Fjällen är fyllda med vatten och detta kan utgöra ett bekymmer, då vi till skillnad från vår Herre inte kan vandra på vatten. Stillastående vatten kan man vada så länge som man kan hålla huvud och packning över ytan, men det är ju aldrig stillastående vatten man behöver vada i fjällen. Det är kraften i det strömmande vattnet som försöker få dig ur balans och svepa undan dina fötter som är bekymret.
Kraften är beroende av den vattenmängd som du möter, dvs djupet, och den hastighet med vilken denna förflyttar sig, vilken är beroende på fallhöjden.
Denna ekvation varierar således mellan olika vattendrag och längs ett och samma vatten. Det är också därför svårt att ge några absoluta regler. Själv tycker jag att jokkar som inte når över knähöjd är relativt lättvadade oavsett strömmens hastighet. När vattnet når ovanför knät blir dock stridare strömmar svåra eller omöjliga, och denna utveckling tilltar naturligtvis med stigande djup.
Kom också ihåg att vattenståndet kan variera påfallande över dagen. Under eller direkt efter ett större regn kanske det är bättre att slå läger och vänta till morgondagen om man känner att strömmen är på gränsen för ens förmåga. Vada gärna tidigt på förmiddagen, innan avsmältningen från glaciärerna kommit igång ordentligt. Under vissa omständigheter när du är nära utflödet ur glaciären, så kanske det är enklare att gå över glaciären?
Små bäckar ställer sällan till med huvudbry för någon men vid större strömmar är det klokt att ta lite tid för att identifiera ett bra vadställe. Ibland kan man få gå långt, men det är bättre än att ta onödiga risker. Om du känner dig osäker kanske det finns andra vandrare i närheten som du kan fråga om råd.
Rent generellt är det bäst att leta efter tämligen platta sträckor med grunt vatten, vilket tenderar att vara bredare avsnitt. Avsnitt där strömmen bryts upp i flera mindre delströmmar är ofta mer lättvadade.
Gå gärna snett upp mot strömmen. Det är lättare att hålla balansen när man möter strömmen än om den knuffar en bakifrån. Gå långsamt med hasande steg nära botten. Lyfter du fötterna högt är det större risk att du faller.
Små bäckar kan vadas barfota men detta blir farligt i större vattendrag. kängorna är det säkraste alternativet, men det är otrevligt att gå i blöta kängor efteråt. Om du väljer att vada i kängorna, ta ur strumpor och innersulor först och ta efteråt på strumporna med ett par plastpåsar utanpå. Inhandla gärna ett par vadarskor. Det viktigaste med dessa är att de skall vara lätta och själv använder jag ett par Foppa tofflor inköpta för 79 kr på Ica i Sorsele som i princip är viktlösa. Vada får man ofta göra i fjällen så häng dessa utanpå ryggsäcken, där de inte heller blöter ned annan packning. Ha gärna en liten handduk eller liknande nära till hands också. Om du drar på strumporna på blöta fötter så är dessa efter några vad rätt fuktiga.
Kavla upp byxorna ordentligt när du vadar, eller ta av dem och fäst dem på ryggsäcken. Förutom att bli blöta så fångar byxbenen också mer av det strömmande vattnet. Vadar du utan kängor så knyt ihop remmarna och häng dem över halsen.
Glöm inte att knäppa upp ryggsäcken. Om du faller vill du ha möjlighet att snabbt ta dig loss från denna. Att resa sig upp med full packning i en strid ström är lättare sagt än gjort och det finns också en risk för att ryggsäcken eller det du har hängande på den fastnar mellan stenarna. I en nödsituation räddar du först livet och först därefter kan du ägna dig åt packningen.
Gåstavar är guld värda vid vadning. Med dessa känner du dig för och uppskattar både djup och struktur av botten samt strömmens kraft och ffa stöttar du dig med dem. Kom ihåg att inte ha händerna i handremmen av samma skäl som ovan.
Vi har alltid med oss ett lätt rep, men detta har sällan tagits fram för vadning. Under svåra förhållanden så kan det vara värdefullt, men det förutsätter att du vet hur att använda det.
Om du trots alla dessa goda råd skulle falla så börja med att frigöra dig från ryggsäcken. Ta tag i denna med en hand om det är möjligt. Behöver du båda händerna för att klara dig själv så strunta i ryggsäcken för tillfället. Vid mycket kraftig ström så kan det bästa vara att på rygg med lyfta fötter flyta med strömmen till ett lugnare parti med bakvatten. Där övergår man till frisim för att ta sig över strömkanten och in i bakvattnet. Är det svårt att komma över strömkanten kan man rulla med hela kroppen över denna. Dessa råd är dock från vår sida rent teoretiska, då vi (hittills) aldrig fallit under en vadning.
Simma lugnt!
Fortsätt läsa om fjällvandring för nybörjare här.