En snygg man till havs eller på en bergssida, med solkysst hud, bestämd blick, sexig skäggstubb, karaktärsfulla rynkor och ett brett vitt leende – så här porträtteras manliga äventyrare i reklamfilmer. Så ser de ut i verkligheten också. Min man gör.
Så här känner jag mig också. Stark, frisk, energifylld, levande när jag är ute och gör något äventyrligt och friluftigt.
Och sedan råkar jag se mig själv i spegeln eller på bild och verkligheten slår mig som en slägga:
Gigantiska rynkor, rentav fåror som inte fanns innan äventyret,
läppar svullna av solexponering och/eller smärtande av gigantiska munsår,
ben täckta av blåmärke eller infekterade sår.
It ain’t pretty.
WTF?!
Varför ser min man fräsch och fin på varje tur, medan jag åldras 10 år och ser missbildad ut efter bara någon dag?
Orättvist.
För övrigt hittade jag några bilder på hur kvinnliga äventyrare såg ut förr i tiden i en bok av Catherine Destivelle om klätterutrustningens historia.
Inte att undra att det fanns knappt några kvinnliga äventyrare förr. Förutom alla kulturella hinder, vem skulle klara av att klättra i en kjol?!
Jag skulle vilja se en man försöka.
En kommentar till “Hur män och kvinnor ser ut vid friluftsaktiviteter”