Friluftsäventyr i Västerbotten & Världen
Yulias funderingar, reflektioner och historier
Jag har bestämt mig att lära mig mountainbike = MTB. Det verkar vara en utmärkt aktivitet som tillåter en att hinna mycket på en kort tid: att vara ute i naturen, att få ett ordentligt träningspass, dessutom kräver det från en att vara medvetet närvarande i nuet vilket är en mindfullness teknik med bevisad positiv effekt på mental hälsa. Win-win-win för en stressad småbarnsförälder!
Som vanligt började jag med Fortsätt läsa ”Hur jag lärde mig MTB”
Jag har sett en björn idag.
Jag utforskade en ny led kring Kroktjärn i Holmsund och hade min mountainbike med. Ambitionen var att cykla men jag fick leda den för det mesta då det var så stenigt.
Det var skymning. En ny led. Gammal skog. Inga människor. Jag var helt ensam i den nya och skrämmande skogen och hade ingen aning vart stigen ledde mig eller hur lång den var.
Plötsligt vände jag på huvudet och där stod han, en björn. Fortsätt läsa ”Björnfrossa”
Det är lätt att bli förtvivlat nu när dagarna blir allt kortare och mörker träder i kraft här i norden. Den här perioden när all hopp ljus och värme håller på att lämna denna del av världen, när det är så mörkt, smutsigt och råkyligt och det är långt kvar till snön och ännu längre till nästa vår, upplevs av många som svår och deprimerande.
Då är det särskilt viktigt att ta vara på bra dagar och påminna sig själv att sådana är det många av även under höst. Det är bara att komma ut och fånga dem! Beslutsamhet (”Jag ska ut och f..n i mig njuta!) och massor med sprit kläder löser de flesta bekymmer med tråkigt väder. Fortsätt läsa ”Föräldraskap – ett botemedel för sjunkande äventyrsmoral i höstens mörker”
Framgångsrika bloggare lär: uppdatera ofta (upp till flera gånger per dag) och ta/lägg ut fina bilder. Jag under mina ’mammalediga’ dagar (vem har kommit på en sådan oxymoron ’mammaledig’? Har någon sett en småbarnsmorsa ledig någon gång?) antingen: 1) inte hinner göra något värst ’ävenflyktig’ värt att skriva om, eller 2) gör det men hinner inte skriva om det eller 3) har gjort det, har tid att skriva men har inga bilder.
Att få ut barn genom dörren och på en vandring, utflykt eller vart som helst är en bedrift i sig. Fortsätt läsa ”Alla fel som man inte få begå som bloggare”
Jord är mitt element. Jag älskar att gå, vandra, bestiga berg – vad som helst så länge som mina fötter rör vid marken. Alla andra element finner jag synnerligen suspekta. Med åren blev jag rätt skicklig på att undvika allt som gav mig det minsta lilla obehag. No more! Nu ska det bli lite mer äventyr! Fortsätt läsa ”Min första kajaktur”
Häromdagen stormade det ordentligt i Umeå. Det blir allt svårare att låtsas att det är fortfarande sommar även om jag fortsätter bära somriga klänningar och Lilleman ser jämt ut som en ankeborgare och pinkar ute på vår rosenbuske. Det är dock ingen sak att sitta hemma när det stormar. Jag tänker tillbaka på otaliga gånger när vi har varit ute. Fortsätt läsa ”Knäppgökar mitt i stormen”
Idag insåg jag att mitt beslut att bli äventyrligare påverkar mitt liv. På ett bra sätt. Jag pushar mig lite mer. Inte mycket mer, för att jag är fullproppat med amningshormoner som gör mig ännu hispigare och försiktigare än vanligt. Men åtminstone lite mer och tar mig lite utanför min comort zone. Jag är så glad för det! Fortsätt läsa ”Jag vågar paddla själv!”
Våra grannar måste tycka att vi är helt knäppa. Från dans på bryggan och nakenbad till tältning på gården och klättring i träd (mer om det sedan). Och nu har vi fäst en lina mellan två träd och balanserat på den… Fortsätt läsa ”Vardagsäventyr: akrobatik och simning”
