Det är lätt att bli förtvivlat nu när dagarna blir allt kortare och mörker träder i kraft här i norden. Den här perioden när all hopp ljus och värme håller på att lämna denna del av världen, när det är så mörkt, smutsigt och råkyligt och det är långt kvar till snön och ännu längre till nästa vår, upplevs av många som svår och deprimerande.
Då är det särskilt viktigt att ta vara på bra dagar och påminna sig själv att sådana är det många av även under höst. Det är bara att komma ut och fånga dem! Beslutsamhet (”Jag ska ut och f..n i mig njuta!) och massor med sprit kläder löser de flesta bekymmer med tråkigt väder.
Barn hjälper till i detta avseende. Har man dem, så måste man komma ut ändå trots diverse årstider och väderförhållande. Och ofta även om det ser riktigt grått hemifrån, är det inte så farligt när man väl är ute. Har man en skog i närheten är det bra att ta sig dit. Det blåser alltid mindre där. Dessutom, även under den gråaste höstdagen finns det massor med intressanta saker att studera i en skog 
och vattenpölar att hoppa i (rekommenderas även för vuxna). Denna erfarenhet, garanterat får en på mycket bättre humör, förutsatt att den inte knäcker en totalt. Med det sistnämnda syftar jag på:
- ändlösa diskussioner med barn huruvida man ska eller inte ska ha kläder överhuvudtaget (fas 1), tätt följt av fas 2: diskussioner över diverse/samtliga klädesplagg (T.ex. ”Jag vill inte ha overallen! Och inte galonisar! Och ABSOLUT inga vantar” eller ”Jag vill BARA ha foppatofflor, sa jag!!!”);
- utbrott ang. trånga skor, alternativt, skor som kliar (?) som förvånande nog inte var trånga/inte kliade igår;
- kroppar som blir mjuka som gelé när man försöker ta på dem i kombination med vrål ”Jag vill göra själv!” med desperat uppföljare ”Jag kan inte!”;
- favoriten ”Jag vill pinka” som sägs samma sekund som man med en skakande händ torkar av svettdroppar i pannan efter att har just lyckats ta på barnet; och
- sist men inte minst ”Jag vill ha tutte” när man är redan mitt i skogen och har såklart glömt den förbannande saken hemma.
Hmmmm, nu när jag tänker på det är det kanske lättare att ha en hund. Eller en katt, eller en hamster, eller, ännu bättre, guldfiskar – de gnäller inte och pratar inte tillbaka. Å andra sida, stimulerar de inte en att komma ut och upptäcka världen. Det är inte direkt många som springer runt med akvarium i skogen. Nu har jag spårat ut lite…
Hur som helst, här är några fina höstbilder som dagens pepp mitt i den gråa. Alla upplevda med och tack vare våra barn.
