Luktsafari

Ävenflykter

Skogspromenader är inte alltid lika tilltalande för de små som för de stora, och för att hålla intresset vid liv kan det ibland vara bra med tematiska vandringar. En möjlighet är att ta med barnen på en luktsafari.

Det mänskliga luktsinnet är en fantastisk skapelse som ofta förringas trots att det nog är jämförbart med luktsinnet hos de flesta andra däggdjur. Det är det enda av våra sinnen som går direkt in i hjärnan, utan omkoppling via andra nerver, och det påstås att vi är förmögna att skilja mellan en triljon olika dofter. Anledningen till att det mänskliga luktsinnet inte ter sig så imponerande vid ett första ögonkast (eller kanske nässniff vore ett bättre ord här?) är nog snarare att vi inte längre vet hur att använda det och inte har ord att sätta på många av våra doftintryck.

Själv luktar jag gärna på ett glas rött vin (som tyvärr doftar mest vin för min oskolade näsa), men detta är ju inget man vill erbjuda barnen. Ett mer sunt alternativ här är de rika dofterna i skog och mark.

Att lukta på blommor är alltid trevligt men blir lite enformigt i längden. Ta till vara på den rikedom av aromer som skogen bjuder. Smula örter,  löv och blad mellan handflatorna för att släppa fram dofterna

och kom ihåg att vad vi kallar smak är till stor del endast ett annat sätt att lukta, så använd gärna munnen också (med undantag av flugsvampar, liljekonvaljer och liknande!).

Har du undrat hur det är att vara en ekorre? Skala en kotte och knapra i dig fröna! Smakar inte alls illa.

Så ser små pinjenötter ut, direkt från tallen. Smakar utmärkt!

Gå vidare med en älgupplevelse – lukta och smaka på de färska skotten från gran och tall och sniffa därefter på lite älgbajs medan du betänker tingens förgänglighet och konstanta omvandling. Kanske fortsätta med barrskogstemat och lite paleolitiskt tuggummituggande på kåda?

Varför inte kontemplera den uppenbarligen eländiga existensen av att vara en ren genom att mumsa lite intetsägande skägglav? Att vara björn vore nog betydligt skojigare. Om ni har svårt att hitta någon mör älg så får ni väl ge upp slagbjörnsfantasierna och provas något mer åt mors lilla Olle hållet. I  bärtider begränsa er inte till blåbär utan prova och fundera på hur odon skiljer sig från dessa, försök att karaktärisera smak och doft hos kråkbär, mjölon och hönsbär och alla andra bär som ni kommer över och känner er säkra på att de inte är giftiga.

Blåbärsmun

Myror påstods av en initierad björn kittla dödsskönt i kistan, men man kan nöja sig med att hålla handflatan eller en grässtrå strax över ytan av en myrstack och sedan andas in myrsyran från handen.

En nackdel med att vara en tvåbent varelse som går genom livet med högburet huvud är att näsan hamnar väl långt från allt det intressanta på marken. Gå därför ned på dina knän och stoppa ned trynet i marken. Dra in de mustiga bouqueterna från fuktig mossa och myr och jämför med de varma torra väldofterna från en tallhed. Vandra vidare och låt snytet svepa genom fräschören i en örtbevuxen glänta likt ett betande djur. Lukta på förmultnande mylla och olika jordar och fundera på vilken du skulle föredra om du var geofag (jordätare har varit tämligen vanliga i mänsklighetens historia).

Det mänskliga väderkornet är utmärkt och naturen översvämmad av allehanda dofter och odörer, så i slutänden är det bara din fantasi som sätter gränser.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.