Björnfrossa

Jag har sett en björn idag.

Jag utforskade en ny led kring Kroktjärn i Holmsund och hade min mountainbike med. Ambitionen var att cykla men jag fick leda den för det mesta då det var så stenigt.

Det var skymning. En ny led. Gammal skog. Inga människor. Jag var helt ensam i den nya och skrämmande skogen och hade ingen aning vart stigen ledde mig eller hur lång den var.

Plötsligt vände jag på huvudet och där stod han, en björn.

Jag stannade av och tittade mer noggrant. Det kan inte vara! Det måste vara en människa som står där, bortanför stigen, bortvänd från mig och tittar på… hmmm ja, på någonting i skogen. Men ju mer jag tittade desto mer tydligt blev det att det inte var en människa. Och vilken annan varelse i skogen kan stå på bakben och ha dessa former? Dessutom skrev de om att en björn skådats i Holmsund bara för några veckor sedan.

När denna tanke slog mig, blev jag så skräckslagen! Jag lade cykeln försiktigt på marken, smög bakom buskar och när björnen inte kunde se mig längre började jag springa.

Gud vad jag sprang!!!

Tack o lov var jag inte långt borta från civilisationen. Snart såg jag ljusen, sprang ut på vägen och ringde hem.

Mina riddare, Maken och Lilleman, kom körande till min räddning inom kort. Efter ett långt övervägande om huruvida det är en bra idé att ta en treåring med på eventuell björnskådning eller inte bestämde vi ändå att gå tillbaka till skogen och titta. Av tidigare erfarenhet från en björnjakt visste make och jag att björnar är egentligen lättskrämda. En gång var vi i Ryssland och satt i flera dagar på ett jaktpass. Till slut kom björnen! Han gick precis bakom vårt jakttorn (vi hörde men såg inte honom) bara för att bli ivägskrämd av en plötslig snarkning från vår berusade och sovande jaktguide…

Så nu gick vi och sjöng sånger om björnar så högt vi bara orkade för att skrämma alla levande ting i vår väg och i tre kilometersradie bara för att vara säker. Vi gick och gick, gick och gick… det visade sig att jag sprang fort och långt… Till slut hittade vi cykeln där jag lämnade den.

”Björnen” var där också…
Jag undrar hur många år av hån ska jag behöva utstå från maken och resten av familjen framöver?