Dykning på Island: torrdräktskurs och världens vackraste dyk mellan två kontinenter

I detta inlägg berättar jag om två PADI certifieringar: torrdräktsdykning och tektonisk diver, samt om min erfarenhet av att dyka mellan två kontinenter i världens vackraste Silfra på Island.

Jag fryser i allt förutom kokhet badkar, så dykning i kalla norrländska vatten har alltid varit utesluten för mig. Såklart finns det torrdräkter för dykning men har du sett mitt hår? Hur skulle jag någonsin kunna dra det genom dräktens trånga hals?!

Nyligen har jag lärt mig hur.

Med tålamod, skickliga manöver och hjälpande händer. Och med (hår)förluster. Men det går.

Kursen i torrdräktsdykning med www.dive.is  börjades på ett simhall i närheten av Reykjavik, Island. Något var fel på systemet och vattnet var enbart 10 grader varmt, lämpligt nog.

Vi övade på att manipulera utrustning iklädda kraftiga handskar. Allt är mer besvärligt än i en våtdräkt. Om du inte får luft i benen, riskerar du att få en obehaglig suit-squize då dräkten klämmer så hårt att du får blåmärke. Om du får för mycket luft i benen, så riskerar du flippa upp och ner och flyta upp till ytan med fötter först oförmögen att tömma dräkten i en sådan position.

Du har två system att hantera din buoyancy – flytförmåga – med: din torrdräkt och BCD. Förresten, om du trodde att du var bra på buoyancy förr, så får du lära dig allt på nytt och pendla mellan att sjunka som sten och pluppa upp som en badanka. Frustrerande. Roligt. Annorlunda. Lärorikt. Som alla nya utmaningar.

Efter övningar på simhallen flyttade vi till havet. Atlanten bjöd på ungefär samma temperatur och en lärdom. Jag har äntligen förstått varför folk vill dyka i kalla hav: myckenhet av djurliv. Jag såg så många sjöstjärnor, krabbor, sjöborre och fiskar!

Och kylan? Den kändes men besvärade inte alls.

Återigen bevisar jag för mig själv att jag inte ska låsa mig i föreställningar och övertygelser. Att det är värt att lämna sin komfortzon och prova på nya saker. Att äventyr har en förmåga att utmana och utveckla, att ta dig ur gamla mönster och belöna med magiska naturupplevelser.

Och magisk naturupplevelse vad exakt vad vi fick dagen efter då vi dök mellan två kontinenter i en sjö som heter Silfra, belägen i Thingvellir Nationalpark.

Thingvellir är en viktig plats för isländare som höll Alþing, det årliga parlamentmöte från år 930 till 1798 här.

Två tektoniska plattor, den nordamerikanska och euroasiatiska glider isär från varandra i Thingvellir Nationalpark (se video nedan som förklarar hur denna process går till).

Silfra formades i en spricka skapad av denna tektoniska rörelse. Det är en glaciärsjö med vattentemperaturen på 2-4 grader Celsius. Det tar smältvatten från glaciären flera decennier att sippra genom poröst lavasten och nå sjön. Därför är vattnet här är helt rent med visibility på 100 meter.

Det gör dykning här så vacker som inte någon annanstans på planeten.

Solljuset når långt ner och skapar hypnotiserande mönster. Gigantiska fiskar simmar avslappnad förbi och gröna alger kontrasterar starkt mot allt det blåa. Du börjar i en smal ravin med djupblått vatten, passerar grottor skapade av stenfall från mängder av jordbävningar, smala sandiga pooler, en varm lagun och en nyskapad spricka i botten.

Vattens klarhet gör upplevelsen magnifik.

Dykare som  svävar i mitten av den smala ravinen med silvriga bubblor av deras andetag stigande sakta upp mot ytan… Det var som taget ur National Geographic.

Jag såg på dykare framför mig trollbunden av scenens skönhet och plötsligt slog det mig: jag är en av dem! Jag hänger också här, i en djup ravin mellan två kontinenter med bubblor och allt! Jag är inte utifrån tittande in. Jag är i mitten av allt det vackra!

Jag kunde knappt gå när vi klev ur vattnet, så ont gjorde mina frusna tår. Men jag var överlycklig över att har återigen utmanat mig själv och belönats med något så magiskt som bara äventyr i naturen kan bjuda på.

Vi blev bjudna på varm choklad och kakor för att värma upp oss. Bytte tuber, dräkter (min släppte in vatten vilket förklarar varför jag var så genomfrusen. Den var alltså inte torr…) och körde till nästa dykplats, David’s Crack.

Medan i Silfra var det en kö av dykare och snorklare och det kändes som en transportband på en fabrik (dock fick man vara ensam i vattnet: 3 dykare per instruktör, utan att se andra grupper), här i David’s Crack var vi helt ensamma.

Visibility var sämre men upplevelsen var trevlig ändå. Som i Silfra, följde vi en ravin, en spricka under vatten och kom ibland upp till varmare grunda vatten. Som i Silfra fanns det en del stora fiskar. Där varmt vatten blandades med kallt, blev vattnet suddigt som syrap.

Efter dyk var det genomgång av lärdomar och kunskaper och vi fick PADI certifiering i tektonisk dykning. Island är troligtvis den enda platsen på gjorden där man kan få en sådan; och den enda platsen där man kan implementera kunskaper 🙂   

Summa summarum, en makalöst vacker erfarenhet som kan starkt rekommenderas. Du hittar torrdräkts kursen kombinerad med besök till Silfra här.

Alla bilder har tagits av www.dive.is och är använda med tillåtelse