Staloberget beläget invid Aha och Gargån, höjer sig, kanske inte majestätiskt, men ändock 543 meter över havet. Bergets lockelse ligger mer i dess namn än dess höjd. Staloberget utgör ett riksintresse som flyttningsled för rennäringen. Det är väl därför en rimlig gissning att namnet kommer från den Stalo som nämns i de samiska sagorna. Lite olika varianter förekommer, men Stalo beskrivs ofta som en enögd svartmuskig och trolliknande skapelse i jätteskepnad, känd för sin rikedom, och fruktad för sin ovana att äta upp människobarn.
Då ingen av oss någonsin sett Stalo tyckte vi att det kunde vara en god idé att fara på Stalospaning, och kanske också leta efter hans skatt. Lilleman bestämde sig dock för att stanna hemma och köra traktor när han kom underfund med Stalos dietära preferenser, men Karamellen hängde på (såväl bildligt som bokstavligt).
Någon Stalo eller skatt fann vi visserligen inte, men sant är att berget har en viss trolliknande aspekt. Stora stenar som måhända utgörs av förstenade troll finns i överflöd.
Nära toppen ligger vidare en stor mängd mäktiga vindfällda furor likt silvergrå skelett av okända odjur från en svunnen tid, där renspolade rötter och grenar i förvridna former för tankarna till en våldsam dödskamp.
En av berättelserna om Stalofolket finns att läsa här: http://www.borgabo.se/Stalofolk.htm
