mitt mål är att nå toppen av Kebnekaise” utan i stället ”mitt mål är att klättra efter min bästa förmåga mot toppen, och nå denna om ödet så vill”. Detta fokus mot att göra ditt bästa kan minska din oro för att misslyckas, då det är i din makt att göra ditt bästa, medan huruvida du kommer att faktiskt nå toppen endast till en del beror på dig. Tar du bort denna oro är det vidare sannolikt att du faktiskt presterar bättre och undviker att fatta orationella beslut. Skulle du vidare misslyckas exempelvis pga en snöstorm, så kan du ändå känna dig nöjd, då ditt mål just var att göra ditt bästa och du förhoppningsvis uppnådde detta.
Gör det bästa av vad som står i din makt, och ta resten som det kommer
Epiktetos
Stoikerna uppmanar oss att ständigt verka för att växa som människor och bli den bästa tänkbara versionen av oss själva – att till fullo förverkliga vår inneboende potential. Stoikerna är idag kanske mest kända för den självkontroll de utvecklade och deras förmåga att möta svårigheter och motgångar. Självkontroll och karaktär är onekligen något som kan komma oss till nytta på diverse äventyr, och stoikerna ger oss gärna förslag på hur vi skall åstadkomma detta. Inte minst genom att utmana oss själva.
Man erövrar världen genom att besegra sig själv
Zeno
Genom att utmana oss själva stärker vi oss såväl fysiskt som psykiskt. När vi väl möter en riktig svårighet, blir chockverkan mindre och vi kan möta den med tillförsikt utifrån de mindre utmaningar vi gett oss själva och övervunnit. Stoikerna erbjuder oss olika tekniker för att stärka vårt sinne och övervinna våra rädslor, genom analys och inte minst genom vad som idag skulle kallas exponeringsterapi – genom att utsätta oss för vad vi fruktar.
Jag finner dig vara olycklig eftersom du aldrig genomlevt motgångar. Du har gått genom livet utan en motståndare – ingen kan någonsin veta vad du är kapabel till, inte ens du själv.
Seneca
Stoikerna talar i sina skrifter om att utsätta sig frivilligt för fysiska strapatser, hunger, köld, nattvaka och liknande. Sant är att de aldrig skriver om äventyr i modern mening, men med tanke på de liv som många av dem levde så fanns det inget större behov av bergsbestigning och liknande. Marcus Aurelius fick nog sitt lystmäte i Germaniens skogar under hans krig mot de germanska horderna, och Cato som kämpade såväl mot Spartacus som mot Julius Caesar torde ha haft tillräckligt med spänning i livet. Med detta sagt så tror jag dock att hade de levt våra bekväma, trygga och tämligen händelsefattiga liv, så skulle de inte ha kunnat hitta ett bättre sätt att utmana sig själva än att ägna sig åt äventyr i större eller mindre skala.
Vi härdar oss till kyla, hetta, törst, hunger, magra ransoner, hårda bäddar, njutningars undvikande och tålamod under lidande. För genom detta och liknande stärks kroppen och blir förmögen att uthärda strapatser, den blir robust och redo för varje uppgift. Också själen stärks då den tränas för tapperhet genom tålamod under strapatser och självkontroll genom avstående från njutningar.
Musonius Rufus
Och slutligen, skulle vi under något av våra äventyr avsluta livet insnöade på något berg så kan vi dock se tillbaka på ett väl levt liv och förhoppningsvis också med stoiskt lugn möta döden.
Vad som betyder något är inte hur länge du lever, utan hur väl, och ofta innebär att leva väl att du inte kan leva länge.
Seneca
Så på din nästa vandring, fundera på om du inte skall stoppa ner Markus Aurelius ”Betraktelser”, eller kanske Senecas ”Om livets korthet” i ryggsäcken.