Jag ber om ursäkt om jag provocerar någon fältbiolog, men småkryp är otäcka ting! Ingen sci-fi författare har i sin vildaste fantasi ännu lyckats skapa något väsen som är tillnärmelsevis så skräckinjagande som en spindel under ett mikroskop. Det är bara att tacka Försynen som fann det för gott att skapa dem i måttlig storlek (men som tyvärr kompenserade för detta genom att tillverka dem i omåttligt antal). Deras hiskeliga utseenden bär också vittnesbörd om deras onda avsikter. En typisk svensk sommardag ligger horder av dem på lur åstundandes att suga ditt blod, slita köttet från dina ben, eller åtminstone att bita dig lite i tårna.
Detta är ett krig vi inte kan vinna, då småkrypen i slutänden alltid kommer att festa på vår kroppsliga lekamen när vår levnads bana har nått sitt slut, men vi kan dock kämpa väl. Dock, som Sun Tzu påpekade, så är det viktigt att känna sin fiende.
De flesta av oss går ju genom livet med en ganska dimmig uppfattning om småkrypens taxonomi och natur, och inte sällan får termen ”insekter” omfatta det mesta som är av begränsad storlek och kryper, krälar eller flyger. Detta är ju beklagligt med tanke på att ”To a good approximation, all species are insects” (Robert May). Insekterna utgör omkring 70% av alla kända arter, och då har man naturligtvis inte inkluderat de okända, och ej heller spindlar, skorpioner, tusenfotingar, maskar och annat otäckt.
Den som känner en dragning till djupare studier av ohyra har således mycket att studera. Mitt eget intresse är högst måttligt, men med tanke på att de är en viktig och oundviklig del av vår värld har vi börjat utforska området för husbehovsbruk. Bara genom att kunna sätta ett namn på de kryp vi möter i vår omgivning så blir ju vår bild av vår omvärld så mycket rikare. Istället för att under en promenad se en massa kryp, så ser vi kanske ett 20-tal bekanta ansikten, och någon ny bekantskap som väcker en viss nyfikenhet.
Då vårt intresse som sagt är måttligt önskar vi inte ägna någon längre tid till våra små bekanta, och då vi inte heller finner det vara av vikt att vi alltid får namnet rätt, så har vi valt en enkel och snabb metod.
- När vi ser ett intressant kryp tar vi en bild med telefonen.
- Bilden beskärs och optimeras i telefonen.
- Bilden öppnas i en app för identifiering. Tyvärr fungerar denna inte så väl så för det mesta får man gå vidare med steg 4.
- Bilden laddas upp på en sida för reverse image search. Vi tittar därefter på träffarna som levereras av den ryska sökmotorn Yandex (Google kan väljas, men fungerar dåligt).
- Ibland får man träff direkt, medan andra gånger får man prova några alternativ och jämföra, men för det mesta får man ett vettigt förslag.
- Vi avslutar med att läsa vad Wikipedia har att säga om den aktuella varelsen.
- Bilden med namn och ev kommentarer sparas för framtida bruk (ett mer humant och mindre utrymmeskrävande sätt att spara kryp på jämför med att sätta dem på nålar).
- Denna process tar vanligen inte mer än några få minuter och är riktigt underhållande. De vuxna lär sig en del intressanta ting och barnen har blivit märkbart mer intresserade av småkryp. Insektsjakt kan sysselsätta oss en stund på stranden eller i skogen och en expedition runt den egna gården för att hitta kända eller okända kryp är en trevlig och lärorik lek.