Arkeologi är ett ämne som jag studerade i yngre år och som jag fortfarande finner fascinerande. Tyvärr är väl Umeå dock inte den bästa platsen för denna typ av studier. Den som drömmer om begravda skatter och dylikt gör sannolikt bäst i att fortsätta drömma. Chansen att få skåda ”underbara ting” i detta fattiga bakvatten är obefintlig, men en del trevliga besöksmål har våra förfäder ändå lämnat i arv till oss.
Vi har tidigare beskrivit gravhögar i trakten väl värda ett besök (läs inlägget om gravhögar här),
och Sveriges nordligaste skeppssättning (läs om skeppssättningen här).
En mer levande och direkt kontakt erbjuder hällristningarna i Norrfors strax utanför Umeå.
Dessa relativt nyupptäckta hällristningar är runt hundra till antalet och har omkring 4000 år på nacken. Huvudsakligen utgörs de älgar samt en handfull båtar och någon människofigur.
Vilken funktion de har fyllt är oklart. Måhända hade de en andlig dimension, ett tack för lyckad jakt, eller ett försök att frammana villebråd till nästa försök.
Måhända var det bara klotter av en uttråkad stenåldersmänniska som försökte fördriva tiden medan han väntade på att någon lax skulle fastna på kroken.
Hur som helst så är inbjuder dessa till en stunds kontemplation och den tilltalande placeringen i den lummiga miljön i den gamla älvfåran gör detta till ett besöksmål värt besväret.
Känner man sig inte nöjd med utflykten efter detta kan man traska lite vidare. Några meter från bilparkeringen ligger ju Stornorrforsdammen. Förr brukade vägen över dammen vara stängd, men den senaste gången vi var där var grinden delvis öppen så att den kunde passeras till fots. Detta ger en möjlighet att på närmare håll studera damm och älvfåra. På andra sidan ligger vidare laxtrappan. Själv har jag aldrig lyckats befinna mig där när någon lax har hoppat, men med tanke på att runt 9000 laxar passerar den varje år så är väl chanserna goda.
