Att idag göra upp eld med stormtändare och tändhjälpmedel är för det mesta en okomplicerad historia, så man kan ju fråga sig varför någon skulle vilja använda mer traditionella elddon. I reklamen brukar det heta att dessa är mer pålitliga än tändstickor, som ju är fuktkänsliga. Dock förefaller det som om uppfinnandet av den moderna tändaren har undgått dessa marknadsförare.
Utöver detta kan jag tänka mig två argument:
- Om civilisationen går under till följd av en zombie-epidemi eller liknade, så kommer så småningom tändare och tändstickor att bli en bristvara.
- Det är roligt.
Av dessa två argument torde det senare vara det viktigaste för de flesta icke-preppers.
De vanligaste elddonen idag består av ett eldstål som dras mot en metallstav innehållande magnesium. De är lätta att använda, men med det sagt naturligtvis betydligt svårare än att använda en tändare. Den mer traditionellt orienterade väljer naturligtvis ett eldstål med flinta och fnöske. Båda den moderna och omoderna varianten finns tillgängliga i en mängd varianter.
Att använda dessa kräver lite förberedelser. För det första måste man ha förberett allt för själva brasan, så att allt är färdigt när man väl får eld på sin tändsats. För det andra måste man göra i ordning en lämplig tändsats av något mycket lättantändligt material. Själv finner jag det enklast att riva näver i små, små, tunna, tunna flagor och krama ihop detta till en boll inuti lite torrt gräs som sedan placeras i en större bit näver som håller samman allt. Därefter trycker man fast metallstaven (eller flintan) i den lättantändliga bollen mot underlaget, så att de heta metallspånen hamnar i denna när man drar/slår med stålet.
Att använda elddon är att göra något enkelt komplicerat, men ungarna (och jag själv) finner det rätt skojigt.
