Att prova på ridning kan vara ett perfekt litet äventyr för barn och vuxna. Ridningen erbjuds överallt i Sverige, både av privata verksamheter och ideella organisationer som 4H.
När Lilleman var 3-4 år gammal red han varje vecka på 4H gården i Röbäck. Han var väldigt förtjust i hästar och jag körde i ur och skur till den kalla och vindpinade Röbäcksslätten i förhoppning att det ska bli ett livslångt intresse eller åtminstone ett trevligt barndomsminne för honom. Han tröttnade efter 7 månader, och glömde alltihop efter 1 år. Idag minns han ingenting av det. Välinvesterad mammatid… suck…
Nu när Lillan är större, ville vi ge även henne en möjlighet att prova på och gav oss ut till Aha gård bredvid Sorsele. Jag måste säga att jag har aldrig sett bättre omhändertagna hästar. Det syns verkligen att de är älskade av familjen som äger gården. Allt är så rent, fint, lugnt. En riktigt härligt atmosfär.
Aha familjen tar dig ut på en tur i de vackra omgivningarna, och anpassar turens längd och svårighetsgrad utifrån dina önskemål. För våra små blev det ca 1-timmes tur på skogsstigar med en lugn gång och lite trav för att prova på.
Barnen fick också ta hand om hästarna, borsta och putsa, vilket var särskilt uppskattat. Även vår farmor fick prova på, för första gången på 69 år.
Nästa gång är det min och makens tur. Då ska vi ut på en lite längre ridtur. Det var länge sedan sist och det blir spännande att se vad kroppen kommer ihåg. År 2005 tog vi en ridningskurs på 2 veckor i franska Camargue. Ett bestående minne är hur vi satt hemma i vårt lilla kök på kvällarna och red på stolarna för att få rätt rörelse och position i kroppen (vad?! är det inte så alla ryttare gör?) En av anledningarna var att vi knappt begrep någonting av vad vår fransktalande instruktör sade under lektionerna (Mer om det äventyret finns att läsa här).
Hur som helst så lyckades vi lära oss någon form av basal ridning, eller åtminstone att sitta på häst. Vi faller för det mesta inte av när hästen springer, och förvånansvärt ofta springer den i den riktning vi vill. Ridning för ridningens egen skull är ju roligt i sig själv, men lite grundläggande sitta-på-häst kunskaper öppnar också upp nya möjligheter att uppleva naturen. Man kan företa betydligt längre turer än man orkar till fots, utan att för den skull nyttja bullriga motorfordon. Vi utnyttjar denna möjlighet när tillfälle ges på de platser vi råkar befinna oss. Det kanske trevligaste minnet är en längre ridtur i Ecuador, inuti en enorm vulkankrater i Pupupahua nationalpark.
En annan plats som var väldig trevlig att upptäcka från hästrygg var Island. Landskapet här är ju magiskt i sig självt och att tölta fram på en liten, stark och socialt begåvad islandshäst ger en extra dimension.
Nu behöver man inte bege sig till Island för att rida på islandshästar, och vill man ha exotiska resmål, så har vi ju sådana runt hörnet. Vill ni prova på turridning på islandshästar i våra makalösa fjälltrakter, så kolla med Fjällhästen eller Ammarnäsfjällens Islandshästar.
Ibland är ridandet inte helt friktionsfritt (pun intended), som när vi drabbades av ridsår i rumpan, eller när hästen skenade och kastade in maken i ett kaktusbestånd på Gran Canaria.
Själv är jag lite kraftigare än min man och drog omkull både mig och häst under en vintertur i Ryssland, varvid vi båda blev liggande lite generade på marken. För övrigt så sparkade en häst ut ögat på min farfar, men nu blev jag vist lite morbid här på slutet. Så här behöver det inte alls gå till.
Även om man inte kan rida ska man inte vara rädd för att ta en ridtur. De som organiserar dessa turer är vana vid ovana ryttare, och för varje gång som du sitter på en häst så lär du dig någonting. Är du helt novis kan någon gå bredvid dig och leda hästen, och de kommer att välja en häst utifrån dina erfarenheter och förutsättningar.
På tal om det, en gång återigen i Frankrike fick jag en vacker vit häst som gick helt utan egen vilja eller fantasi hela långa turen med huvudet i rumpa på framförvarande häst, omöjlig att engagera eller motivera till annat. Maken däremot fick en svart och livlig häst som tyckte att allt var superspännande och ville inte alls gå tillsammans med andra. Den pruttade också, nonstop. Ägaren förklarade innan turen att de alltid valde hästar så att de skulle likna sina ryttare…
Så, kolla snabbt på Google vilka ridmöjligheter som finns nära dig och kasta dig upp i sadeln med familjen!
En kommentar till “Till häst genom Norrlands skogar”