Yuval Nora Harari skrev i ett ögonblick av insikt att även om vi nu befinner oss i toppen av näringskedjan och har till stor del utrotat de andra större predatorerna, så är vår resa från savannen kort i evolutionär tid räknat. Människan är därför innerst inne en räddhågsen tjattrande liten apa som ständigt fruktar att hamna på någon annans meny. Vi saknar de årmiljoner som format de stora katternas nobless och det avmätta intresse med vilket de betraktar oss som föga mer än ett vandrande smörgåsbord skapat för deras behag. En än längre evolutionär tid skiljer oss från hajarnas släkte. Avståndet är så långt att när man stirrar in i deras själlösa ögon upplever jag att de ser på mig snarare på det sätt jag betraktar en potatis än på det sätt jag ser på en kyckling-ett inert och genuint ointressant ting som man utan moraliska skrupler kan ta en tugga av. Fortsätt läsa ”Hajdykning”