Att kontemplera nya äventyr i nedsjunken i fåtöljen i biblioteket med ett glas rött vin nära till hands är en trevlig sysselsättning i vintermörkret. Det är vidare långt mindre strapatsrikt än att faktiskt företa sig något reellt, men likväl ofta påfallande stimulerande.
Mina tankar vandrade denna gång till Francisco de Orellana, eller som hans fulla namn var – Francisco de Orellana Bejarano Pizarro y Torres de Altamirano och den flod han gav sitt namn till – Rio de Orellana. Idag känner väl få till hans namn, och de flesta är mer bekanta med hans flod under namnet Amazonas (syftande på de kvinnliga indiankrigare som skall ha attackerat honom).
För att göra en lång historia kort så bestämde sig Orellana för att besöka sin kusin, Pizarro, som just hade erövrat Inkariket. Tillsammans gav de sig ut från Quito i dagens Ecuador 1521 med drygt 4000 man för att se om inte lite rikedom kunde hittas också öster om Anderna. Mycken rikedom hittade de inte och drygt 4000 man dog under expeditionen.
Mot alla odds lyckades dock Orellana som första person navigera hela Amazonasfloden under diverse äventyr med fientliga infödingar och liknande. En krönika författades av en av expeditionsdeltagarna, men Orellanas äventyr presenteras i mer lättillgänglig form i denna dokumentär.
I modern tid har andra velat upprepa Orellanas bedrift, och detta låter sig numera göras med lägre mortalitet. Att vandra dessa 640 mil förefaller tämligen besvärligt och tog Ed Stafford 860 dagar. Hör honom själv berätta om strapatserna i hans TED talk eller besök hans youtube kanal som innehåller en del smått och gott.
Med tanke på att Amazonas innehåller en hel del vatten kunde man dock tänka sig att kanot eller dylikt vore ett bättre alternativ än apostlahästarna, och fler har också försökt sig på detta. För en trevlig film om en av dessa grupper se denna sida.
En färd nedför Amazonas är onekligen också i denna dag ett högst respektingivande äventyr. Själv har jag dock alltid varit lite skeptisk till djungeläventyr. Det förefaller alldeles för varmt och fuktigt och fyllt med creepy crawlies. Vidare är det också ett väl långt äventyr för en medelålders drömmare med hem och arbete att sköta.
Dessa funderingar lades därför snabbt åt sidan, men med tanke på att vi hade en kommande bergsklättringsexpedition till Ecuador bestämde vi oss för att göra en kortare avstickare till början av Amazonas, där Orellana inledde sin resa.
Vi färdades några dagar längs floden i kanot med en lokal guide och fick uppleva, om inte Orellanas strapatser, så åtminstone en kort bit av hans färd under tryggare former. Regnskogen är på många sätt en förtrollad plats med dess uråldriga ekosystem och förbluffande artrikedom, men det är ingen lättvandrad plats.
Uttrycket att ”inte se skogen för alla träd” får här en djupare innebörd – först från floden, när man inte omsluts av växtligheten, kan man verkligen se skogen.
Från floden passerar den i revy, med scenen befolkad av en myckenhet av apor, ackompanjerade av en mångfald av exotiska fåglar. Dagarna förflöt behagligt med denna långsamma underhållning, avbruten av några besök hos de lokala invånarna.
Några större äventyr förde inte färden med sig, om man inte räknar den lite nervkittlande upplevelsen att simma med den tidvis starka strömmen i samma ogenomskådliga vatten vari vi just innan fiskat pirayor och träffat alligatorer.
Det var dock tillräckligt för att tillfredsställa en fåtöljäventyrare och några dagar kändes i slutänden som tillräckligt.
