Att hoppa från en bro med ett gummiband runt fötterna är väl äventyrligt i den meningen att den innebär en viss hälsorisk. Dock är det svårt att se denna minutslånga aktivitet som ett äventyr. Inte heller känns detta som en färdighet som skulle kunna visa sig oumbärlig i samband med någon
större expedition eller dylikt, så till vida man inte finner sig hos någon stam på Nya Guinea i färd med en initiationsrit.
Därmed inte sagt att bungee inte är både skojigt och en riktig adrenalinkick.
Fallhöjd och hastighet kan naturligtvis inte jämföras med ett fallskärmshopp, men upplevelsen av den initiala accelerationen är hisnande. När man kastar sig ur ett plan slår man mot fartvinden som utgör ett kännbart fysiskt motstånd. När man hoppar från en bro är det ett steg ut i intet. Underlaget försvinner under ens fötter och liksom i en tecknad film står man stilla i luften en mikrosekund innan man plötsligt störtar mot avgrunden.
Har man inte provat bungy bör man definitivt försöka om tillfälle ges. Mig veterligen finns ingen bungy i Västerbotten. Möjligen finns någon aktivitet i Stockholmstrakten, men bäst är att bege sig bortom landets gränser och leta efter en hopplats av respektingivande höjd i en naturskön omgivning. Jag hoppade själv vad som då med 216 meter var världens högsta hopp från Bloukrans Bridge i Sydafrika.